Dyster söndagskväll

I fredags samlade vi in tackorna för att kontrollera deras juver. Vi brukar göra det någon vecka efter att lammen skilts av för att se om någon drabbats eller är på väg att få juverinflammation. Dessutom kontrolleras alla klövar för att få behålla vår status som fria från fotröta och så blev de hullbedömda.

Duktiga på att fångas in!

Det gick ganska lätt att samla ihop de pellets-desperata tackorna som går på VÄLDIGT dåligt bete. ”Sjuan” var rejält halt igen och blev så långt efter att hon slapp gå in i fållan. Hon hade en liknande episod för några veckor sedan och vi kunde inte fastställa orsaken men hon blev bättre efter smärtstillande. Det var likadant nu, både klöv och ben var utan några fynd men ont hade hon. Juvret var lite knöligt vid ena sidan men mjölken såg bra ut så vi trodde att hennes nedstämdhet berodde på det onda benet. Alla andra kollades i fållan:

Stort, men inte svullet eller ömt juver – kollas igen om några dagar.

Verkligen inga tecken på fotröta, hur skulle någon kunna få det i den här torkan?

Hullpoäng 2,5 på de flesta, ganska ”lagom” för att nyss vara avvand och ha tre månader till betäckning.

Igår var det återigen mer än tillräckligt varmt. Fåren söker gärna skugga i ett numera uttorkat kärr där de gräver ner sig i den något svalare jorden. De blir otroligt dammiga förstås, nästan så att man har svårt att se alla när man räknar dem:

Nästan integrerade i bakgrunden!

Eftersom det här området är en bit från vattenkaret tog vi med vatten till ”Sjuan” igår ifall hon inte skulle vilja fylla med de andra och dricka. Det var uppskattat!

Nästan två liter sög hon i sig!

Hon var uppe och annars vid gott mod när vi kom dit men hade uppenbarligen inte varit och druckit. Benet verkade lite bättre. Med ordentlig omklappning lämnades hon och vi var nöjda med att hon verkade vara på bättringsvägen. Men icke… 🙁 Ikväll hittade vi henne DÖD. Nu såg det mindre roligt ut i juvret så antagligen har det som verkade som lite oskyldig svullnad faktiskt varit en begynnande inflammation. Väldigt väldigt tråkigt, hon var med bland de allra första som flyttade hit och har varit en riktig supermamma. Kanske inte de bästa avelsvärdena – men man tar ju inte med ”klapp-genen” där och på den hade hon verkligen fått topp-poäng!

I våras lammade hon först av alla, ni minns väl ”dödskallelammet”?

15 lamm har hon fött upp varav 12 hos oss. Ett riktigt fint facit och vi är tacksamma för hennes gärning även om det var ett tråkigt slut. Vi kommer att lämna henne på obduktion för att få benet ordentligt undersökt från insidan, man undrar ju vad det kan ha varit?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *