Samlar, men inte i ladorna

Efter att vi uppgraderade maskinparken med vår nya traktor för ett par månader sedan fick vi snart öppna kassakistan igen för att skaffa en balgrip. Tidigare har vi bara haft ett spjut men det går förstås bara att använda när balarna flyttas för att utfodras direkt. Noggranna spaningar på Blocket gav till slut resultat och vi lyckades få tag i en begagnad grip.

Döm om vår besvikelse när fästena, på grund av ett missförstånd, inte passade till vår traktor 🙁 Som tur är har vi inte bara snälla grannar utan också snälla personer i den närmaste släkten! Ett par kapskivor och en hel del svetsande gick det åt, sen kunde vi i skenet av pannlampor montera de nya fästena igår kväll. (Tänk om vi inte hade fått så mycket hjälp med våra ulltussar, då hade vi stått oss slätt!)

Sjögården – Balgripen: 1-0!

Bilden fick tas idag, för när vi var klara igår var det mörkt… Är det därför såna som vi kallas för ”månskensbönder”?

Balgripen fick genast bekänna färg och efter rätt så exakt nio turer ner till ”kobetet” var alla balarna hemma. Vi kallar det för kobetet eftersom det egentligen tillhör vår granne Olof och på den tiden hans gård hade mjölkkor så brukade de gå bland annat där. Det är inte jättefint med de stora vita plastade balarna, men känslan av att de kommer från ett fält som nu äntligen betas igen är desto finare!

För en god sak! (Och innehåller godsaker också!)

För en god sak! (Och innehåller godsaker också!)