Kategoriarkiv: Tips

Alla pratar om sommar!

Äntligen! Efter sedvanliga förberedelser med drivgång och pellets kunde ulltussarna få komma ut. I år blir första anhalt betet närmast gången så det krävdes inte så mycket byggande. Här gick de inte alls ifjol så det ska vara så gott som parasitfritt, bra för lammen.

Innan det var dags på riktigt och bara lammen kom ut tyckte mammorna det var konstigt när alla var ute samtidigt:

Hallååååå, var äääääär du?

Nu slipper de känna sig innestängda mammorna, och kan ha sina bäbisar under ständig uppsikt. Lite ropande är det ändå i början innan lammen vant sig vid de nya rutinerna. På filmen kan ni se hur det såg ut när de förflyttades. Lite trixigt som vanligt men på 20 minuter var alla på rätt ställe.

Väl ute fanns det såklart mycket att upptäcka 🙂 Ett stort stenröse som vi mest tycker är i vägen uppskattades av lammen. Och så fick de börja äta gräs mer ”på riktigt” förstås.

Klätterställning!

Jag gör som mamma jag!

Vi var ”mitt i en bal” som vi inte ville kassera så den körde vi upp till fåren hos grannen. Tidigare har de fått morgon och kväll men nu slipper vi det momentet. När detta ensilage är slut så får de tre tackorna komma till den stora gruppen så räcker gräset till grabbarna.

Det kan man kalla fri tillgång!

De litar på att vi inte ska skada dem och har inte så mycket ”trafikvett”:

Totalt orädda för att komma under ett däck…

Efter att de nyutsläppta tackorna fått beta några timmar och samtidigt rensat fötterna från halm och gödsel i gräset tog vi in dem i en fålla för pedikyr. De var riktigt duktiga faktiskt, trots att det var första gången i år:

Insamlade!

84 ovilliga ben att hålla fast och klippa klövar på, det bästa var nog saften i pausen… Men skönt att ha det gjort och faktiskt lättare att göra det ute tycker vi.

Och man slipper ju jobba själv, det finns alltid medstjälpare!

Vi har lite havre över som tackorna fått som komplement till det ganska sparsamma betet. Lammen uppvisar sitt extrema sinne för dåligt bordsskick när de får chansen:

Är det detta som kallas ”hoppa i galen tunna”?

Idag har de fått en ny fålla på samma bete och var väldigt nöjda med det:

Men kanske de inte uppskattar de blommande träden lika mycket som vi?

Imorgon lovar SMHI 25 mm regn. Bu säger säkert många, men det behövs nu efter den starka värmen som varit så vi är nöjda. Sedan vill vi gärna ha sol igen, snart är det ju dags för förstaskörd!

Lyckad final

De tog oss på orden, ulltussarna, och satte fart. Igår fredag lammade de tre sista inom loppet av 21 timmar 🙂

Supermamman 14008 (hon som aldrig sover utan bara kontrollerar vartenda steg lammen tar) fick två bäbisar:

Vakar som en hök!

De föddes på natten och hade redan diat när husveterinären kom för att mata dem strax efter 03.00. På morgonen vid sextiden nedkom 16025 med sitt enda lamm. Där missade vi chansen till adoption, för då låg huvudet fortfarande på kudden…

På kvällen vid sista titten på kameran såg allra sista tackan ut att vara lite lammig, och hon var ju dessutom också adoptionskandidat så det blev till att gå ut för att försöka få till det. Ett lämpligt trillinglamm som föddes häromdagen (störst i tripp trapp trull-kullen) valdes ut och en spann varmt vatten att blöta ned honom i togs fram. Tackan jobbade på och när hennes eget lamm kom ut i världen blöttes adoptivlammet ner och placerades ihop med sin nya bror. Adoptivmamman ifrågasatte ingenting utan tog hand om båda två lika bra, puh!

Men adoptivlammet hade lite åsikter och fick hållas ner så att nya mamman kunde slicka honom ren från allt vi kladdat in honom med!

Moderskänslor baseras inte på gener!

Den som var mest skeptisk var nog adoptivlammet som först inte ville dia på sin nya mamma, han var nog inte så hungrig heller vilket såklart ”äkta” nyfödda lamm är. Han letade först efter ett sätt att ta sig ut, men när vi visat till juvret så glömde han att det kanske var fel tacka:

Gott här också ju, och mindre konkurrens 🙂

För att det äkta nyfödda lammet säkert skulle få ordentligt med råmjölk nu när han fick ett syskon som redan hade tekniken inne matade vi med flaska tills han var alldeles proppmätt:

Nu orkar jag inte en droppe till, sa han till slut!

Idag diar han förstås på egen klöv:

Man tröttnar ju liksom aldrig på dessa diabilder…

Som en extra säkerhet för att adoptivlammet inte ska leta sig tillbaka till sin förra adress satte vi upp skivor åt det hållet.

Säkerhetsåtgärd, fast mest något roligt att bita i tyckte han.

En bild säger mer än tusen ord, och en film ännu mer:

Sådär, årets lamning överstökad. 40 lamm har vi nu fördelat på 21 tackor. Ganska stor spridning i ålder men alla växer såklart snabbt. Och hittar på rackartyg:

”Vattnet är ju grönare på andra sidan”, eller? Vem vill dricka i vattenkopp liksom?

Illbattingar i tidig ålder!

Imorgon blir det förhoppningsvis skolstart och snart är det faktiskt dags för betessläpp. För ett par år sedan undrade vi vad som skulle komma först, påskliljorna eller lammen. I år blev det faktiskt så att den första påskliljan inte slog ut förrän efter det sista lammet fötts, nämligen idag:

Ett osäkrare vårtecken, vi håller på lammen som indikator!

Årets höjning

Även 2018 ska vi förhoppningsvis klara utan lamm på foderbordet. I helgen blev det därför upphöjning med pallar med mera enligt en numera ganska inarbetad metod.

Inga skruvar lämnas lösa, inte i foderbordet åtminstone…

Vi lägger reglar och pallar på det befintliga foderbordet och en ytterligare skiva ovanpå:

Börjar bli klart!

Mellan de upphöjda fronterna och foderbordet läggs det ett par brädor så att det blir tätt. Lite annan ätställning för ulltussarna att nästan få stå på tå:

De båda ljusa brädorna motsvarar höjningen

Det blir såklart också avsevärt lägre i tak inne på foderbordet så man får akta knoppen för lysrör och annat.

”Pelletstackorna” är mycket lydiga och gillar sin positiva särbehandling. Särskilt 17007 kommer verkligen i full fart när hon vet att det är dags 🙂 Man kan säga att det är viss skillnad på ”ett lamm, beräknad om en månad” och ”tre lamm, beräknad om två dagar”:

Helan och Halvan?!

Ute snöar det, men vi VET att det blir vår snart, håll utkik…

Mars = vårmånad?

Nja, det känns inte riktigt så… Våren kommer förstås när lammen kommer, men vi räknar också snödroppar och smältande snö till vårtecken – alla lyser ännu med sin frånvaro. Det är dock inte riktigt lika superkallt som i början av veckan. Vi har fått vidta lite specialåtgärder:

Ensilage-kuvös

I desperation fick husbonden bygga in ensilagebalen tillsammans med en värmefläkt och det håller sig faktiskt lite varmare där inne än i resten av stallet.

För att hjälpa tackorna att få upp värmen blev det inköp av en säck betfor. Det ger snabb energi så att våmmen jobbar på lite extra. Gott tyckte de allihop!

Det fanns ingen med en bild av ett får på… Hoppas att de inte börjar gnägga nu?!

Som före detta hästtjej känns det nästan läskigt att ge betfor torrt, men så gör man till idisslare. I det här fallet fyller det ju dessutom en extra funktion i och med att ensilaget är så blött.

Före detta sjuklingen på hugget igen!

”Tian” var snabbt på benen efter att hon fick kalk i måndags och nu märks det inte av att hon varit sjuk.

Det är nog något i luften här på Sjögården som gör att alla som bor här lätt lägger på hullet. Vi har nästan alltid på gränsen till för tjocka tackor. I år finns dock ett undantag i ungtackan 17007 som har börjat få lite kraftfoder på kvällen. På bara några dagar har hon lärt sig rutinen och kommer själv till dörren för att bli utsläppt på gången och äta. ”Sjuan” som ska lamma om ungefär en vecka har fått börja göra henne sällskap eftersom hon antagligen har tre bäbisar i magen och kan komma att behöva pellets efter lamningen. I så fall är det bra att ha påbörjat tillvänjningen lite innan.

Det kan nog vara tre, eller hur? (Hoppas att lammen inte är lika suddiga som mamma!)

Specialkost

Snö och minusgrader, men om ungefär en vecka så blir det vår, oavsett väder 🙂

Kallt!!

Tvåsiffriga minusgrader varenda natt nu gör att det som står på menyn hos fåren endast är ensilageglass (eftersom fodret tyvärr är ganska blött) och isvatten (eftersom värmekablarna inte klarar dylik kyla). Nyklippta som de är får de ta hjälp av varandra för att hålla värmen:

Som en flock smågrisar!

Genom att gräva ner sig i bädden utnyttjar de den värme den erbjuder maximalt. Det blir stora gropar där de har legat!

Kallas det kanske för ”får-gryt”?

Tyvärr var det en som inte ”bara” frös i morse. Jättetama tackan ”Tian” kom inte fram för att äta och det är ju alltid ett allvarligt tecken på att något inte står rätt till. Hon reste och lade sig lite och verkade inte ha ont eller vara vinglig som vid Listerios. Temperaturen var bara 37,9 (normalt är kring 39) vilket förde misstankarna till kalkbrist. Kalkbrist kommer oftast strax före lamningen när tackan sätter igång att bilda en massa mjölk men kan också utlösas av köld eller stress. Tian fick komma in i en egen box och få ordentligt med halm och en filt på sig medan husveterinären åkte för att hämta kalk att ge under huden.

Påklädd!

Inte så snyggt kanske, men ibland får man prioritera funktion! Hon var lite svag när hon togs in i boxen och när husveterinären kom tillbaka rustad med gröt (!) och kalk hade hon faktiskt blivit liggande.

Gunde Svan-kur (norskt husmorstips)

Snabbare effekt att ge med injektion än i munnen

Den långkokta gröten gavs med lite extra vatten och trots vissa protester hamnade nog det mesta i magen. Det ger ganska ”snäll” energi och även vätska och värme.

Nerbäddad sjukling

Dotter 16006 undrar vad som har hänt mamma? Vi hoppas att hon snart är på benen igen! Och kanske också på lite mildare väder…

 

Frisering och prickar

Det börjar  närma sig lamning och därmed var det dags för klippning av de små grå. Frisör bokades till igår. ”Sjuan” blev dock klippt av husveterinären redan i helgen eftersom hon ska lamma lite tidigare och inte bör sättas på rumpan som proffsklippare gör.

Fortfarande hårfager!

Fårklippning? Nej, förklippning!

Igår testade vi en ny sorts fålla med returgång. Ulltussarna var intresserade men bara så länge de var ”på andra sidan”.

Vad är det nu på gång?

Längs med foderbordet gjordes det en smal gång där de färdigklippta släpptes och därmed inte var i vägen för att ta fram nya till frisören.

De rutinerade står hoppfullt längst in med rumpan mot dörren och hoppas komma undan…

Ingen kom förstås undan!

På ett par timmar var 23 stycken klara. ”Scannings-prickarna” försvann med ullen men nu har alla fått nya:

En prick per lamm!

På vissa tackor var det svårt att se antal och de beräknas få antingen två eller tre bäbisar. På dem har vi satt den ena pricken längre fram. I 00040;s fall bågar man nästan gissa på tre, eller hur?

Sex veckor kvar!

Man kan tro att hon svalt en badboll, undrar hur tjock hon ska bli…

Förberedelser påbörjade!

Nu är det ju faktiskt inte SÅ länge tills det ska börja komma lamm. Därmed var det dags för första omgången gasbrandsvaccin. Till ungtackor ska det ges två gånger, ungefär åtta respektive fyra veckor före nedkomst. Till äldre tackor som är vaccinerade sedan tidigare räcker det med en dos. Eftersom  det blev vaccin över fick baggarna också, det skyddar mot stelkramp och det kan ju alla får drabbas av.

Först var det dags för insamling:

Ingen rädder för sprutor här!

Lammen från 2017 verkar ha fötts med en extra benägenhet att klättra (liksom pappa Jabba) 🙂 Alla tackorna skötte sig bra, det är ju bara ett litet stick som knappt känns.

2 ml vardera och sedan blå färg i nacken

Attans, jag kom inte undan…

Efteråt fick tackorna belöning i form av ny halm, alltid en uppskattad sysselsättning att leta efter gröna strån! Magarna börjar växa på flera av dem:

Rund både framifrån…

och bakifrån!

Redan om en månad räknar vi med ”tjuvstart”, sedan drar det igång mer på riktigt i slutet av mars. Då blir det vår!

Börja med får?

Husveterinären har fått det hedrande uppdraget att hålla ett föredrag om vad man ska tänka på när man börjar med får plus lite om vanliga sjukdomar och lamning. Det hela går av stapeln i Ljungstorps bygdegård strax utanför Varnhem på onsdag den 7 februari.

Det kostar inget (förutom fika) och man behöver inte vara medlem – välkomna!

Rekoringen – så funkar det

Kanske har ni hört talas om de snabbt växande och allt vanligare Rekoringarna? Eller är  ni rentav redan stamkunder där? Många är nyfikna på lokal mat men vet inte hur man ska komma i kontakt med producenter i sitt närområde. Då är Rekoringen svaret 🙂

I vårt närområde finns det en uppsjö med Rekoringar, den allra första i Sverige fanns faktiskt inte långt härifrån i Grästorp. Nu finns det bland annat i Skövde, Borås, Skara, Mariestad och givetvis Falköping. Det som säljs på Rekoringen kommer direkt från producenten. Varorna är lokalproducerade och ofta från småskalig eller hantverksmässig tillverkning.

En vanlig missuppfattning är att det mest finns lite ”speciella” saker på Rekoringen, som bisonsalami och yoghurt från fjällkor. Och visst finns det mycket som är unikt och inte så lätt hittas i den vanliga butiken men också massor av helt ”vanlig” mat som mjöl, ägg, grönsaker, kött/korv, ost, bröd och så vidare. Inte så dumt att kunna göra sin veckohandling med bara närproducerat, eller hur? Utbudet varierar givetvis över året och det är ju också så vi måste lära oss att konsumera för att leva mer hållbart. På sommaren kan vi odla jättegoda tomater i Sverige. då är de ett självklart val till salladen. Vintertid är det lite svårare med tomatodling i Sverige, då är det bättre att istället göra till exempel en morotssallad. Ingen uppoffring alls, det blir ju minst lika gott! Särskilt om du väljer att göra dressingen på svensk kallpressad rapsolja, vem behöver olivolja från Långtbortistan? Nu finns det även svenska äpplen nästan hela vintern, de passar också bra i sallad. Och de importerade vintertomaterna är ju ändå inte särskilt goda…

Det ”enda” man behöver för att handla på Rekoringen är ett konto på Facebook. Där lägger producenterna upp sina annonser och man beställer genom att kommentera inlägget. Varorna hämtas på bestämd tid och plats. I Falköping är det på Stora torget tisdagar klockan 18 – 18.45. Där har man möjlighet att fråga producenten om varornas ursprung och många tar också gärna emot besök på sina gårdar.

 

 

Än är det inte för sent för nyårslöften – blir ditt att äta mer efter säsong och utbud?

Stalltips

Nu har vi börjat på andraskörden med ensilage. Det är inte alls lika grovt som de förra balarna och fåren äter upp mycket bättre. Det är dock ganska blött och de har verkat extra sugna på halm.

Fd sjuklingen mumsar i sig!

15002 (i mitten på bilden) är nu utsläppt bland de andra och verkar nästan återställd. Hon har lite dålig koordination fortfarande och kan hålla huvudet lite snett.

För att ulltussarna alltid ska ha fräsch halm har de fått en halmhäck som de verkar uppskatta.

Här håller det sig mycket renare än i bädden.

Vi strör ungefär var tredje dag och då fyller vi på äthalmen också. Den är populär:

Kloka de är, som förstår att äta fibrer!

Tidigare har de mest ägnat sig åt att sortera ut grässtrån ur halmen, men nu ÄTER de verkligen av den. Kanske också för att de är för tjocka för att få fri tillgång på ensilage och vill bli mätta ändå…