Kategoriarkiv: Stall

Förberedelserna fortsätter!

I helgen fick baggarna och tackorna som bor på andra sidan gången flytta ihop. För säkerhets skull ställde vi dem trångt först om de skulle vilja slåss:

Trångt och lugnt

Hopflyttningen gick helt odramatiskt och efter någon timme fick de fyras gäng hela utrymmet att förfoga över.

”Vägen till mannens hjärta går genom magen” Gäller även baggar!

Vårt blöta foder har gjort bädden extra blöt och särskilt längs med foderbordet. Nu testar vi med torv där:

Mörkt och dammigt men väldigt bra uppsugningsförmåga

Lammen fyllde en vecka i söndags och det var hög tid att de fick komma ut bland de andra. Först hann de med att bearbeta halmen inne i sin egen box:

Dödskallelammet hittade ett precis lagom långt strå 🙂

När grindarna togs bort blev de som lamm brukar bli lite vilsna och försökte ta sig fram till fel tacka för att dia. Inte en chans till det förstås fick de hårdhänt reda på! Tryggast är det såklart nära mamma:

Mer halmspaning

Visst är han häftig med sin mask?!

Det är fortfarande väldigt kallt på nätterna men har varit fina soliga dagar. Hur vackert det än kan vara med vit snö längtar vi efter riktig vårvärme och därmed rinnande vatten i stallet igen…

Fint, men det är ju fel tid för det här utseendet!

Det är bara några dagar kvar tills det verkligen ska komma massor med lamm och det börjar synas:

Mjölktillverkning, check!

Magtillväxt, check!

Det bästa med våren tycker tackorna givetvis är att det innebär pellets till alla. Väldigt blygsam mängd på grund av deras goda hull och näringsrika ensilage, men ändå.

Fullt fokus!

Det är jämnt fördelat längs med båda sidorna men som ni nog kan ana har vi börjat lägga ut det på vänstersidan. 1,5 kg fördelat på 22 individer blir inte många gram vardera men det är åtminstone lite tillvänjning om det är någon som skulle behöva tillskott efter lamningen.

Vi tar gärna emot besök för lammklappning, bara ring innan så att vi vet att inte alla kommer samtidigt – välkomna!

Vår!!

Nej, det ser inte så ut med snö och kyla… Men de första  lammen har kommit och då ÄR det ju vår – eller hur?

I morse vid frukostdags kom ”Sjuan” inte fram och åt, då visste vi att det var på gång. Redan igår kväll var vi lite misstänksamma så det blev en koll på kameran i natt men då var det lugnt.

Annat  än mat i tankarna

Efter bara en stund var den första Erik-avkomman född! Ganska mycket vitt i pannan, det bådar gott för att lätt se skillnad på årets lamm:

Noggrann mamma slickar genast rent

Det var många av de andra tackorna som var överdrivet intresserade så vi satte upp grindar för att de inte skulle störa. Snart kom det ytterligare en och den var verkligen roligt tecknad i ansiktet samt även redan ljus i pälsen. Annars föds de ju oftast svarta.

Den första snart på benen!

Jättepigga och efter att juvret kontrollerats hjälptes de till mjölkbaren som var välfylld som vanligt.

Näring och antikroppar, det är grejor det!

Efter lite omflyttningar fick den nya familjen en riktig egen box där de får vara några dagar innan de går ut i gruppen. Det dröjer ju ungefär två veckor till innan den ”riktiga” lamningen börjar.

Det blev ”bara” 2 stycken

Scannaren sa 2 eller 3 och vi trodde på 3 eftersom hon var ”ganska” tjock… Men när lammen diat och lagt sig drack hon en halv spann vatten och började äta, så vi tror inte att det blir fler.

Baggarna och de två icke dräktiga tackorna har fått en ny plats på andra sidan gången, annars kommer det snart att bli för trångt.

Lite provisoriskt i väntan på ute-gräs

Så fort det blir vår även metrologiskt ska de få komma ut på bete, men än så länge är det ju mest snö på marken…

Så fort vi hinner kommer det lite filmer på dagens underverk också, håll utkik!

Årets höjning

Även 2018 ska vi förhoppningsvis klara utan lamm på foderbordet. I helgen blev det därför upphöjning med pallar med mera enligt en numera ganska inarbetad metod.

Inga skruvar lämnas lösa, inte i foderbordet åtminstone…

Vi lägger reglar och pallar på det befintliga foderbordet och en ytterligare skiva ovanpå:

Börjar bli klart!

Mellan de upphöjda fronterna och foderbordet läggs det ett par brädor så att det blir tätt. Lite annan ätställning för ulltussarna att nästan få stå på tå:

De båda ljusa brädorna motsvarar höjningen

Det blir såklart också avsevärt lägre i tak inne på foderbordet så man får akta knoppen för lysrör och annat.

”Pelletstackorna” är mycket lydiga och gillar sin positiva särbehandling. Särskilt 17007 kommer verkligen i full fart när hon vet att det är dags 🙂 Man kan säga att det är viss skillnad på ”ett lamm, beräknad om en månad” och ”tre lamm, beräknad om två dagar”:

Helan och Halvan?!

Ute snöar det, men vi VET att det blir vår snart, håll utkik…

Mars = vårmånad?

Nja, det känns inte riktigt så… Våren kommer förstås när lammen kommer, men vi räknar också snödroppar och smältande snö till vårtecken – alla lyser ännu med sin frånvaro. Det är dock inte riktigt lika superkallt som i början av veckan. Vi har fått vidta lite specialåtgärder:

Ensilage-kuvös

I desperation fick husbonden bygga in ensilagebalen tillsammans med en värmefläkt och det håller sig faktiskt lite varmare där inne än i resten av stallet.

För att hjälpa tackorna att få upp värmen blev det inköp av en säck betfor. Det ger snabb energi så att våmmen jobbar på lite extra. Gott tyckte de allihop!

Det fanns ingen med en bild av ett får på… Hoppas att de inte börjar gnägga nu?!

Som före detta hästtjej känns det nästan läskigt att ge betfor torrt, men så gör man till idisslare. I det här fallet fyller det ju dessutom en extra funktion i och med att ensilaget är så blött.

Före detta sjuklingen på hugget igen!

”Tian” var snabbt på benen efter att hon fick kalk i måndags och nu märks det inte av att hon varit sjuk.

Det är nog något i luften här på Sjögården som gör att alla som bor här lätt lägger på hullet. Vi har nästan alltid på gränsen till för tjocka tackor. I år finns dock ett undantag i ungtackan 17007 som har börjat få lite kraftfoder på kvällen. På bara några dagar har hon lärt sig rutinen och kommer själv till dörren för att bli utsläppt på gången och äta. ”Sjuan” som ska lamma om ungefär en vecka har fått börja göra henne sällskap eftersom hon antagligen har tre bäbisar i magen och kan komma att behöva pellets efter lamningen. I så fall är det bra att ha påbörjat tillvänjningen lite innan.

Det kan nog vara tre, eller hur? (Hoppas att lammen inte är lika suddiga som mamma!)

Specialkost

Snö och minusgrader, men om ungefär en vecka så blir det vår, oavsett väder 🙂

Man blir glad av glada djur!

Att strö hos fåren är (efter lammen förstås) verkligen det bästa som finns. Och sist blev de extra glada och satte igång med ett riktigt race. Ibland hakar de ju på lammen men detta var första gången vi såg ett med bara tackor 🙂

Några ägnade sig åt den mer klassiska aktiviteten ”leta efter gröna strån” men visst var det ganska god uppslutning ändå?

Rockad hos de små grå

Baggarna har i praktiken avslutat årets tjänstgöring redan men ändå gått med damerna. Vi flyttade helt enkelt steriliserade Buddvar till de tackor som ska vara kvar och Erik till slaktlammen. Idag blev det äntligen tid att flytta om så att baggarna kunde få en egen avdelning.

Nedmontering av årets ”fårt”

För att grabbarna inte skulle ägna all tid åt att bråka genom grindarna istället för att uppvakta brunstiga tackor fick vi verkligen förstärka barriären mellan grupperna. Grindar upp till taket och dessutom ”siktskydd” krävdes för att de skulle sluta konkurrera.

I samband med omflyttning blev det också klippning av herrarna. Första gången för Erik, som nu inte var riktigt lika stilig som när han kom i höstas.

Fortfarande fina lockar, men nu inne-dammig och halmig

Han gillade inte så mycket att bli uppbunden, därav den konstiga kroppshållningen på bilden – sekunden efter tar han ett skutt upp i luften. Men när klippningen väl kom igång vara han med på noterna:

Svansen säger allt!

Han är ju så liten att det är svårt att komma åt överallt, men snäll och lätthanterlig åtminstone

Inte så hälsosamt för husveterinärens rygg…

Inte så liten i verkligheten!

Han är ganska liten, Erik, men på den här bilden ser han verkligen mikroskopisk ut. Buddvar är ju inte superstor, men definitivt större än sin kompanjon.

Näste man till rakning!

Buddvar är ju ett år äldre och därmed klippt innan vilket visade sig i lite mer förmåga att spjärna emot att sitta på rumpan och få mage/ljumskar klippta. Till slut var vi klara och båda två kunde komma in i en ny egen box.

Grå, och gris?

Sill-liknande blanka blir de aldrig vid klippning efter ett par månader på stall, men visst är Erik (längst bort i bild) nästan lite grisskär? Vi får hoppas att ullen snart börjar växa ut igen… Nu får baggarna vara i denna trånga box tills alla tecken på slagsmål upphört, sen ska de givetvis få en större. Hittills har de skött sig över förväntan.

Alla tackorna går nu tillsammans, väldigt skönt att ha den täta barriären nedtagen så att man kan se ordentligt längs med båda sidorna.

Öppen planlösning

Ute faller snön, det blir nog ett vitt nyår nu när det inte blev en vit jul. Lammstek på menyn kanske? Eller lammfilé om man verkligen vill lyxa till det, vi har några enstaka kvar – välkomna!

Stalltips

Nu har vi börjat på andraskörden med ensilage. Det är inte alls lika grovt som de förra balarna och fåren äter upp mycket bättre. Det är dock ganska blött och de har verkat extra sugna på halm.

Fd sjuklingen mumsar i sig!

15002 (i mitten på bilden) är nu utsläppt bland de andra och verkar nästan återställd. Hon har lite dålig koordination fortfarande och kan hålla huvudet lite snett.

För att ulltussarna alltid ska ha fräsch halm har de fått en halmhäck som de verkar uppskatta.

Här håller det sig mycket renare än i bädden.

Vi strör ungefär var tredje dag och då fyller vi på äthalmen också. Den är populär:

Kloka de är, som förstår att äta fibrer!

Tidigare har de mest ägnat sig åt att sortera ut grässtrån ur halmen, men nu ÄTER de verkligen av den. Kanske också för att de är för tjocka för att få fri tillgång på ensilage och vill bli mätta ändå…

Ordning och reda igen!

Puh, äntligen är alla tackorna klippta! 31 stycken inklusive de slaktlamm som är kvar, det var allt lite av en pärs. Merparten av tackorna tyckte nog att det var ganska skönt att bli av med ullen och stod helt stilla med viftande svans större delen av tiden. Undantaget var när de skulle sättas ner för klippning under magen, det gillade ingen! Särskilt inte 00040 som verkligen spjärnade emot. Men har man salig 10008 som mamma så har man ju en del att leva upp till! Det syntes tydligt i ”väntfållan” vilka som varit med förr:

Gamla och erfarna håller sig längst bort från dörren!

Det är vanligt att fårfamiljer håller ihop, här är det 16010 som flankeras av sina båda lamm. Hon var den enda av ungtackorna som fick tvillingar i våras och båda bedömdes bra nog för att spara:

Stjärnor på tillväxt!

Efter diverse omgrupperingar och grindflyttningar går tackorna nu i tre grupper. Åtta stycken semintackor tillsammans med Jabba, sjutton andra som ska betäckas tillsammans med Erik och så de sex slaktlammen.Som vanligt är det lite oroligt när man flyttar om, men när det kom fram mat fann sig alla tillrätta på ett ögonblick. Nästan svårt att slita sig från att ”bara” stå och titta när de äter…

Den bästa (inomhus)synen som finns?

Den amatörmässiga klippningen gjorde att de blev ganska tufsiga och inte fick samma sill-look som vi är vana vid. Men de är blanka i pälsen ”egentligen”, de kan ju inte hjälpa att den som höll i saxen var klantig… Redan innan såg man såklart skillnad på vuxna och lamm, men efter klippning syns det verkligen på bredden vilka som fortfarande växer i storlek och vilka som mer bara växer i omfång såhär på höstkanten:

Helan och Halvan?

De enda hårfagra som är kvar är nu baggarna, dem klipper vi efter betäckningen. Det kommer att ta emot på Erik, han har verkligen fantastisk päls:

Inte vill han bli en sill…

Ikväll firar vi med lyxigast tänkbara mat: fårfilé!

Trädgårdsmöbler eller får?

Denna sista helg i oktober kommer det många klämkäcka råd om hur man ska veta vilket håll klockan ska ändras. Som vanligt erbjuder de kloka ulltussarna en enkel lösning 🙂 När fåren kommer TILLBAKA in efter betet ska klockan givetvis också ställas tillbaka! Och det är ju dessutom när fåren kommer in som sommaren officiellt är över.

Idag var det alltså installning och alla skötte sig exemplariskt. Det tog nog inte mer än fem minuter från att vi öppnade grinden till att alla var på plats hemma under tak. Glädjen över detta grusades dock av att klipparen som var bokad till imorgon fått förhinder och inte kunde ge besked om när han kan komma istället. Tackorna är ju förhoppningsvis synkroniserade och ska börja brunsta tisdag- onsdag. Det är inte så bra för att embryona ska fästa att stressa dem med klippning precis efter insemination eller betäckning. Husveterinären satte därför igång att klippa några av de ”viktigaste” tackorna. Med viktigast menar vi dem vi hoppas mest på avelsmässigt och som är planerat att seminera.

Första får till rakning!

15005 kom aningslöst fram för att bli klappad men var snart uppbunden på gången för att få ny frisyr. Nästan synd att skala av den vackra silverskruden…

Tur att det växer ut igen!

Proffs klipper lätt 10 får i timmen. Utan att ange några siffror kan vi avslöja att det gick en aning långsammare här… Fåren fick förbli stående utom för den allra sista finputsningen av buken.

Tillräckligt tufft för kroppen ändå!

15005 verkade tycka det var ganska mysigt med närkontakten. Hon stod väldigt stilla, till och med utan halsband när det var dags att få bort polisongerna. Får man bara lite kli på undersidan av halsen så är det mesta förlåtet!

No hard feelings!

De klippta tackorna (och säkerligen de övriga också) var alla i bra hull. Vi har ju hullbedömt, men det blir extra tydligt när man faktiskt kan se konturerna:

Tydliga drag av julgris!

Fyra tackor och trött rygg blev kvällens facit. Fortsättning följer, vi hoppas innerligt att den riktiga klipparen kan komma ganska snart!

Ett par blanka silverpilar bland oklippta kamrater

De blir verkligen annorlunda efter att man skalat av pälsen och det är alltid svårt att känna igen de olika individerna när de är nyklippta.

I mörkret är alla får grå

I söndag fick tackorna komma in för att under ett par dagar umgås med baggarna och förhoppningsvis  synkronisera sig inför betäckning. Kanske är någon redan dräktig, vem vet?

Går du ofta hit eller?

Så många som ska uppvaktas, tufft för en nybörjare!

Erik är ju inte lika erfaren som Buddvar i det här branschen men verkade lära sig snabbt. Så fort alla var på plats släckte vi och sedan blev det bara minimal belysning under de två dygn som minglet pågick. Att mörklägga syftar till att simulera den mindre mängden dagsljus som det är ett par tre veckor längre fram, när gotlandstackor brukar börja brunsta. Nu är tanken att ”starta igång dem” lite i förtid.

Mer diskret, kanske en fördel?

Mörkret verkade inte påverka grabbarnas intresse för det motsatta könet. Nu får de pausa ett par veckor innan det är skarpt läge. Ifjol lyckades vi inte alls med synkroniseringen så i år kan det bara bli bättre!