Kategoriarkiv: Stall

Stalltips

Nu har vi börjat på andraskörden med ensilage. Det är inte alls lika grovt som de förra balarna och fåren äter upp mycket bättre. Det är dock ganska blött och de har verkat extra sugna på halm.

Fd sjuklingen mumsar i sig!

15002 (i mitten på bilden) är nu utsläppt bland de andra och verkar nästan återställd. Hon har lite dålig koordination fortfarande och kan hålla huvudet lite snett.

För att ulltussarna alltid ska ha fräsch halm har de fått en halmhäck som de verkar uppskatta.

Här håller det sig mycket renare än i bädden.

Vi strör ungefär var tredje dag och då fyller vi på äthalmen också. Den är populär:

Kloka de är, som förstår att äta fibrer!

Tidigare har de mest ägnat sig åt att sortera ut grässtrån ur halmen, men nu ÄTER de verkligen av den. Kanske också för att de är för tjocka för att få fri tillgång på ensilage och vill bli mätta ändå…

Ordning och reda igen!

Puh, äntligen är alla tackorna klippta! 31 stycken inklusive de slaktlamm som är kvar, det var allt lite av en pärs. Merparten av tackorna tyckte nog att det var ganska skönt att bli av med ullen och stod helt stilla med viftande svans större delen av tiden. Undantaget var när de skulle sättas ner för klippning under magen, det gillade ingen! Särskilt inte 00040 som verkligen spjärnade emot. Men har man salig 10008 som mamma så har man ju en del att leva upp till! Det syntes tydligt i ”väntfållan” vilka som varit med förr:

Gamla och erfarna håller sig längst bort från dörren!

Det är vanligt att fårfamiljer håller ihop, här är det 16010 som flankeras av sina båda lamm. Hon var den enda av ungtackorna som fick tvillingar i våras och båda bedömdes bra nog för att spara:

Stjärnor på tillväxt!

Efter diverse omgrupperingar och grindflyttningar går tackorna nu i tre grupper. Åtta stycken semintackor tillsammans med Jabba, sjutton andra som ska betäckas tillsammans med Erik och så de sex slaktlammen.Som vanligt är det lite oroligt när man flyttar om, men när det kom fram mat fann sig alla tillrätta på ett ögonblick. Nästan svårt att slita sig från att ”bara” stå och titta när de äter…

Den bästa (inomhus)synen som finns?

Den amatörmässiga klippningen gjorde att de blev ganska tufsiga och inte fick samma sill-look som vi är vana vid. Men de är blanka i pälsen ”egentligen”, de kan ju inte hjälpa att den som höll i saxen var klantig… Redan innan såg man såklart skillnad på vuxna och lamm, men efter klippning syns det verkligen på bredden vilka som fortfarande växer i storlek och vilka som mer bara växer i omfång såhär på höstkanten:

Helan och Halvan?

De enda hårfagra som är kvar är nu baggarna, dem klipper vi efter betäckningen. Det kommer att ta emot på Erik, han har verkligen fantastisk päls:

Inte vill han bli en sill…

Ikväll firar vi med lyxigast tänkbara mat: fårfilé!

Trädgårdsmöbler eller får?

Denna sista helg i oktober kommer det många klämkäcka råd om hur man ska veta vilket håll klockan ska ändras. Som vanligt erbjuder de kloka ulltussarna en enkel lösning 🙂 När fåren kommer TILLBAKA in efter betet ska klockan givetvis också ställas tillbaka! Och det är ju dessutom när fåren kommer in som sommaren officiellt är över.

Idag var det alltså installning och alla skötte sig exemplariskt. Det tog nog inte mer än fem minuter från att vi öppnade grinden till att alla var på plats hemma under tak. Glädjen över detta grusades dock av att klipparen som var bokad till imorgon fått förhinder och inte kunde ge besked om när han kan komma istället. Tackorna är ju förhoppningsvis synkroniserade och ska börja brunsta tisdag- onsdag. Det är inte så bra för att embryona ska fästa att stressa dem med klippning precis efter insemination eller betäckning. Husveterinären satte därför igång att klippa några av de ”viktigaste” tackorna. Med viktigast menar vi dem vi hoppas mest på avelsmässigt och som är planerat att seminera.

Första får till rakning!

15005 kom aningslöst fram för att bli klappad men var snart uppbunden på gången för att få ny frisyr. Nästan synd att skala av den vackra silverskruden…

Tur att det växer ut igen!

Proffs klipper lätt 10 får i timmen. Utan att ange några siffror kan vi avslöja att det gick en aning långsammare här… Fåren fick förbli stående utom för den allra sista finputsningen av buken.

Tillräckligt tufft för kroppen ändå!

15005 verkade tycka det var ganska mysigt med närkontakten. Hon stod väldigt stilla, till och med utan halsband när det var dags att få bort polisongerna. Får man bara lite kli på undersidan av halsen så är det mesta förlåtet!

No hard feelings!

De klippta tackorna (och säkerligen de övriga också) var alla i bra hull. Vi har ju hullbedömt, men det blir extra tydligt när man faktiskt kan se konturerna:

Tydliga drag av julgris!

Fyra tackor och trött rygg blev kvällens facit. Fortsättning följer, vi hoppas innerligt att den riktiga klipparen kan komma ganska snart!

Ett par blanka silverpilar bland oklippta kamrater

De blir verkligen annorlunda efter att man skalat av pälsen och det är alltid svårt att känna igen de olika individerna när de är nyklippta.

I mörkret är alla får grå

I söndag fick tackorna komma in för att under ett par dagar umgås med baggarna och förhoppningsvis  synkronisera sig inför betäckning. Kanske är någon redan dräktig, vem vet?

Går du ofta hit eller?

Så många som ska uppvaktas, tufft för en nybörjare!

Erik är ju inte lika erfaren som Buddvar i det här branschen men verkade lära sig snabbt. Så fort alla var på plats släckte vi och sedan blev det bara minimal belysning under de två dygn som minglet pågick. Att mörklägga syftar till att simulera den mindre mängden dagsljus som det är ett par tre veckor längre fram, när gotlandstackor brukar börja brunsta. Nu är tanken att ”starta igång dem” lite i förtid.

Mer diskret, kanske en fördel?

Mörkret verkade inte påverka grabbarnas intresse för det motsatta könet. Nu får de pausa ett par veckor innan det är skarpt läge. Ifjol lyckades vi inte alls med synkroniseringen så i år kan det bara bli bättre!

Storstädning

Idag var det dags att gödsla ut ströbädden! Det är alltid lika fascinerande att se hur mycket den vuxit under stallperioden. Notera hur vattenkoppen sitter nästan nersjunken i bädden – vi kommer att vara tvungna att sänka den rejält när djuren kommer in igen.

Labrador for size, bättre än tändsticksask i det här fallet!

Husbonden körde den inhyrda bobcaten och husveterinären förflyttade gödseln till den av snälla grannen inlånade vagnen.

Utsikt från hytten

Får är ju de idealiska djuren i många avseenden. Ett av dessa är att det är lätt att anlägga en bra ströbädd till dem eftersom de inte bäddar och bökar som grisar gör och inte heller är så tunga som kossor att de sjunker igenom och förstör bädden. Därför kan det vara väldigt hårt packat och blött i bädden (går nästan inte att få isär med handkraft) samtidigt som ytan är helt torr:

Tvärsnitt

Det gick ovanligt smidigt i år och vi satte faktiskt hastighetsrekord genom att hinna både gödsla ut, tvätta och återlämna bobcaten samt tvätta och sopa väggar och golv på samma dag. Puh! Nu återstår ”bara” att återställa foderbordet till lägsta nivån och sätta tillbaka väggen man får ta ner för att komma in med bobcaten.

Här når man inte upp att äta!

Väldigt skönt att ha grovgörat gjort och kunna ägna sig åt finliret imorgon. Konstigt att det är så roligt att städa hos djuren när det är så tråkigt inne i huset… 🙂

Det är tur att de är söta…

Lamm alltså – helt oemotståndliga och samtidigt rätt så jobbiga! Idag var det tänkt att resten av djuren skulle få komma ut men vi ångrade oss när det blev så kallt och blött. I brist på fina bilder på betande djur kommer här istället en samling bilder som bevisar mammors oändliga tålamod:

Det är ju inte precis ont om plats, ändå får mamma agera underlag!

Undersöker pälsen lite på mamma, tydligen roligare ”uppifrån”?

Lite skeptisk ser hon allt ut, 10037, även om hon ligger kvar.

Som en riktigt bra balansövning, hittat mittpunkten!

Om man inte når upp att se över kanten så är det praktiskt att ha något att stå på!

Vissa börjar redan i lamningsboxen!

Järnen på väggarna är intressanta…

… tydligen mest intressanta högst upp!

”Mamma, jag ska viska dig en sak”

När alla tackor står och äter så får man klättra upp på halmen som nyss välts ner från loftet. För Herre på täppan vill man vara!

Kanske har de varit extra krävande i år, när de inte kunnat roa sig med att ta sig upp på foderbordet? Det målet är nämligen uppnått, och det känns väldigt bra. Mindre arbete, fräschare foder och mindre skaderisk för de små smala lammbenen.

Nog för att det behövdes regn, men nu hoppas vi på uppehåll så att de snart kan få komma ut där de verkligen hör hemma och kan få mer utlopp för sina lekbehov utan att trakassera de oskyldiga tackorna 🙂

Förberedelser av olika slag

Imorgon ska de äldsta lammen och deras mammor få komma ut! Det kräver förstås lite förberedelser. Lammen har fått kraftfoder i lammkammare i form av ett ”fort” till exempel. Det är ju med högvärdigt protein de unga idisslarna bäst utvecklar sin våm för att bli bra på att ta tillvara grovfoder. Lite ologiskt att det inte är grovfodret som gör det jobbet, men så är det. Varför ett fort? Jo, för annars ser det ut såhär…

Försöker se oskyldig ut, men inte är hon ett lamm inte!

Definitionen av besatt av pellets?! Ett släktdrag, syster var likadan…

Med inhoppningsskydd

15002 med sina gasell-långa ben försökte ändå (liksom ifjol) men gick bet och lammen har fått ha sin pellets ifred. De är alltid lite tveksamma först, det känns nog konstigt i munnen men de lär sig snabbt! (Förra året klurade 15002 ut att det fanns en glugg bredvid grinden och därför har vi hängt ett fyllt hönät där så att hon inte ska ta den vägen och kanske krossa fönstret. Någon som sa att får inte var smarta??) Inne i fortet har lammen både pellets och ensilage, men alla trivs inte vid ”barnbordet”:

Stor nog att vara med de vuxna – där kan man hitta extra pellets på kvällen!

Staketen har fått sig en översyn efter vintern. Vi har haft turen att slippa nerrivna trådar efter viltet men lite fixande blev det ändå så enhjulingen fick plockas fram.

I solsken känns det alltid lite lättare att ge sig ut

Stolpar utbytta för stadig ”början” på staketet

Hemmavid har lammen fått gå i sol- och stängselskola några dagar. Där lär man sig att solsken inte är farligt och att man ska akta sig för strömmen i staketet. Och att vara ifrån mamma, men det är nog värst för mammorna verkar det som. Eller så är de bara avundsjuka på lammen?

Försiktigt nyfikna, tackorna desto mer säkra på att de vill komma uuuuut!

Lammen ägnar stor del av tiden ute åt att bara hoppa upp och ner på ”landgången”, men med tilltagande mod så vågar de sig längre ut från tryggheten.

Håller sig nära i början…

… men efter ett par dagar i ”skolan” ganska långt ”hemifrån”!

Imorgon blir det till att bygga en gång ner till parasitfritt bete, vi hade inga djur alls där förra året. Det känns extra bra eftersom träckproverna visade på extremt låga parasitnivåer. Nu hoppas vi att vädret skärper sig så det blir lite värme också!

 

2017 – året utan lamm på foderbordet?

Under vårt första år med lamm hade vi galet mycket problem med att de tog sig upp på foderbordet. Ofräscht och opraktiskt. Med de nya ätfronterna har det gått väldigt mycket bättre, även om lamm som en gång varit på foderbordet ofta är oförbätterliga. Därför hade vi eftersom vi var lite sena med upphöjningen förra året då fortfarande några enstaka lamm på fel ställe. Men inte i år tror vi! Nu är foderbordet upphöjt INNAN ett enda av årets lamm sett dagens ljus.

Istället för att mäta och skruva direkt i stolparna har vi i år dessutom uppgraderat med fästen för vagnsbult:

Upphöjt!

En rejäl glipa till foderbordet blir det innan nästa lager är på plats. Det känns alltid lika osannolikt att kunna eller behöva höja så mycket. I vanlig ordning behövde man inte jobba ensam:

Hur går det här egentligen, klarar du verkligen det där själv?

Det är nog bäst att jag tar mig en titt faktiskt!

Hallååååå, nu får du väl klappa oss lite och inte bara hålla på med skruvandet!

Även husveterinären som först agerade bärare fick sin beskärda del av assistans!

Efter en lite sparsam frukost fick ulltussarna vara utan mat medan vi justerade foderbordet, något de inte var helt nöjda med. När de sedan kunde sticka in huvudena igen blev det en viss besvikelse…

Det här är väl inget FODERbord?!

Upprörda toner från bädden där de vimsade omkring. Men efter sopning och kontroll att inga lösa skruvar tappats (från förpackningen, inte från skribenten!) så kunde de andas ut och ordningen var återställd:

Mat på en ny nivå

Nu är det knappt att det når upp, men bädden växer snabbt när lammen kommer så det kommer snart att kännas som att man vill höja ännu mer…

Precis att man når upp!

 

Adressändring

Magarna växer på de dräktiga tackorna och det börjar bli trångt vid foderbordet. Jabba har i praktiken haft tre ätplatser i sin ”bur” (gotlandsbaggar hoppar ut om man har dem i en ”box”…) vilket är lite onödigt. Han och Buddvar har inte kunnat samsas om samma utrymme innan men nu har vi provat igen och hoppas att det går bättre när det inte finns snygga tjejer i omedelbar närhet.

Först fick vi inreda en ny liten avdelning:

Rum för två, inklusive provisorisk höhäck

Den nya boxen är väl tilltagen men för att de inte skulle kunna slåss fick de börja med att bo ganska trångt:

Hungriga = fokuserar på mat

Den första stunden verkade båda helt omedvetna om den andres existens och bara åt. Men sen kom Jabba på att det var hans antagonist som stod där och satte igång med sina dumheter igen 🙁

Stångning pågår

Svårt att fånga på bild för det går väldigt fort! Under kvällen var det omväxlande helt lugnt och ganska stökigt, vi får hoppas att lugnet vinner!

Med det extra utrymmet som skapades hos ungtackorna när Jabba flyttade fick ”Sjuan”  också byta adress och slå sig ihop med ”tonårstjejerna” vilket hon tog med ro. Hon är scannad med troligen tre lamm och ska lamma först av alla om en vecka så hon behöver lite mer att äta. Ganska tjock om magen är hon!

Liiite skillnad på trillingtacka som lammar för femte gången jämfört med ungtacka med bara ett lamm i magen!

Tillfällig adressändring hade vi själva när vi idag levererade våra första varor i ”Rekoring Falköping”. En fiffig mötesplats för konsumenter och lokala livsmedelsproducenter. Istället för att konsumenterna ska åka omkring och handla närproducerad mat lite här och där (vilket inte är så resurssmart egentligen) så blir Rekoringen sambandscentral. Än så länge bara i uppstartsskedet men det ser ljust ut inför framtiden med ganska mycket kommers på Stora Torget i Falköping. Sök på Rekoring Falköping på Facebook om du vill handa lokalt på ett smidigt sätt!

I brist på ull…

får man värma sig i halmen! Det har ju blivit vinter nu när det borde vara vår, ur led är tiden. De nyklippta tackorna löser givetvis detta på fårs kloka vis:

Mörka och suddiga, men varma!

Ströbädden är nu rejält tjock och i den blir det aldrig kallt. Efter att tackorna legat och vilat blir det stora gropar när de reser sig efter att ha varit nedborrade i halmen.

Ligger man tätt ihop blir det ännu bättre!

Direkt kallt blir det inte inne i stallet, men det är klart att vädrets växlingar märks av. Meterologerna kan prata om olika faktorer hit och dit, men det finns väl egentligen bara ETT säkert vårtecken?!

Och det ser ut så här:

24 dagar till!

Drygt tre veckor kvar nu om planen håller – sen blir det mindre sömn och mer arbete – konstigt att man gillar det så mycket… 🙂 Kanske för att de är ganska gulliga de små miniulltussarna?