Kategoriarkiv: Slakt

Trotjänare i himlen

Nu har årets sista djur åkt till slakt. En alltid lite vemodig känsla men samtidigt en naturlig del av att hålla djur för produktion. En av de som åkte nu var 10037. En av våra äldsta tackor som vi kommer att minnas av flera skäl. I början av sin tillvaro hos oss var hon ganska anonym men utvecklade allt mer personlighet.

Första året  råkade hon ut för ett av våra nybörjarmisstag. Vi lät klipparen även verka klövarna i samband med klippning inför lamning. Det gjorde att klövarna hann växa alltför mycket innan betet och de lite långa tårna slets inte ner utan ”knäcktes” på just 10037. Efter det hade hon återkommande problem med hålväggar och vi har ägnat mycket tid åt att klippa hennes klövar, bandagera och ge smärtlindring. Långa perioder var hon helt symtomfri men under några dagar i somras blev det så illa att vi nästan var på väg att avliva henne. Men efter nytt bandage kunde hon till och med trava på grusvägen!

Röda bandage den här gången!

2015 förvånade 10037 oss med att inte visa brunst under hösten. Det fick sin förklaring när hon under vinterns kallaste dag nedkom med två rejäla lamm! Hon hade uppenbarligen inte koll på att Gotlandsfår bara kan lamma på våren…

Extra viktigt med noggrann mamma när det är 14 minusgrader!

Vi har ju ingen vallhund utan brukar använda oss av ”pelletstricket”. 10037 var alltid bland de första att komma fram, men tyckte egentligen inte så mycket om pellets. När vi gav henne extra i samband med att hon fick ”tjuvlammen” övergav hon ofta sin spann för att gå och äta ensilage istället. Något hon definitivt var ensam om!

Från att ha varit ganska blyg i början blev 10037 allt mer social och kom ofta fram för att bli kliad under halsen. Hennes kvinnliga intuition var helt i en klass för sig och var det henne man skulle ha i tag i var det istället omöjligt att komma nära.

Nu slipper hon ha problem med klövarna och vi tackar henne för hennes gedigna insats! Tolv lamm varav nio hos oss har hon levererat. Kanske är hon fulast av alla tackor vi haft med sitt långa ansikte och hängande öron. Dragen förvaltas väl av dottern 15005 som vi har kvar.

Mamma upp i dagen!

Höstsysslor

I förrgår var det dags för vägning i sällskap av en miljon knott. Lammen följde prydligt efter spannen:

Eller är det husveterinärens sällskap och klappning de vill ha kanske?

Och som vanligt var det populärt att komma in i den lilla buren:

Alltid frivilliga på kö!

Man skulle kunna tro att det är för att de så gärna vill komma ut och äta gräs som de trängs, men icke. Efter vägningen hänger de gärna kvar och kollar att husbonden skriver rätt.

I samband med vägningen fick ytterligare tio lamm sina åkband och igår morse var det insamling igen. Duktiga duktiga lamm stod snart prydligt i två fållor:

Lugnt och tryggt, inte minsta föraning om att det är deras sista morgon – precis som det ska vara!

Till höger i bild ovan skymtar lämmen på transporten. Det brukar inte vara några problem att få lammen att gå in där – allt nytt måste ju undersökas – däremot går de ofta rätt snart ut igen. Men det finns sätt att minska risken!

Godis! Om man har ull åtminstone…

Och godis är ju en beprövad metod 🙂 Inte ett enda litet lamm vände om och allt gick väldigt smidigt.

Nu har vi ca 20 lamm kvar varav några är till salu, de annonseras ut på Elitlamms hemsida. Även pappa Jabba söker nya uppdrag – välkomna att höra av er vid intresse!

I övrigt laddar vi för Lammnatten och hoppas att det fina vädret håller i sig så att vi får in fin halm att använda i vinter. Välkomna till helgen!

Sista vägningen för vissa

Ikväll vägde vi lammen för första gången sedan avvänjningen. De var otroligt samarbetsvilliga och i princip alla gick självmant in i vågen. Det var till och med oftast kö till den lilla ”väntfållan” där den som är näst på tur får stå medan föregående lamm vägs.

Insamlade i ett nafs!

Ständiga stjärnan 17008 fick se sig slagen av två bagglamm den här gången, toppnoteringen blev en delad förstaplats på 50,5 kg. De tyngsta lammen fick ”åkband” i örat innan vi släppte ut dem. På torsdag åker nämligen de första till slakt. Köttet får vi tillbaka på måndag så då fylls det äntligen på lite i butiken igen!

De utanför vågen verkar vilja väga sig igen?! Eller vill de manipulera resultatet för sina konkurrenter?

Ett exempel på att det kan vara till nackdel att ullen är så stark är när det fastnar saker i den:

Helt fel nyans av grått.

Pinnen hade riktigt tvinnat sig fast men när lilla lammet äntligen stod stilla i vågen gick det att lirka loss.

Med lite tid och tålamod gick det utan sax den här gången.

I samband med vägningen gjorde vi också kontroll av alla klövar på potentiella livdjur. Samtliga såg som väntat bra ut, men ändå skönt att ha inspekterat noga. Efter mönstringen var det två baggar som bedömdes ha avelskvalitet. Den ena är redan tingad och den andra visade sig ha olika stora testiklar så den kommer vi inte att annonsera ut.

Integritetskränkande kanske? Men ska man klara av att vara avelsbagge måste man ha schyssta kulor! Den högra testikeln (vänster på bilden) var klart mindre.

Det är alltid med lite dubbla känslor vi lämnar djur till slakt, men kött är ju de facto gjort av djur – så genom att äta kött har man gjort sitt val… Vi hoppas och tror att köttet som produceras på Sjögården är ett val man kan göra med gott samvete!

Slutet på en era…

Med risk för att vara alltför dramatisk, kan man ha får utan att ha en 10008? Den mest självsäkra av alla tackor, som ofta misstagits för en bagge tack vare sin storlek och pondus.

För ett par veckor sedan fick utslagstackorna komma ut på bete. Eller ja, de fick komma ut åtminstone. Betets tillväxt har ju inte direkt varit på topp under de senaste iskalla veckorna.

Var har vi hamnat?

Först ut var ”Femman” och 10008, mor och dotter. Med spann och koppel gick det ganska bra att förflytta dem till grannens mark där vi gjort en ny liten hage. Man kan nämligen inte ta träckprov för koll av parasitstatus innan mitten av april och utan det ville vi inte släppa dem där lammen sen ska gå. Övriga utslagstackor (00063 och 000333) samt lilla 16025 som inte blivit dräktig fick senare också komma ut. Ganska sent som ni ser eftersom det är så mörk bild. Men kvällsklappning kan man göra utan att se så bra 🙂

Fullt upp för husbonden!

Baggarna fick vänta inne till dagen efter eftersom det kändes riskabel att släppa ut dem i mörker om de skulle börja slåss igen. Morgonen efter vågade damerna sig på ett litet race:

När baggarna sedan väl kom ut så började maktkampen igen. Riktigt obehagligt att se dem backa upp 20 meter och sedan springa ihop med pannorna i full fart. De gjorde så ett par gånger, sen gick kloka fina 10008 emellan på sitt lugna vis. Som för att säga att de inte behövde ”göra upp”, det var ju ändå hon som bestämde. Just det, tänkte grabbarna och lugnade ner sig, puh.

Vänner igen

Sedan dess har det varit lugnt och de har betat i sig det lilla gräs som funnits vid sidan av att äta ensilage ur en provisorisk häck. Vi har klappat dem minst en gång om dagen, alla i den lilla gruppen är väldigt sociala. Men så närmade sig Dagen D… Fyra av tackorna var ju anmälda till slakt och det var ganska jobbigt faktiskt. Alla dessa fyra är speciella för oss på något sätt, särskilt ”Femman” och 10008. När det var dags för ”åkband” i helgen så var ”Femman” halt och hon kunde således inte åka till slakt. Med märkning av de andra fick vi god hjälp av Jabba:

Man behöver aldrig jobba ensam när man har får!

Vi har djur för produktion. Vi tycker väldigt mycket om dem och vill att de ska ha det så bra det bara går, men de är inte sällskapsdjur. Det ska dock sägas att det var den jobbigaste resan till slakteriet hittills. Tackorna tog det som väntat med ro. Lockades upp i transporten med spannen och när de kom fram stod de strax lugnt i en välströad box med tillgång till hö och vatten. Kött är gjort av djur, kan man inte acceptera det så får man avstå kött helt enkelt. Vi försöker tänka att det måste ju ändå vara bättre med kött från djur som är så välklappade som våra?

”Femman” då? Igår kväll var hon nästan ohalt. Vi undrar lite om hon simulerade faktiskt?! Nu får hon bli kvar över sommaren. Riktigt unik denna lilla ulltuss. Extremt förtroende för människor och accepterade utan vidare att gå ifrån de andra över en halvtimme i vintras när vi skulle ta julkort. Oj vad vi kommer att sakna henne när hon väl är borta…

Special-tacka, verkligen!