Kategoriarkiv: Slakt

Hösttecken och nästan lite känsla av vinter

Sommaren 2018 fortsätter att överraska! Igår kom det en rejäl hagelskur och såhär såg det ut vid grannens ridhus:

Vad hände?

Lika fort var det över även om det åtföljdes av åska och allmänt ostadigt väder. Det syns verkligen skillnad på lammen nu – de är riktigt silvriga och fina efter att ha blivit ”tvättade”.

Eftersom gräset nu har kommit igång är de ”hemma” igen och har fått avsluta sitt uppdrag som röjare i skogen. De gjorde ett gott jobb kan man minst sagt säga!

Jämför med nästa bild!

Inte svårt att se skillnad…

Snabb tillväxt är det också på lammen och idag åkte de nio första samt en tacka till slakt. Igår var det därför vägning och märkning.

Koncentrerad husbonde noterar vikten på var och en

Åkband monterat!

De största fick sina återtagsmärken isatta för att det ska vara lätt att sortera dem inför lastningen.

Den överblivna pelletsen ställde vi på mineraltunnan och otroligt nog lyckades de faktiskt inte välta ner den trots ihärdiga försök:

I mitt nästa liv ska jag bli cirkusartist! sa lammet 🙂

En av årets utslagstackor är 15005. Tyvärr, eftersom vi verkligen gillar henne på många sätt och hon ger fina lamm. Men hon sköter inte sina moderliga plikter som sig bör och nu är hennes frikort slut. Vi har kvar en avkomma till henne som inte verkar ha ärvt det dåliga beteendet. 15005:s mamma hade ett karakteristiskt och inte så fördelaktigt utseende, man kan ana att det var på väg att bli så även för henne själv om hon hade blivit äldre:

Luggtuss, långt ansikte och långa hängande öron… Men det gör egentligen ingenting!

Bagglammen tyckte att det var VÄLDIGT intressant med en mogen dam när vi släppte in henne till dem igår så för att få lite lugn blev det så att hon och hennes dotter från i år fick övernatta i fållan istället.

Tjejkväll med gott om plats. Grabbarna lite frustrerade på utsidan!

Gräset är ju inte så fräscht där djuren varit instängda så det fick bli ett hönät och det verkade de gilla för det var nästan tomt i morse.

Nattamat

På transporten fick 15005 åka i egen kupé för att inte behöva skapa ett fårens metoo. Man kan lugnt säga att bagglammen har en del att lära sig när det gäller samtycke…

Lugnast så!

Alla köttlådor är bokade den här omgången men det finns kvar de övriga tillfällena – se datum och mer information i högerkanten!

Dags att göra plats i frysen!

Den extremt långa högsommaren har övergått i mer behaglig sensommar. Gräset växer i raketfart nu 🙂 Sensommar innebär också dags för att skicka de tio första lammen till slakt under nästa vecka. Du missar väl inte att beställa en låda, eller åtminstone en halv? Vill man bara prova lite lammkött så går det givetvis bra att köpa detaljer också. Här till höger kan du läsa mer om pris och vad som ingår i lådan. Vi kommer att vara med på Malta Johanns marknad i Falköping 1 september – vi kanske ses där?

Våra vänner på Ängsbacken säljer också köttlådor men av nöt. Det kan ju vara gott med variation från lammet då och då! Innan ni testar Ängsbackens kött måste vi varna er – det finns risk att ni inte vill ha något annat nötkött sen… I vanliga affärer finns hängmörat kött av så fin kvalité inte att uppbringa! Här kan ni läsa mer: Ängsbackenskött2018

Tänk på att det verkligen skulle avlasta slaktköerna och minska foderbristen om alla köpte sig minst en köttlåda i höst! Även om det har börjat regna kommer torkans effekter att märkas minst hela kommande stallsäsong.

Är man inte ondskan själv som äter små söta lamm? Det har man rätt att tycka, men man ska komma ihåg att kött från affären är också gjort av djur – djur som antagligen inte haft tillgång till regelbunden kvällsklappning. Vi har inga problem med att vissa väljer att avstå kött, men om man vill ha kött tycker vi att man ska välja rätt sort!

I mörkret är alla får grå… Och klappsugna!

 

 

Vinterlamm, lagom till att vintern tog paus

Vi har ju så kallad  höstlammsproduktion. Man benämner nämligen produktionen efter tidpunkten när lammen väntas gå till slakt. Den här säsongen har vi sparat sex lamm. Det var dels för att slakteriet hade svårt att hinna med dem i höstas och dels för att kunna erbjuda färskt kött vid ytterligare ett tillfälle. Efter att äntligen haft lite vinter och torrt ute är det idag plusgrader, halka och slask. Inga vårkänslor, bara dåligt vinterväder…

Igår var det sortering och även flytt av grabbarna till en större box. Nu är det ingen risk att de slåss mer så det blir skönt för dem att ha lite utrymme att busa på.

Nästan så att de kanske går vilse!

Slaktlammen sattes i en egen liten grupp igår kväll för att slippa sortera på morgonen. Det blev en plats för lite vid foderbordet så de fick ett hönät också:

Givetvis mest intressant även när det fanns plats på det ordinarie stället…

Vinterns blöta ensilage har gjort öronbrickorna i princip oläsliga så det fick bli en tvätt av dem innan det var dags för åkband!

Viss skillnad före och efter…

Redo att åka

Sedan blev det åkband på och lastning. Lite läskigt att gå ut i mörkret tyckte de små grå, men med lite mat i transporten gick det ändå lugnt och smidigt.

På måndag hämtar vi köttet och då finns det färska detaljer sant massor av färs i butiken – välkomna!

Trotjänare i himlen

Nu har årets sista djur åkt till slakt. En alltid lite vemodig känsla men samtidigt en naturlig del av att hålla djur för produktion. En av de som åkte nu var 10037. En av våra äldsta tackor som vi kommer att minnas av flera skäl. I början av sin tillvaro hos oss var hon ganska anonym men utvecklade allt mer personlighet.

Första året  råkade hon ut för ett av våra nybörjarmisstag. Vi lät klipparen även verka klövarna i samband med klippning inför lamning. Det gjorde att klövarna hann växa alltför mycket innan betet och de lite långa tårna slets inte ner utan ”knäcktes” på just 10037. Efter det hade hon återkommande problem med hålväggar och vi har ägnat mycket tid åt att klippa hennes klövar, bandagera och ge smärtlindring. Långa perioder var hon helt symtomfri men under några dagar i somras blev det så illa att vi nästan var på väg att avliva henne. Men efter nytt bandage kunde hon till och med trava på grusvägen!

Röda bandage den här gången!

2015 förvånade 10037 oss med att inte visa brunst under hösten. Det fick sin förklaring när hon under vinterns kallaste dag nedkom med två rejäla lamm! Hon hade uppenbarligen inte koll på att Gotlandsfår bara kan lamma på våren…

Extra viktigt med noggrann mamma när det är 14 minusgrader!

Vi har ju ingen vallhund utan brukar använda oss av ”pelletstricket”. 10037 var alltid bland de första att komma fram, men tyckte egentligen inte så mycket om pellets. När vi gav henne extra i samband med att hon fick ”tjuvlammen” övergav hon ofta sin spann för att gå och äta ensilage istället. Något hon definitivt var ensam om!

Från att ha varit ganska blyg i början blev 10037 allt mer social och kom ofta fram för att bli kliad under halsen. Hennes kvinnliga intuition var helt i en klass för sig och var det henne man skulle ha i tag i var det istället omöjligt att komma nära.

Nu slipper hon ha problem med klövarna och vi tackar henne för hennes gedigna insats! Tolv lamm varav nio hos oss har hon levererat. Kanske är hon fulast av alla tackor vi haft med sitt långa ansikte och hängande öron. Dragen förvaltas väl av dottern 15005 som vi har kvar.

Mamma upp i dagen!

Höstsysslor

I förrgår var det dags för vägning i sällskap av en miljon knott. Lammen följde prydligt efter spannen:

Eller är det husveterinärens sällskap och klappning de vill ha kanske?

Och som vanligt var det populärt att komma in i den lilla buren:

Alltid frivilliga på kö!

Man skulle kunna tro att det är för att de så gärna vill komma ut och äta gräs som de trängs, men icke. Efter vägningen hänger de gärna kvar och kollar att husbonden skriver rätt.

I samband med vägningen fick ytterligare tio lamm sina åkband och igår morse var det insamling igen. Duktiga duktiga lamm stod snart prydligt i två fållor:

Lugnt och tryggt, inte minsta föraning om att det är deras sista morgon – precis som det ska vara!

Till höger i bild ovan skymtar lämmen på transporten. Det brukar inte vara några problem att få lammen att gå in där – allt nytt måste ju undersökas – däremot går de ofta rätt snart ut igen. Men det finns sätt att minska risken!

Godis! Om man har ull åtminstone…

Och godis är ju en beprövad metod 🙂 Inte ett enda litet lamm vände om och allt gick väldigt smidigt.

Nu har vi ca 20 lamm kvar varav några är till salu, de annonseras ut på Elitlamms hemsida. Även pappa Jabba söker nya uppdrag – välkomna att höra av er vid intresse!

I övrigt laddar vi för Lammnatten och hoppas att det fina vädret håller i sig så att vi får in fin halm att använda i vinter. Välkomna till helgen!

Sista vägningen för vissa

Ikväll vägde vi lammen för första gången sedan avvänjningen. De var otroligt samarbetsvilliga och i princip alla gick självmant in i vågen. Det var till och med oftast kö till den lilla ”väntfållan” där den som är näst på tur får stå medan föregående lamm vägs.

Insamlade i ett nafs!

Ständiga stjärnan 17008 fick se sig slagen av två bagglamm den här gången, toppnoteringen blev en delad förstaplats på 50,5 kg. De tyngsta lammen fick ”åkband” i örat innan vi släppte ut dem. På torsdag åker nämligen de första till slakt. Köttet får vi tillbaka på måndag så då fylls det äntligen på lite i butiken igen!

De utanför vågen verkar vilja väga sig igen?! Eller vill de manipulera resultatet för sina konkurrenter?

Ett exempel på att det kan vara till nackdel att ullen är så stark är när det fastnar saker i den:

Helt fel nyans av grått.

Pinnen hade riktigt tvinnat sig fast men när lilla lammet äntligen stod stilla i vågen gick det att lirka loss.

Med lite tid och tålamod gick det utan sax den här gången.

I samband med vägningen gjorde vi också kontroll av alla klövar på potentiella livdjur. Samtliga såg som väntat bra ut, men ändå skönt att ha inspekterat noga. Efter mönstringen var det två baggar som bedömdes ha avelskvalitet. Den ena är redan tingad och den andra visade sig ha olika stora testiklar så den kommer vi inte att annonsera ut.

Integritetskränkande kanske? Men ska man klara av att vara avelsbagge måste man ha schyssta kulor! Den högra testikeln (vänster på bilden) var klart mindre.

Det är alltid med lite dubbla känslor vi lämnar djur till slakt, men kött är ju de facto gjort av djur – så genom att äta kött har man gjort sitt val… Vi hoppas och tror att köttet som produceras på Sjögården är ett val man kan göra med gott samvete!

Slutet på en era…

Med risk för att vara alltför dramatisk, kan man ha får utan att ha en 10008? Den mest självsäkra av alla tackor, som ofta misstagits för en bagge tack vare sin storlek och pondus.

För ett par veckor sedan fick utslagstackorna komma ut på bete. Eller ja, de fick komma ut åtminstone. Betets tillväxt har ju inte direkt varit på topp under de senaste iskalla veckorna.

Var har vi hamnat?

Först ut var ”Femman” och 10008, mor och dotter. Med spann och koppel gick det ganska bra att förflytta dem till grannens mark där vi gjort en ny liten hage. Man kan nämligen inte ta träckprov för koll av parasitstatus innan mitten av april och utan det ville vi inte släppa dem där lammen sen ska gå. Övriga utslagstackor (00063 och 000333) samt lilla 16025 som inte blivit dräktig fick senare också komma ut. Ganska sent som ni ser eftersom det är så mörk bild. Men kvällsklappning kan man göra utan att se så bra 🙂

Fullt upp för husbonden!

Baggarna fick vänta inne till dagen efter eftersom det kändes riskabel att släppa ut dem i mörker om de skulle börja slåss igen. Morgonen efter vågade damerna sig på ett litet race:

När baggarna sedan väl kom ut så började maktkampen igen. Riktigt obehagligt att se dem backa upp 20 meter och sedan springa ihop med pannorna i full fart. De gjorde så ett par gånger, sen gick kloka fina 10008 emellan på sitt lugna vis. Som för att säga att de inte behövde ”göra upp”, det var ju ändå hon som bestämde. Just det, tänkte grabbarna och lugnade ner sig, puh.

Vänner igen

Sedan dess har det varit lugnt och de har betat i sig det lilla gräs som funnits vid sidan av att äta ensilage ur en provisorisk häck. Vi har klappat dem minst en gång om dagen, alla i den lilla gruppen är väldigt sociala. Men så närmade sig Dagen D… Fyra av tackorna var ju anmälda till slakt och det var ganska jobbigt faktiskt. Alla dessa fyra är speciella för oss på något sätt, särskilt ”Femman” och 10008. När det var dags för ”åkband” i helgen så var ”Femman” halt och hon kunde således inte åka till slakt. Med märkning av de andra fick vi god hjälp av Jabba:

Man behöver aldrig jobba ensam när man har får!

Vi har djur för produktion. Vi tycker väldigt mycket om dem och vill att de ska ha det så bra det bara går, men de är inte sällskapsdjur. Det ska dock sägas att det var den jobbigaste resan till slakteriet hittills. Tackorna tog det som väntat med ro. Lockades upp i transporten med spannen och när de kom fram stod de strax lugnt i en välströad box med tillgång till hö och vatten. Kött är gjort av djur, kan man inte acceptera det så får man avstå kött helt enkelt. Vi försöker tänka att det måste ju ändå vara bättre med kött från djur som är så välklappade som våra?

”Femman” då? Igår kväll var hon nästan ohalt. Vi undrar lite om hon simulerade faktiskt?! Nu får hon bli kvar över sommaren. Riktigt unik denna lilla ulltuss. Extremt förtroende för människor och accepterade utan vidare att gå ifrån de andra över en halvtimme i vintras när vi skulle ta julkort. Oj vad vi kommer att sakna henne när hon väl är borta…

Special-tacka, verkligen!