Kategoriarkiv: Landskapsvård

Nytt bete

Igår fick ulltussarna nytt bete. Alltid lite rörigt att flytta dem i början innan lammen lärt sig följa tackorna genom en grind som de ju lärt sig är en del av det smärtsamma staketet. Husveterinären gick först med spannen och husbonden fick agera vallhund  Trots torkan växer gräset bra:

Egentligen förvuxet, de har svårt att hinna med i början av säsongen.

Det är en del ogräs på det här betet, bland annat skräppor. Men vissa gillar även dessa!

Högsta betyg till lamm som hjälper oss med ogräsbekämpning!

15005 som frivilligt anmält sig till slakt i höst på grund av dålig förmåga att ta hand om sina lamm kommer alltid fram för att bli klappad  Alla lammen har henne som mamma  men hon ser bara två av dem som sina barn.

”Svarta fåret” i mitten.

Lammen var ojämna i storlek när de föddes men alla växer bra. Det mörkaste lammet diar bakifrån och lyckas uppenbarligen få i sig tillräckligt!

Efter att alla klövar passerat grkndhålet och den allmänna oordningen lagt sig var tackorna såklart tvungna att kolla så att det helt säkert inte fanns någon pellets kvar:

Och de kollade väldigt noggrant!

Vi försöker att inte klappa bagglamm för att de ska bli lite mindre stångiga  men det hjälper inte på alla…

Kliar det i pannan?

Det är härligt med sommar och bete  men det gäller att ”samla i ladorna  också  En del mjölkbönder har börjat med grässkörd och inom en vecka hoppas vi att fodret till nästa års lamning är säkrat:

Om bara vädret håller i sig…

Prognosen säger stabilt soligt, håll tummarna för att det kommer regn lagom till att ensilaget  är klart!

(PS, snart kommer den nya korven!)

Ansvarsfrågor

Nedan beskriver vi tre olika påhittade scenarion. Vem är ansvarig för djuren innanför staketet, och hur långt sträcker sig ansvaret?

  1. En grupp får går i en hage. De har aldrig rymt från hagen och har god daglig tillsyn, tillräckligt med bete och vatten. Ingen kan hitta några brister i deras välfärd. Hagen är stängslad med eltråd. En dag tar sig en vanligtvis snäll sällskapshund in i hagen och löper till sin ägares förvåning och förtvivlan amok bland fåren. Flera skadas så allvarligt att de måste avlivas.
  2. Ett sto med sitt nyfödda föl går i hagen. De är endast ute dagtid så att ägaren kan ha koll på dem ganska ofta. Hagen är stängslad med trästaket för att minimera risken för att fölet skadar sig på eltrådar det kanske inte ser. En varg tar sig in i hagen och ger sig på fölet mitt framför ögonen på ägaren, som är jägare. När ägaren återvänder med bössan är vargen på väg ut ur hagen igen, skrämd av stoet som försvarat sitt föl. Fölets liv går inte att rädda. I en intilliggande hage går ytterligare fyra ston med sina föl och hästägaren är orolig för nya angrepp.
  3. En grupp får går i en hage. De har aldrig rymt från hagen och har god daglig tillsyn, tillräckligt med bete och vatten. Ingen kan hitta några brister i deras välfärd. Hagen är stängslad med eltråd. En dag tar sig en varg in i hagen och dödar närmare fyrtio får samt skadar ett flertal så illa att de måste avlivas. Att det är varg som orsakat skadorna bedöms stå utom allt tvivel när man studerar djurens skador, men vargen syns inte till i hagen. Man upptäcker dock snart vargspår i närheten och de överlevande djuren är märkbart stressade vilket tyder på att vargen fortfarande uppehåller sig i närområdet.

 

Hur tänker du? Kommentera gärna!

Såhär används lagen:

  1. Strikt hundägaransvar. Hundägaren är ansvarig för alla skador hunden orsakar. (Det är inte helt ovanligt att hundar angriper får och skadar dem illa.)
  2. Hästägaren/jägaren får inte skjuta vargen eftersom den är på väg bort från platsen (”paragraf 28”). Oklart om hästägaren kan anklagas för att ha brustit i sitt ansvar att skydda sina djur mot onödigt lidande.
  3. Fårägaren anklagas i fallet Molstaberg för att ha brustit i sitt ansvar för att skydda sina djur mot onödigt lidande eftersom man inte anlagt rovdjursavvisande stängsel. Begäran om skyddsjakt avslogs och några dagar senare dödades och skadades ytterligare djur.

Skriv under om du tycker att vi som djurägare endast ansvarar för att hålla våra djur INNE!

Det handlar inte om varghat eller att inte vilja skydda sina djur – utan om att det är orimligt att kräva att lammproducenter i vissa delar av landet har helt andra spelregler än i övriga vargrevir. Vi behöver hitta sätt att samexistera med vargen och det kommer att kräva skyddsjakt på vissa individer.

Kulturhistoriskt monument över våra förfäders slit – men omöjligt att göra om till rovdjursavvisande stängsel…

Bilden ovan illustrerar yttre gräns på de marker våra får betar. Om vargen etablerade sig här skulle vi inte ta risken att ha dem där eftersom stenmuren i praktiken är en språngbräda in i hagen. Utan betande djur skulle det snart vara skog här.

Vackra marker, det vore synd om man inte kunde låta det betas…

Vargfrågan engagerar!

I Land Lantbruk 10 maj kan man konstatera att intresset för artiklarna om vargangreppen är stort. Vi är glada att kunna gå och lägga oss utan att vara rädda för att hitta en massa döda får ute imorgon bitti:

”Lugnet efter kvällsklappningen”

Sommaren påbörjad!

Vädret har vänt och man kan jobba ute i kortärmat – skönt! Men det viktigaste tecknet på att sommaren nalkas är ju att de första lammen kommit ut förstås 🙂

Tackorna som skulle gå ut sorterades in i en egen grupp och sedan vidtog sorteringen av lammen så att de var rätt matchade. Stor oro under tiden, men rätt så snart var alla på rätt sida om grindarna.

 Ängsligt när mor och barn var åtskilda

Lugnet sänkte sig tillfälligt när alla lamm och mammor hittat varandra. Sedan blev det action igen när dörren ut öppnades. På det mest väluppfostrade sätt man kan tänka sig följde för första gången vartenda lamm med sin mamma. Och mammorna följde förstås spannen, den metoden har aldrig fallerat! På plats ute infann sig som vanligt känslan av hur fantastiskt det är att se djur i sitt rätta element.

Alltid fina…

… men kanske extra fina i kvällsljus! Finns det någon pellets kvar tro?

Först är de alltid liksom villrådiga. Ska man äta gräs, leta efter pellets på marken, gå iväg och undersöka omgivningen eller komma och bli klappad? Man måste, när man är ett får eller lamm, lyckligtvis inte välja. Man kan göra allt!

Trillingar tar ut sin rätt på hullet, bäst att ta tillvara all näring man kan!

Mot nya domäner!

Och ändå tid för kvällsklappning!

Nu på förmiddagen har alla de utsläppta tackorna fått sina klövar klippta. Vi brukar göra det dagen efter betessläpp för då har de ”trampat bort” halmen som annars sitter fast i klövarna och så slipper man få ”klippet” i bädden. Insamling i fålla igen också sattes de i tur och ordning på rumpan för lite manikyr. 10008 sneglade antagligen ner ifrån fårhimlen och tyckte att de var mesiga i sitt motstånd, men det räckte till ändå med de fritagningsförsök som gjordes. Till slut var alla 36 klövar omsedda och nu klarar det sig nog till hösten. På bete slits de ju naturligt, vilket inte sker på vinterns halmbädd och därför är de väldigt långa nu.

Ena klövhalvan klar, den andra ska klippas

Ett av de yngsta lammen som släpptes ut kunde nog inte riktigt ta in alla intryck. Det tog sig uttryck i svårfångade glädjekrumbukter, här är ett smakprov:

 

Sköna maj välkommen!

Igår var det äntligen dags för betessläpp. Vi hade  förberett en drivgång och det märks skillnad från första året, nu är det bara lammen som är lite förvirrade medan tackorna har stenkoll på vart de ska.

Raka spåret! (Viktigt att ha en hjälpreda när man sätter upp nätet)

Tillbaka vid stallet öppnade vi dörren vid gaveln där bara lammen fått gå ut innan. De var ganska sugna på att komma ut, tackorna 🙂

Men öppna nu då!

Men ta bort den där grinden nu då!

Utan alltför mycket krångel befann sig snart alla på rätt ställe, nämligen på festplatsen som är det bete som erbjuder mest skydd för små lamm under kalla nätter. Igår var ju första riktigt varma dagen men när solen går ner blir det betydligt svalare.

Äntligen!

Äntligen!

Är det inte ungefär det finaste som finns, djur i sitt rätta element? Innan de fick komma ut avmaskade vi dem, det är därför de har röda märken. Igår kväll och idag har alla tackorna också fått sina klövar klippta. Det är lättare att göra det ute när de är ”rena om fötterna”. De var väldigt snälla att ta in i fållan och att fånga, troligen förstod de inte vad som var på gång…

Lite lättare än inomhus, men skönt när det är klart!

Helt plötsligt så satt man bara på rumpan, ooops!

Trots mer eller mindre intensiva protester gick det ganska smidigt att frisera närmare 100 fötter. (10008 till vänster på bilden ovanför är stor, stark och envis – hon var en värsting, det märktes även när hon skulle klippas i vintras…) Efter pedikyren fick alla tackor sin dos av flug- och fästingmedel, vilket markerades med blå färg.

Redo för sommarens faror

Redo för sommarens faror

Nu väntar en lång skön sommar för ulltussarna, vi hoppas och tror att de är lika nöjda som vi!

Gräs gräs gräs, det är gott det!

Var god stör ej, vi arbetar!

När det gäller hästar så säger man ofta att de har sin semester när de får komma ut på bete, för fåren tycker vi att det är tvärtom. Detta är ju deras viktigaste uppgift! De betar och håller landskapet öppet, vilket bevarar en massa växt- och insektsarter. Dessutom gör de protein av gräs, något som inte människan någonsin kommer att lära sig. Och så trivs de nog alldeles fantastiskt bra tror vi!

 

Läs, förstå, agera

Ibland får man sticka emellan med ”tråkiga” ämnen även i lamningstider… Klicka in på länken, ställ dig sedan framför spegeln och säg:

  • Kött från andra länder kan komma från djur som slaktats utan bedövning
  • I Sverige får djur transporteras max 8 timmar mot 24 timmar i många andra länder – en gräns som dessutom ofta överskrids utan påföljder
  • Jag som konsument kan göra skillnad med mina val
  • I fortsättningen kommer jag att fråga efter svenskt kött på restaurangen

Enkelt, eller hur? Kanske fram till den sista…? Men återgå då till den tredje punkten!

Det gäller givetvis inte bara kött – utan även andra livsmedel av både vegetabiliskt och animaliskt ursprung. Svensk ost ger öppna landskap och jobb i Sverige. (Förutom att djuren får komma ut på bete här förstås, men det tar vi ju för givet.) Också enkelt.

Skulle du, mot förmodan, tveka – kolla på den här jämförelsen mellan olika länders antibiotikabruk i djurhållningen:

Behöver någon ytterligare information?

Behöver någon ytterligare information?

OK – blir det Parmaskinka nästa gång det står i ett recept, eller Scans kallrökta? Det kanske inte är någon av dina middagsgäster som märker skillnad, men miljoner (miljarder?) människor i kommande generationer kan komma att göra det.

Man har alltid ett val.

”Öppet dygnet runt, än så länge”

När blir utveckling detsamma som avveckling…? Kanske en lite kryptisk fråga och vi är absolut inga motståndare till utveckling! Men nog är det tråkigt att det vackra öppna landskap som Sverige är känt för och som av många tas för givet är på väg att försvinna?

Teknikutvecklingen inom lantbruket är fantastisk på många sätt. Vi får allt högre och säkrare skördar som inte är lika väderberoende och det är längesedan vi led av matbrist i Sverige. Minns dock att vi nu producerar mindre än hälften av den mat vi konsumerar!

I spåren av nämnda utveckling och allt större fokus på att pressa priset på mat följer tyvärr även avveckling. Små steniga marker är relativt sett dyra att stängsla in och det är mer tidsödande att se till djur på denna typ av ofta otillgängliga beten. Granplantering är det ”lönsamma” alternativet i många fall och det är ovanligt att mark som en gång planterats återgår till att vara åker- eller betesmark.

En erkänd naturfotograf vid namn Tore Hagman har dokumenterat förändringarna i landskapet genom att fotografera exakt samma plats med ett par decenniers mellanrum. I en del fall ser det väldigt likartat ut, men nedslående ofta är blommande ängsmarker ersatta av tät granskog. Det är mulen (betesdjuren) som gör skillnaden! En hel del av platserna i projektet som kallas ”Mulens marker” ligger alldeles i närheten av där vi bor, som VäsmestorpGökhem och Hällestad. De djur som ses på de äldre bilderna är mest mjölkkor (utan öronbrickor men med horn, även på andra områden sker en utveckling!) och det var ju också just mjölkkor som tidigare betade det som våra ulltussar nu har varit behjälpliga med att röja. Redan nu, andra året som de går där, syns det stor skillnad mot förra våren.

Var god tör ej, röjning pågår!

Var god stör ej, röjning pågår!

Man har i varierande grad kunnat få olika stöd för att restaurera gamla betesmarker vilket säkerligen räddat en del. Det är dock inget självändamål med vykortsvacker utsikt när man reser genom sommar-Sverige utan också viktigt för många insekter och växter med betade marker. Bäst av allt vore om alla vi som äter kött tänkte lite mer på hur det producerats. En lammköttslåda från oss innehåller inte bara ett garanterat välklappat lamm som fått den bästa omvårdnad utan också en insats för att bibehålla ett rikt växt- och djurliv för kommande generationer att njuta av.

(Uttrycket i rubriken är hämtat från en LRF-kampanj anno 2013 som ville sätta fokus på att vårt öppna landskap inte är en självklarhet. Du kan läsa mer om det här och här.)

Samlar, men inte i ladorna

Efter att vi uppgraderade maskinparken med vår nya traktor för ett par månader sedan fick vi snart öppna kassakistan igen för att skaffa en balgrip. Tidigare har vi bara haft ett spjut men det går förstås bara att använda när balarna flyttas för att utfodras direkt. Noggranna spaningar på Blocket gav till slut resultat och vi lyckades få tag i en begagnad grip.

Döm om vår besvikelse när fästena, på grund av ett missförstånd, inte passade till vår traktor 🙁 Som tur är har vi inte bara snälla grannar utan också snälla personer i den närmaste släkten! Ett par kapskivor och en hel del svetsande gick det åt, sen kunde vi i skenet av pannlampor montera de nya fästena igår kväll. (Tänk om vi inte hade fått så mycket hjälp med våra ulltussar, då hade vi stått oss slätt!)

Sjögården – Balgripen: 1-0!

Bilden fick tas idag, för när vi var klara igår var det mörkt… Är det därför såna som vi kallas för ”månskensbönder”?

Balgripen fick genast bekänna färg och efter rätt så exakt nio turer ner till ”kobetet” var alla balarna hemma. Vi kallar det för kobetet eftersom det egentligen tillhör vår granne Olof och på den tiden hans gård hade mjölkkor så brukade de gå bland annat där. Det är inte jättefint med de stora vita plastade balarna, men känslan av att de kommer från ett fält som nu äntligen betas igen är desto finare!

För en god sak! (Och innehåller godsaker också!)

För en god sak! (Och innehåller godsaker också!)

 

Blod, spett och tårar – äntligen är vi i mål!

Får man dricka champagne på en vardag? Tja, vem kan hindra en? Och har man dessutom ett gott skäl så är det väl fritt fram 🙂 Vad är då ett gott skäl? Löneförhöjning? Extra semester? Lottovinst? Nej nej nej, inte för att dessa skäl inte skulle vara goda – men det vi firade var att vi äntligen är klara med staketen! Förra året blev vi ju klara med allt som skulle betas den sommaren och det var ett delmål, men nu kan vi faktiskt släppa ulltussarna överallt på vår mark, det känns riktigt bra. Bitvis har det varit vansinnigt jobbigt men det gör tillfredsställelsen nu i efterhand desto större – vi har ju gjort alltihop själva med bara handkraft!

Bubbel och vår, kanske Sjögårdens, allra första jordgubbe!

Bubbel och vår (kanske Sjögårdens?) allra första jordgubbe!

Ända sedan vi först började titta på gård har husbonden önskat sig en fyrhjuling. En massa andra investeringar har dock fått gå före och faktum är att ”enhjulingen” inte är så dum den heller. Där ryms det mesta man behöver; hammare, märlor, isolatorer av olika slag, grindhandtag, såg, grensax, slang, tråd, skruvdragare, trådspännare, hejare (en genial uppfinning!), slägga, några plast- och trästolpar samt givetvis spettet som orsakat så mycket frustration när det tagit i en oeftergivlig sten.

Bränslesnål och lättstartad

Bränslesnål och lättstartad

Fåren blev helt till sig av att komma upp på den nya vallen. Där fanns ju allt möjligt att smaka på, de visste inte var de skulle börja… Gräs i perfekt längd, klöver, avklippta torkade nässlor, hallonbuskar, björkar med grenar som hängde ner och diverse sly som röjts och låg på marken. De blev som barn i en stor leksaksaffär!

Visst, det kommer att behövas underhåll och kanske till och med att vi slår ner en och annan ny stolpe – men vi tillåter oss att njuta av den här utsikten från sovrumsfönstret, kan man tänka sig något bättre?

På hotell hade man antagligen fått betala extra för detta!

På hotell hade man antagligen fått betala extra för detta!

Klok som ett får, när hörde du det senast?

Nja, får räknas kanske inte till de mer intelligenta djuren… Fast beror det inte mest på att det som de är bra på inte är sådant vi kan utnyttja? Hundar däremot, de anses väldigt kloka och lättlärda – fast allt de hjälper oss med är ju egentligen en medveten ”förädling” av deras naturliga beteende. Att man inte kan lära får apportera eller markera narkotika beror nog inte på att de är dummare utan på att de aldrig under evolutionens gång behövt bära hem bytesdjur eller på långa avstånd lukta sig till var det finns mat. Omvänt är det så att medan hundar glatt äter upp både hud och ben (åtminstone på mindre bytesdjur) trots att det knappt innehåller någon näring alls så vet fåren exakt var de ska hitta de mest näringsrika delarna av fodret. Med millimeterprecision lämnar de alla grova delar kvar och äter bara det finaste av gräset. Högst av allt rankar de färska blad som är bland det mest energitäta som finns i naturen för växtätare.

Aj löv jo!

Aj löv jo!

Entusiasmen går inte att ta miste på! Här är det lite syren som röjts för att göra plats för staketstolpar. När lammen kom ut på vallen första gången så vågade de modigaste (och vigaste!) sig rätt högt upp i sin jakt på det gröna guldet:

En del har ju kommit upp sig lite!

En del har ju kommit upp sig lite!

Längs med kanten av vallen växte det diverse frodigt grönt som delvis inte såg så får-aptitligt ut och planen var att kapa ner det med röjsågen. Ulltussarna gjorde dock ett otroligt bra jobb, det tackar vi för 🙂 Röjsågsarbete finns det så det räcker ändå!

Först som en djungel...

Först som en djungel…

... och sedan som ett kalhygge!

… och sedan som ett kalhygge!

Vartenda blad blev avbetat och nu ser det mycket prydligare ut i slänten. För att utnyttja denna otroliga kapacitet att göra gräs till protein (försök själv om du kan!) så bra som möjligt har vi fåren i ganska små fållor. Då betar de mer effektivt och gräset blir inte så grovt och förvuxet. Är de riktigt missnöjda med betet brukar de självmant gå mot grinden in till nästa fålla som för att visa oss att det är hög tid för lite mer delikatess-artat gräs. Lite bortskämda kanske?

Äntligen sommar, men vi planerar för vinter

Är vi bara väldigt tråkiga? Eller uppskattar vi inte solsken och värme? Jodå, vi är så glada att 2015 års oktober-liknande version av maj äntligen är slut men i Sverige finns det som bekant inget gräs på vintern så det fina vädret har utnyttjats till att bärga vår allra första ensilageskörd. Återigen var det en granne som var den viktigaste kuggen i maskineriet genom att tillbringa långa kvällar på vår mark. (Vi kanske verkar skryta opassande mycket om våra grannar, men det är faktiskt befogat – vi hade aldrig klarat oss utan dem!)

Första momentet, slåtter, avklarat

Första momentet, slåtter, avklarat

Eftersom lammen växer så fort samtidigt som gräsets tillväxt avtar mot slutet av sommaren blir det perfekt att ha tillgång till vallarna för bete nu efter att ensilaget är klart. De provsmakade ju i höstas och verkade nöjda då.

Närbild på vintermenyn

Närbild på vintermenyn

Efter att gräset fått torka ett dygn vändes det innan det var dags för pressning. Den här gången fick det bli rundbalar men de är lite mindre än man vanligen gör dem för att vara lite smidigare att hantera på vår ganska smala stallgång.

Små och nätta, passar oss perfekt!

Små och nätta, passar oss perfekt!

För nästa delmoment gick det åt två traktorer, en för att hämta och flytta balarna plus en som stod för driften av inplastaren.

Från grön till vit på bara någon minut!

Från grön till vit på bara någon minut!

De vita balarna har ju blivit en naturlig del av den svenska sommaren, man ser dem överallt. En del tycker de är väldigt fula men tänk på att när vi inte ser dem så betyder det antagligen oftare att en djurbesättning lagts ner snarare än att man förvarar foder sitt på annat sätt…

Sommaren, den uppskattar vi som sagt också. Såpass mycket att vi försöker göra begreppet ”Lammfika” till ett nytt ord i det svenska språket 🙂 I lördags kom grannar och tidigare boende på Sjögården på besök för att både klappa lamm och få lite fika.

Fåren var tyvärr inte så sällskapliga utan höll sig mest i skuggan. 15022 på bilden har delvis flaskmatats eftersom hennes mamma inte haft så mycket mjölk. Därför är hon lite extra tam och fick komma fram så att alla barnen kunde känna på den lockiga ullen.

Så mjukt!

Så mjukt!