Kategoriarkiv: Landskapsvård

Sommar!

Vi använder ju inte meteorologiska definitioner av årstider här utan snarare får-året 🙂 Idag började sommaren  för nu är fåren på bete!

Det blev exakt två lamm per tacka till slut – 40 stycken. Överlag har det gått väldigt bra och kanske viktigast av allt, fodret räckte.

Nu hoppas vi på mer regn för det är väldigt torrt i markerna. Ulltussarna ser alltid så smutsiga ut i början av betessäsongen också  de behöver duschas av lite!

Illbattingar! (Där under någonstans ligger en stackars tålmodig mamma…) 

Årets enda adoption gick bra! Det första lammet var tyvärr dött på grund av felläge men tackan tog sig an en trilling med lyckonumret 19013 🙂

Vitansikten i egen liten flock, vi får se om de håller sig för sig själva i sommar?

Vår allra mammigaste tacka gillar att ha sina små tätt intill!

Kvällsklapp vill man ju ha även om man är ute!

Hösttecken och nästan lite känsla av vinter

Sommaren 2018 fortsätter att överraska! Igår kom det en rejäl hagelskur och såhär såg det ut vid grannens ridhus:

Vad hände?

Lika fort var det över även om det åtföljdes av åska och allmänt ostadigt väder. Det syns verkligen skillnad på lammen nu – de är riktigt silvriga och fina efter att ha blivit ”tvättade”.

Eftersom gräset nu har kommit igång är de ”hemma” igen och har fått avsluta sitt uppdrag som röjare i skogen. De gjorde ett gott jobb kan man minst sagt säga!

Jämför med nästa bild!

Inte svårt att se skillnad…

Snabb tillväxt är det också på lammen och idag åkte de nio första samt en tacka till slakt. Igår var det därför vägning och märkning.

Koncentrerad husbonde noterar vikten på var och en

Åkband monterat!

De största fick sina återtagsmärken isatta för att det ska vara lätt att sortera dem inför lastningen.

Den överblivna pelletsen ställde vi på mineraltunnan och otroligt nog lyckades de faktiskt inte välta ner den trots ihärdiga försök:

I mitt nästa liv ska jag bli cirkusartist! sa lammet 🙂

En av årets utslagstackor är 15005. Tyvärr, eftersom vi verkligen gillar henne på många sätt och hon ger fina lamm. Men hon sköter inte sina moderliga plikter som sig bör och nu är hennes frikort slut. Vi har kvar en avkomma till henne som inte verkar ha ärvt det dåliga beteendet. 15005:s mamma hade ett karakteristiskt och inte så fördelaktigt utseende, man kan ana att det var på väg att bli så även för henne själv om hon hade blivit äldre:

Luggtuss, långt ansikte och långa hängande öron… Men det gör egentligen ingenting!

Bagglammen tyckte att det var VÄLDIGT intressant med en mogen dam när vi släppte in henne till dem igår så för att få lite lugn blev det så att hon och hennes dotter från i år fick övernatta i fållan istället.

Tjejkväll med gott om plats. Grabbarna lite frustrerade på utsidan!

Gräset är ju inte så fräscht där djuren varit instängda så det fick bli ett hönät och det verkade de gilla för det var nästan tomt i morse.

Nattamat

På transporten fick 15005 åka i egen kupé för att inte behöva skapa ett fårens metoo. Man kan lugnt säga att bagglammen har en del att lära sig när det gäller samtycke…

Lugnast så!

Alla köttlådor är bokade den här omgången men det finns kvar de övriga tillfällena – se datum och mer information i högerkanten!

Mot vildmarken!

Idag var det dags för lammen att påbörja sin röjningsinsats. De har blivit väldigt duktiga på att komma på inkallning:

Vi vill ha kvellets!

Från alla håll kom de i full galopp och var snart trångt samlade runt husbondens ben. Spannen får hållas högt för att de inte ska komma åt godsakerna 🙂

Nära nära nära!

Väl på plats hade de svårt att bestämma sig för var de skulle börja bland allt nytt – olika sorters blad, gräs och pellets:

Vissa bestämde sig för pelletsen ändå. Smart, för resten finns ju kvar sen.

Uppdraget att öppna upp det som börjar växa igen verkar de ta på största allvar och det ska bli intressant att se hur de lyckas.

Troligen lättare att räkna antalet lamm på bilden om någon vecka!

Buskröjare in action!

Priset för årets latmask är kanske inget man vill ha… Men det är risk att man tilldelas det om man lägger sig ner och smaskar i sig en upphittad pelletshög medan kamraterna galopperar omkring och upptäcker omgivningarna:

Jackpot!

Givetvis ett bagglamm, de är betydligt mer pelletsfokuserade 🙂

Bra väder, äntligen

I år har definitionen av ”bra väder på semestern” ändrats och vi är nu mycket glada att vår sista vecka  innan det är dags att börja jobba har bjudit på 20 mm regn! Med både god och mindre god timing… Vi hade önskat pressning av halm ”i början av veckan” och det blev klart med minsta möjliga marginal i måndags, puh!

Det vore ju något ironiskt om det skulle regna på halmen just i år…

Efter pressningen har det dock regnat på balarna så det har inte gått att köra in dem, men vad gör väl det?

Halleluja!

Det finns utrymme för mer regn, men nu har den värsta paniken lindrats. Vi har börjat ge lite sly som komplement till det knappa betet och det uppskattas:

”I löv jo”!

Lammen har lärt sig att ljudet av motorsåg betyder godis. Vissa är såpass intresserade att de gärna skulle hugga lite själva:

Fast hur får man igång den?

I torsdags var det vägning inför mönstringen på fredagen. Lammen var superduktiga på att gå in i fållan vilket nog kan tillskrivas pelletstricket 2.0. De får nu nämligen lite pellets (än så länge 150 gram per dag) för att inte tappa för mycket i tillväxt.

Bordsskick, vad är det?

Gott om plats när inte mammorna är med

Trots att det inte finns minsta lilla drivgång är de flesta snälla och går frivilligt in i ”väntfållan” vid vågen:

Samarbetsvillig

Det var soligt och varmt på kvällen så vägningen fick ske i skydd av parasoll. 37 lamm på 45 minuter, vi ger dem högsta betyg i ordning och uppförande (om man bortser från att de gärna ville välta parasollet…).

Arbetsmiljöförbättring!

Vi brukar ju ta in och skilja lammen på stall innan mönstringen och låta dem övernatta inne. Eftersom vi skilde ifrån redan för två veckor sedan och SMHI lovade max 1 mm regn under natten så lät vi dem vara ute. Dåligt beslut! Vid tretiden började det åska och totalt kom det istället 10 mm regn. Sedan började det blåsa ordentligt och snälla mönstrings-Birgitta kom klockan 13 istället för 9 – då var lammen torra igen! Insamling igen och sedan upp på bord för bedömning av färg, lock, pälshår och kropp.

Svansen indikerar att det är mysigt att vara i fokus!

Även vid mönstringen var det kö:

Åh, när blir det min tur?

Några försökte till och med smita upp på bordet en extra gång, men det fick såklart stävjas. Sämst av alla var som väntat den lilla pellen 18055:

Men ganska söt med sin ”krage”!

Mönstringen kan sammanfattas med bra kroppar, mest stora lockar, varierande färg och bra pälshår. Åtta potentiella tacklamm till liv, vi kommer att välja ut dem när vi har fått avelsvärdena och de vuxit till sig lite till.

Under dagen ska lammen få göra lite nytta och vi tror att de kommer att gilla det. Vi håller på att stängsla lite provisoriskt i supergrannen Olofs skog. Inte så mycket roligt gräs såhär sent men massor av sly!

I bakgrunden spår av att det gått kor här, i förgrunden spår av vildvsin!

Genom att låta betena vila lite och att det faktiskt kommit lite regn så hoppas vi att detta ska bidra till att ta oss igenom hösten utan att behöva stödfodra ännu mer. 2018 kommer att gå till historien på sämsta tänkbara sätt. Det är nu ungefär 150 år sedan massor av svenskar tvingades emigrera på grund av missväxt. Det är lätt att tro att det inte kan hända igen, men maten kommer inte från affären, utan från bönder någonstans i världen. Och visst är det bäst om den bonde din mat kommer ifrån verkar i vårt eget land för kortare transporter och fler arbetstillfällen i Sverige?

Nytt bete

Igår fick ulltussarna nytt bete. Alltid lite rörigt att flytta dem i början innan lammen lärt sig följa tackorna genom en grind som de ju lärt sig är en del av det smärtsamma staketet. Husveterinären gick först med spannen och husbonden fick agera vallhund  Trots torkan växer gräset bra:

Egentligen förvuxet, de har svårt att hinna med i början av säsongen.

Det är en del ogräs på det här betet, bland annat skräppor. Men vissa gillar även dessa!

Högsta betyg till lamm som hjälper oss med ogräsbekämpning!

15005 som frivilligt anmält sig till slakt i höst på grund av dålig förmåga att ta hand om sina lamm kommer alltid fram för att bli klappad  Alla lammen har henne som mamma  men hon ser bara två av dem som sina barn.

”Svarta fåret” i mitten.

Lammen var ojämna i storlek när de föddes men alla växer bra. Det mörkaste lammet diar bakifrån och lyckas uppenbarligen få i sig tillräckligt!

Efter att alla klövar passerat grkndhålet och den allmänna oordningen lagt sig var tackorna såklart tvungna att kolla så att det helt säkert inte fanns någon pellets kvar:

Och de kollade väldigt noggrant!

Vi försöker att inte klappa bagglamm för att de ska bli lite mindre stångiga  men det hjälper inte på alla…

Kliar det i pannan?

Det är härligt med sommar och bete  men det gäller att ”samla i ladorna  också  En del mjölkbönder har börjat med grässkörd och inom en vecka hoppas vi att fodret till nästa års lamning är säkrat:

Om bara vädret håller i sig…

Prognosen säger stabilt soligt, håll tummarna för att det kommer regn lagom till att ensilaget  är klart!

(PS, snart kommer den nya korven!)

Ansvarsfrågor

Nedan beskriver vi tre olika påhittade scenarion. Vem är ansvarig för djuren innanför staketet, och hur långt sträcker sig ansvaret?

  1. En grupp får går i en hage. De har aldrig rymt från hagen och har god daglig tillsyn, tillräckligt med bete och vatten. Ingen kan hitta några brister i deras välfärd. Hagen är stängslad med eltråd. En dag tar sig en vanligtvis snäll sällskapshund in i hagen och löper till sin ägares förvåning och förtvivlan amok bland fåren. Flera skadas så allvarligt att de måste avlivas.
  2. Ett sto med sitt nyfödda föl går i hagen. De är endast ute dagtid så att ägaren kan ha koll på dem ganska ofta. Hagen är stängslad med trästaket för att minimera risken för att fölet skadar sig på eltrådar det kanske inte ser. En varg tar sig in i hagen och ger sig på fölet mitt framför ögonen på ägaren, som är jägare. När ägaren återvänder med bössan är vargen på väg ut ur hagen igen, skrämd av stoet som försvarat sitt föl. Fölets liv går inte att rädda. I en intilliggande hage går ytterligare fyra ston med sina föl och hästägaren är orolig för nya angrepp.
  3. En grupp får går i en hage. De har aldrig rymt från hagen och har god daglig tillsyn, tillräckligt med bete och vatten. Ingen kan hitta några brister i deras välfärd. Hagen är stängslad med eltråd. En dag tar sig en varg in i hagen och dödar närmare fyrtio får samt skadar ett flertal så illa att de måste avlivas. Att det är varg som orsakat skadorna bedöms stå utom allt tvivel när man studerar djurens skador, men vargen syns inte till i hagen. Man upptäcker dock snart vargspår i närheten och de överlevande djuren är märkbart stressade vilket tyder på att vargen fortfarande uppehåller sig i närområdet.

 

Hur tänker du? Kommentera gärna!

Såhär används lagen:

  1. Strikt hundägaransvar. Hundägaren är ansvarig för alla skador hunden orsakar. (Det är inte helt ovanligt att hundar angriper får och skadar dem illa.)
  2. Hästägaren/jägaren får inte skjuta vargen eftersom den är på väg bort från platsen (”paragraf 28”). Oklart om hästägaren kan anklagas för att ha brustit i sitt ansvar att skydda sina djur mot onödigt lidande.
  3. Fårägaren anklagas i fallet Molstaberg för att ha brustit i sitt ansvar för att skydda sina djur mot onödigt lidande eftersom man inte anlagt rovdjursavvisande stängsel. Begäran om skyddsjakt avslogs och några dagar senare dödades och skadades ytterligare djur.

Skriv under om du tycker att vi som djurägare endast ansvarar för att hålla våra djur INNE!

Det handlar inte om varghat eller att inte vilja skydda sina djur – utan om att det är orimligt att kräva att lammproducenter i vissa delar av landet har helt andra spelregler än i övriga vargrevir. Vi behöver hitta sätt att samexistera med vargen och det kommer att kräva skyddsjakt på vissa individer.

Kulturhistoriskt monument över våra förfäders slit – men omöjligt att göra om till rovdjursavvisande stängsel…

Bilden ovan illustrerar yttre gräns på de marker våra får betar. Om vargen etablerade sig här skulle vi inte ta risken att ha dem där eftersom stenmuren i praktiken är en språngbräda in i hagen. Utan betande djur skulle det snart vara skog här.

Vackra marker, det vore synd om man inte kunde låta det betas…

Vargfrågan engagerar!

I Land Lantbruk 10 maj kan man konstatera att intresset för artiklarna om vargangreppen är stort. Vi är glada att kunna gå och lägga oss utan att vara rädda för att hitta en massa döda får ute imorgon bitti:

”Lugnet efter kvällsklappningen”

Sommaren påbörjad!

Vädret har vänt och man kan jobba ute i kortärmat – skönt! Men det viktigaste tecknet på att sommaren nalkas är ju att de första lammen kommit ut förstås 🙂

Tackorna som skulle gå ut sorterades in i en egen grupp och sedan vidtog sorteringen av lammen så att de var rätt matchade. Stor oro under tiden, men rätt så snart var alla på rätt sida om grindarna.

 Ängsligt när mor och barn var åtskilda

Lugnet sänkte sig tillfälligt när alla lamm och mammor hittat varandra. Sedan blev det action igen när dörren ut öppnades. På det mest väluppfostrade sätt man kan tänka sig följde för första gången vartenda lamm med sin mamma. Och mammorna följde förstås spannen, den metoden har aldrig fallerat! På plats ute infann sig som vanligt känslan av hur fantastiskt det är att se djur i sitt rätta element.

Alltid fina…

… men kanske extra fina i kvällsljus! Finns det någon pellets kvar tro?

Först är de alltid liksom villrådiga. Ska man äta gräs, leta efter pellets på marken, gå iväg och undersöka omgivningen eller komma och bli klappad? Man måste, när man är ett får eller lamm, lyckligtvis inte välja. Man kan göra allt!

Trillingar tar ut sin rätt på hullet, bäst att ta tillvara all näring man kan!

Mot nya domäner!

Och ändå tid för kvällsklappning!

Nu på förmiddagen har alla de utsläppta tackorna fått sina klövar klippta. Vi brukar göra det dagen efter betessläpp för då har de ”trampat bort” halmen som annars sitter fast i klövarna och så slipper man få ”klippet” i bädden. Insamling i fålla igen också sattes de i tur och ordning på rumpan för lite manikyr. 10008 sneglade antagligen ner ifrån fårhimlen och tyckte att de var mesiga i sitt motstånd, men det räckte till ändå med de fritagningsförsök som gjordes. Till slut var alla 36 klövar omsedda och nu klarar det sig nog till hösten. På bete slits de ju naturligt, vilket inte sker på vinterns halmbädd och därför är de väldigt långa nu.

Ena klövhalvan klar, den andra ska klippas

Ett av de yngsta lammen som släpptes ut kunde nog inte riktigt ta in alla intryck. Det tog sig uttryck i svårfångade glädjekrumbukter, här är ett smakprov:

 

Sköna maj välkommen!

Igår var det äntligen dags för betessläpp. Vi hade  förberett en drivgång och det märks skillnad från första året, nu är det bara lammen som är lite förvirrade medan tackorna har stenkoll på vart de ska.

Raka spåret! (Viktigt att ha en hjälpreda när man sätter upp nätet)

Tillbaka vid stallet öppnade vi dörren vid gaveln där bara lammen fått gå ut innan. De var ganska sugna på att komma ut, tackorna 🙂

Men öppna nu då!

Men ta bort den där grinden nu då!

Utan alltför mycket krångel befann sig snart alla på rätt ställe, nämligen på festplatsen som är det bete som erbjuder mest skydd för små lamm under kalla nätter. Igår var ju första riktigt varma dagen men när solen går ner blir det betydligt svalare.

Äntligen!

Äntligen!

Är det inte ungefär det finaste som finns, djur i sitt rätta element? Innan de fick komma ut avmaskade vi dem, det är därför de har röda märken. Igår kväll och idag har alla tackorna också fått sina klövar klippta. Det är lättare att göra det ute när de är ”rena om fötterna”. De var väldigt snälla att ta in i fållan och att fånga, troligen förstod de inte vad som var på gång…

Lite lättare än inomhus, men skönt när det är klart!

Helt plötsligt så satt man bara på rumpan, ooops!

Trots mer eller mindre intensiva protester gick det ganska smidigt att frisera närmare 100 fötter. (10008 till vänster på bilden ovanför är stor, stark och envis – hon var en värsting, det märktes även när hon skulle klippas i vintras…) Efter pedikyren fick alla tackor sin dos av flug- och fästingmedel, vilket markerades med blå färg.

Redo för sommarens faror

Redo för sommarens faror

Nu väntar en lång skön sommar för ulltussarna, vi hoppas och tror att de är lika nöjda som vi!

Gräs gräs gräs, det är gott det!

Var god stör ej, vi arbetar!

När det gäller hästar så säger man ofta att de har sin semester när de får komma ut på bete, för fåren tycker vi att det är tvärtom. Detta är ju deras viktigaste uppgift! De betar och håller landskapet öppet, vilket bevarar en massa växt- och insektsarter. Dessutom gör de protein av gräs, något som inte människan någonsin kommer att lära sig. Och så trivs de nog alldeles fantastiskt bra tror vi!

 

Läs, förstå, agera

Ibland får man sticka emellan med ”tråkiga” ämnen även i lamningstider… Klicka in på länken, ställ dig sedan framför spegeln och säg:

  • Kött från andra länder kan komma från djur som slaktats utan bedövning
  • I Sverige får djur transporteras max 8 timmar mot 24 timmar i många andra länder – en gräns som dessutom ofta överskrids utan påföljder
  • Jag som konsument kan göra skillnad med mina val
  • I fortsättningen kommer jag att fråga efter svenskt kött på restaurangen

Enkelt, eller hur? Kanske fram till den sista…? Men återgå då till den tredje punkten!

Det gäller givetvis inte bara kött – utan även andra livsmedel av både vegetabiliskt och animaliskt ursprung. Svensk ost ger öppna landskap och jobb i Sverige. (Förutom att djuren får komma ut på bete här förstås, men det tar vi ju för givet.) Också enkelt.

Skulle du, mot förmodan, tveka – kolla på den här jämförelsen mellan olika länders antibiotikabruk i djurhållningen:

Behöver någon ytterligare information?

Behöver någon ytterligare information?

OK – blir det Parmaskinka nästa gång det står i ett recept, eller Scans kallrökta? Det kanske inte är någon av dina middagsgäster som märker skillnad, men miljoner (miljarder?) människor i kommande generationer kan komma att göra det.

Man har alltid ett val.

”Öppet dygnet runt, än så länge”

När blir utveckling detsamma som avveckling…? Kanske en lite kryptisk fråga och vi är absolut inga motståndare till utveckling! Men nog är det tråkigt att det vackra öppna landskap som Sverige är känt för och som av många tas för givet är på väg att försvinna?

Teknikutvecklingen inom lantbruket är fantastisk på många sätt. Vi får allt högre och säkrare skördar som inte är lika väderberoende och det är längesedan vi led av matbrist i Sverige. Minns dock att vi nu producerar mindre än hälften av den mat vi konsumerar!

I spåren av nämnda utveckling och allt större fokus på att pressa priset på mat följer tyvärr även avveckling. Små steniga marker är relativt sett dyra att stängsla in och det är mer tidsödande att se till djur på denna typ av ofta otillgängliga beten. Granplantering är det ”lönsamma” alternativet i många fall och det är ovanligt att mark som en gång planterats återgår till att vara åker- eller betesmark.

En erkänd naturfotograf vid namn Tore Hagman har dokumenterat förändringarna i landskapet genom att fotografera exakt samma plats med ett par decenniers mellanrum. I en del fall ser det väldigt likartat ut, men nedslående ofta är blommande ängsmarker ersatta av tät granskog. Det är mulen (betesdjuren) som gör skillnaden! En hel del av platserna i projektet som kallas ”Mulens marker” ligger alldeles i närheten av där vi bor, som VäsmestorpGökhem och Hällestad. De djur som ses på de äldre bilderna är mest mjölkkor (utan öronbrickor men med horn, även på andra områden sker en utveckling!) och det var ju också just mjölkkor som tidigare betade det som våra ulltussar nu har varit behjälpliga med att röja. Redan nu, andra året som de går där, syns det stor skillnad mot förra våren.

Var god tör ej, röjning pågår!

Var god stör ej, röjning pågår!

Man har i varierande grad kunnat få olika stöd för att restaurera gamla betesmarker vilket säkerligen räddat en del. Det är dock inget självändamål med vykortsvacker utsikt när man reser genom sommar-Sverige utan också viktigt för många insekter och växter med betade marker. Bäst av allt vore om alla vi som äter kött tänkte lite mer på hur det producerats. En lammköttslåda från oss innehåller inte bara ett garanterat välklappat lamm som fått den bästa omvårdnad utan också en insats för att bibehålla ett rikt växt- och djurliv för kommande generationer att njuta av.

(Uttrycket i rubriken är hämtat från en LRF-kampanj anno 2013 som ville sätta fokus på att vårt öppna landskap inte är en självklarhet. Du kan läsa mer om det här och här.)