Kategoriarkiv: Fårpresentation

Trädgårdsmöbler eller får?

Fårpresentation, Stall, Ull

Denna sista helg i oktober kommer det många klämkäcka råd om hur man ska veta vilket håll klockan ska ändras. Som vanligt erbjuder de kloka ulltussarna en enkel lösning 🙂 När fåren kommer TILLBAKA in efter betet ska klockan givetvis också ställas tillbaka! Och det är ju dessutom när fåren kommer in som sommaren officiellt är över.

Idag var det alltså installning och alla skötte sig exemplariskt. Det tog nog inte mer än fem minuter från att vi öppnade grinden till att alla var på plats hemma under tak. Glädjen över detta grusades dock av att klipparen som var bokad till imorgon fått förhinder och inte kunde ge besked om när han kan komma istället. Tackorna är ju förhoppningsvis synkroniserade och ska börja brunsta tisdag- onsdag. Det är inte så bra för att embryona ska fästa att stressa dem med klippning precis efter insemination eller betäckning. Husveterinären satte därför igång att klippa några av de ”viktigaste” tackorna. Med viktigast menar vi dem vi hoppas mest på avelsmässigt och som är planerat att seminera.

Första får till rakning!

15005 kom aningslöst fram för att bli klappad men var snart uppbunden på gången för att få ny frisyr. Nästan synd att skala av den vackra silverskruden…

Tur att det växer ut igen!

Proffs klipper lätt 10 får i timmen. Utan att ange några siffror kan vi avslöja att det gick en aning långsammare här… Fåren fick förbli stående utom för den allra sista finputsningen av buken.

Tillräckligt tufft för kroppen ändå!

15005 verkade tycka det var ganska mysigt med närkontakten. Hon stod väldigt stilla, till och med utan halsband när det var dags att få bort polisongerna. Får man bara lite kli på undersidan av halsen så är det mesta förlåtet!

No hard feelings!

De klippta tackorna (och säkerligen de övriga också) var alla i bra hull. Vi har ju hullbedömt, men det blir extra tydligt när man faktiskt kan se konturerna:

Tydliga drag av julgris!

Fyra tackor och trött rygg blev kvällens facit. Fortsättning följer, vi hoppas innerligt att den riktiga klipparen kan komma ganska snart!

Ett par blanka silverpilar bland oklippta kamrater

De blir verkligen annorlunda efter att man skalat av pälsen och det är alltid svårt att känna igen de olika individerna när de är nyklippta.

I mörkret är alla får grå

Avel, Fårpresentation, Stall

I söndag fick tackorna komma in för att under ett par dagar umgås med baggarna och förhoppningsvis  synkronisera sig inför betäckning. Kanske är någon redan dräktig, vem vet?

Går du ofta hit eller?

Så många som ska uppvaktas, tufft för en nybörjare!

Erik är ju inte lika erfaren som Buddvar i det här branschen men verkade lära sig snabbt. Så fort alla var på plats släckte vi och sedan blev det bara minimal belysning under de två dygn som minglet pågick. Att mörklägga syftar till att simulera den mindre mängden dagsljus som det är ett par tre veckor längre fram, när gotlandstackor brukar börja brunsta. Nu är tanken att ”starta igång dem” lite i förtid.

Mer diskret, kanske en fördel?

Mörkret verkade inte påverka grabbarnas intresse för det motsatta könet. Nu får de pausa ett par veckor innan det är skarpt läge. Ifjol lyckades vi inte alls med synkroniseringen så i år kan det bara bli bättre!

Välkommen Erik!

Avel, Får, Fårpresentation, Tips

Igår blev det tidig uppstigning för att åka på bagg-shopping i Vetlanda. Erikshester gård var målet. Efter långvarigt av vridande och vändande av de olika bagglammens egenskaper hade vi sållat ut tre favoriter. När vi fick se dem i verkligheten blev det 17175 som fick följa med hem och som fick namnet Erik efter gården där han är född. Denna besättning har fokuserat väldigt mycket på pälsegenskaper och har landets högsta avelsvärde för just detta. Erik har dessutom riktigt bra avelsvärden för tillväxt – förhoppningsvis en riktig stjärna!

Väl hemma blev det först lite lamm-spa med fotbad och påföljande torkning på hårt underlag. Även om han kommer från en fotrötefri besättning gäller det att ta det säkra före det osäkra.

Inga fruktbitar eller juice, här serveras istället nyplockade löv!

Klövarna ska ner ordentligt i zinksulfatlösningen eftersom det är huden i klövspalten man vill komma åt.

Sedan fick han komma ut och torka lite, undrade nog lite var han hade hamnat…

Under tiden Erik hade spa-behandling hämtades de andra grabbarna hem. Vi hade tyvärr ingen annan möjlighet till karantän än med dem, annars är det bättre att släppa nyinköpta individer med slaktdjur. Anledningen till att vi tog in dem var att de skulle stå trångt när de träffades första gången och det var enklare att ordna inomhus, särskilt eftersom det snart skulle bli mörkt.

Ganska väldresserade för att vara får!

Jabba och Buddvar följde med väldigt snällt och snart kunde vi med spänning släppa ihop alla tre:

Det gick bra!

Jabba har nu varit riktigt dum mot Buddvar när det funnits tackor in närheten men nu gick det väldigt lugnt till. Efter bara lite sniffande hittade de ett gemensamt intresse att förenas i 🙂

Mat, ett språk som alla får förstår!

Efter en natt inomhus fick alla tre komma ut i morse. För att minimera risken för slagsmål la vi ut lite äpplen som avledande manöver, mat-tricket igen!

Gott, sa Erik!

Några enstaka små puffar i sidan från Jabba fick han utstå men efter bara en liten stund betade alla helt lugnt tillsammans.

Slut på frikort

Fårpresentation

”Femman” är nu i fårhimlen. För vi är säkra på att det finns en sån, och då är det såna som hon som kommer dit. En minst sagt speciell tacka med sina ytterst bestämda krav på omedelbar och rejäl klappning, helst med båda händerna.

2015 fick hon ett lamm som dog efter bara några timmar. Sorg och förstämning, men hon fick vara kvar trots det. Frikort nummer ett. Just för att hon var hon! Året därpå fick hon två fina bagglamm och vi var glada att vi sparade henne – men så fick hon juverinflammation på hösten. Nytt beslut om slakt. ”Tyvärr” var det kö på slakteriet och eftersom pälsen skulle bli för lång klipptes hon och fick då vara kvar i väntan på att den skulle växa till sig lite lagom igen. Frikort nummer två. Så i våras var hon och några andra anmälda igen. Några dagar innan utsatt datum var hon rejält halt på ett framben och fick ha medicin vilket innebar slaktkarens. Frikort nummer tre. (Vi vågar inte utesluta att hon simulerade, för samma kväll var hon betydligt bättre i benet!)

Hon har figurerat i många inlägg, här är ett urval:

INGEN uppskattade klappande lika mycket som Femman!

Här är jag, kom och klia mig på halsen! (En varm sommardag. Istället för att komma till oss som hon brukade låg hon kvar i skuggan. Och givetvis gick vi dit, så hon fick rätt!)

Lycka! (2016 fick hon två lamm att ta hand om, en upprättelse efter 2015 års förlust.)

Inte alls sitt vanliga jag…(Innan jul 2016 fick hon Listerios och var riktigt illa däran, men repade sig otroligt nog. Kanske var det frikort nummer fyra…)

God Jul hann också med att önska, detta var 2016.

Igår klappade vi henne för sista gången. Hennes orubbliga förtroende för människor bestod in i det sista och hon var helt lugn med att låta sig lastas och trippa in i boxen på slakteriet. Inte roligt att lämna henne där, verkligen inte, men skönt ändå att ha så tama djur att de inte ens stressas av transport och nya okända miljöer.

Den här filmen är från i våras när baggarna och utslagstackorna nyss kommit ut. Visst ser man att hon njuter?

Vi håller våra djur för produktion, men det hindrar inte att vissa får en speciell plats i hjärtat!

Hälsokontroll

Avel, Fårpresentation

Nu har lammen och tackorna varit åtskilda ett tag och häromdagen var det dags att kolla juvren för att se att de inte drabbats av någon inflammation nu när de inte blir diade längre. Först fick vi samla in dem i en fålla och som vanligt behöver man inte jobba själv när man har får:

Inspektion av grindar..

… och sedan kontroll av att de är ordentligt hopsatta.

Tackorna var snabbt infångade. En del av den lockande pelletsen hamnade på en rygg, men det betydde givetvis inte att den gick till spillo 🙂

Hår i maten eller mat i håret?

Nästan alla juver kunde konstateras vara utan anmärkning men ett litet antal kommer vi att kolla igen om ett par dagar. När vi ändå hade tackorna sittande på rumpan passade vi också på att göra den årliga klövkontrollen.

Alla fårfötter granskades noga för att se om det fanns tecken på fotröta.

Helt pälsbevuxet, precis som man vill att det ska se ut!

Även hullbedömning stod på agendan. Olikt oss tvåbenta som ofta ökar vi vikt under glass- och fikasäsongen så kan ju en del tackor gå ner ordentligt i hull under sommaren.

Ulltussarna kallar det ”systematisk klappning”

Ingen av de små grå hade något att invända mot närkontakt och vi kunde nöjt konstatera att de klarat att näringsförsörja sig bra under bete och digivning. Våra äldsta tackor är nu sju år och de fick även tänderna kontrollerade.

Här saknas det en!

10029 som lyckligtvis bara haft ett lamm i år har slitit ner den fjärde framtanden nästan helt och kommer bara att få allt svårare att äta. Hon  har fått 15 lamm under sina sju år och få nu avsluta sin karriär med flaggan i topp utan att riskera att inte klara av att försörja sig ordentligt ytterligare en säsong.

 

Slutet på en era…

Får, Fårpresentation, Mat, Slakt

Med risk för att vara alltför dramatisk, kan man ha får utan att ha en 10008? Den mest självsäkra av alla tackor, som ofta misstagits för en bagge tack vare sin storlek och pondus.

För ett par veckor sedan fick utslagstackorna komma ut på bete. Eller ja, de fick komma ut åtminstone. Betets tillväxt har ju inte direkt varit på topp under de senaste iskalla veckorna.

Var har vi hamnat?

Först ut var ”Femman” och 10008, mor och dotter. Med spann och koppel gick det ganska bra att förflytta dem till grannens mark där vi gjort en ny liten hage. Man kan nämligen inte ta träckprov för koll av parasitstatus innan mitten av april och utan det ville vi inte släppa dem där lammen sen ska gå. Övriga utslagstackor (00063 och 000333) samt lilla 16025 som inte blivit dräktig fick senare också komma ut. Ganska sent som ni ser eftersom det är så mörk bild. Men kvällsklappning kan man göra utan att se så bra 🙂

Fullt upp för husbonden!

Baggarna fick vänta inne till dagen efter eftersom det kändes riskabel att släppa ut dem i mörker om de skulle börja slåss igen. Morgonen efter vågade damerna sig på ett litet race:

När baggarna sedan väl kom ut så började maktkampen igen. Riktigt obehagligt att se dem backa upp 20 meter och sedan springa ihop med pannorna i full fart. De gjorde så ett par gånger, sen gick kloka fina 10008 emellan på sitt lugna vis. Som för att säga att de inte behövde ”göra upp”, det var ju ändå hon som bestämde. Just det, tänkte grabbarna och lugnade ner sig, puh.

Vänner igen

Sedan dess har det varit lugnt och de har betat i sig det lilla gräs som funnits vid sidan av att äta ensilage ur en provisorisk häck. Vi har klappat dem minst en gång om dagen, alla i den lilla gruppen är väldigt sociala. Men så närmade sig Dagen D… Fyra av tackorna var ju anmälda till slakt och det var ganska jobbigt faktiskt. Alla dessa fyra är speciella för oss på något sätt, särskilt ”Femman” och 10008. När det var dags för ”åkband” i helgen så var ”Femman” halt och hon kunde således inte åka till slakt. Med märkning av de andra fick vi god hjälp av Jabba:

Man behöver aldrig jobba ensam när man har får!

Vi har djur för produktion. Vi tycker väldigt mycket om dem och vill att de ska ha det så bra det bara går, men de är inte sällskapsdjur. Det ska dock sägas att det var den jobbigaste resan till slakteriet hittills. Tackorna tog det som väntat med ro. Lockades upp i transporten med spannen och när de kom fram stod de strax lugnt i en välströad box med tillgång till hö och vatten. Kött är gjort av djur, kan man inte acceptera det så får man avstå kött helt enkelt. Vi försöker tänka att det måste ju ändå vara bättre med kött från djur som är så välklappade som våra?

”Femman” då? Igår kväll var hon nästan ohalt. Vi undrar lite om hon simulerade faktiskt?! Nu får hon bli kvar över sommaren. Riktigt unik denna lilla ulltuss. Extremt förtroende för människor och accepterade utan vidare att gå ifrån de andra över en halvtimme i vintras när vi skulle ta julkort. Oj vad vi kommer att sakna henne när hon väl är borta…

Special-tacka, verkligen!

Dubbel-trippel med komplikationer…

Får, Fårpresentation, Lamm, Lamning

Ibland går det inte som man tänkt sig. Idag var en sån dag, i ett antal olika avseenden. Vid nattens kamerakoll lite efter 03 såg husveterinären att 10037 (som sett sprickfärdig ut ett bra tag) äntligen hade lammat. Två pigga små krabater vid varsin sida på väg mot juvret, en alltid lika fantastisk syn. Hon var ju scannad med två lamm och den lata husveterinären tänkte att allt var frid och fröjd och gick därför inte ut i natten för att sätta in dem i en box.

Så kom morgonen. Ytterligare ett lamm på vingliga ben, men vem var mamman? 10037 var inte dum mot den (vilket våra tackor i allra högsta grad brukar vara mot andras lamm) men mest omsorg fick den av hennes dotter 15005 som också sett ”lammig” ut. Hmmm, hur gör man då? Husveterinärens magkänsla sa att det var lite risk att 15005 helt enkelt stulit ett lamm (sin halvsyster i praktiken) men scannerskan hade ju sagt två lamm på 10037. Lösningen blev att sätta in tackorna i varsin box med ett respektive två lamm och åka till jobbet.

I egen svit med tid för varandra

Under förmiddagen kollade husbonden på kameran och då började det ploppa ut flera  lamm ur 15005?! Hem i ilfart för att reda upp situationen! Det ”udda” lammet från morgonen sattes tillbaka till sin riktiga mamma som först accepterade det men under kvällen har visat lite stångningstendenser. Det stackars lammet skriker också hjärtskärande efter den andra mamman som han tydligen gillade bättre 🙁 10037 får nu vara bunden i koppel för att inte kunna skada honom när han ska dia. Hon är inte på långa vägar så argsint som tackor kan vara så vi tror att hon kommer att komma till insikt om var han faktiskt hör hemma.

Man blir suddig när man stångas!

15005 verkade först lugn och tog hand om alla tre men emellanåt så är det en som hon puttar undan. Hon blir också väldigt stressad av att höra sitt ”stulna lamm” kalla på henne. Då fick det snabbt snickras ihop en konstruktion där lammen kan vara för att hon inte ska kunna skada dem men ändå ”hålla kontakten”.

Lammlåda, vårmodellen.

Innan lammen placerades i lådan hade vi hållit fast deras mamma så att alla fick dia sig mätta. Idén med att ha dem i en låda är dels att de ska ta lukt av varandra så att alla blir lika attraktiva och dels att hon inte ska kunna skada dem. Dessutom vill man inte att stångandet ”befästs” som beteende. Nu blir det till att stiga upp varannan timme i natt och låta alla tre äta. 15005 undrade såklart vad som stod på, men efter att ha misstänksamt studerat lådan förstod hon vad som fanns inuti och stack in huvudet:

Det är ju mina barn!

Det är lite utmaningar ibland när man har djur, men med lite trixande brukar det mesta lösa sig och vi skulle aldrig vilja vara utan! Tänk att aldrig få klappa lamm liksom, det skulle vara ett tråkigt liv…

Gullighet i koncentrerad form!

Att kunna se in i framtiden…

Får, Fårpresentation

Igår hade vi besök av en ”spådam”, eller närmare bestämt en person som är duktig på ultraljud. Vi ville gärna se hur många bä-bisar tackorna har i magarna, särskilt intressant efter höstens semineringar.

Tackorna fick ingen frukost för att det skulle vara lättare att se livmodern. Det fick bli hörselskydd på efter städningen av foderbordet, de protesterade ganska tydligt mot denna avvikelse i morgonrutinen!

Hallååå, var är maten??

Bättre var det för Jabba! Han kunde tack vare att en ny bal nyss körts in ganska lätt komma åt den inifrån sitt ”enkelrum”:

Självservering

Tackorna samlades ihop i förväg och de trodde nog att det var klippning på gång för de äldre ställde sig strategiskt långt ifrån ingången. (Vilket ju aldrig hjälper, men de ger inte upp hoppet…)

Morgonsamling

När de står så trångt så kan man lätt gå inne ibland dem och scanna en efter en under magen för att se antalet lamm och även hur stora de ser ut att vara.

Assistans erbjöds frikostigt!

Givetvis var även fåren själva och inte bara vi nyfikna på det som visades på skärmen 🙂 På bilden är det 16025 som kollar hur det ser ut. Hon var den enda ungtackan som inte var dräktig. Det gör egentligen inte så mycket, hon är rätt liten och får växa till hösten och förhoppningsvis lamma nästa år istället. Tyvärr var det också en av de äldre tackorna, 00063, som inte var dräktig, eller möjligen är såpass tidigt dräktig att det inte går att se. I så fall har hon antagligen blivit dräktig på sin seminering först men sedan ”tappat” de lammen tråkigt nog. Husveterinären får kolla henne igen om ett par veckor!

Vi hade ju inte så mycket flyt med semineringarna i höstas, men glädjande nog är en av våra bästa avelstackor dräktig med superbaggen Erikshester Frej. De lammen ser vi extra mycket fram emot förstås!

Omärkligt märkta

Får, Fårpresentation

”Sjuan” och ”Tian” har lyckats tappa vardera ett öronmärke. Lyckligtvis utan att skada själva örat dock! Nya märken har beställts hem. Ikväll kom de på plats och vi kan känna oss ordentliga som bara har korrekt märkta djur.

Redo för reda igen

När man märker de små lammen måste man ju trycka märket genom själva örat förstås, men det behövdes inte den här gången.

Håltagning redan klar!

Tackorna tyckte själva att det nog gick bra med bara ett märke, för de var inte så sugna på att stå stilla för fotografering, trots att det rimligen inte kändes alls när märket sattes dit.

Så ska det se ut!

Man kan se att det som sitter i höger öra är lite mer solkigt än det fräscha i vänster öra. På vintern blir märkena lite smutsiga av fettet i ullen och dammet inomhus men det åtgärdas varje år av sommarbetet så vi brukar aldrig ha problem att se vem som är vem. De är ju alla väldigt olika också och inte ”bara” ett nummer 🙂

Bä bä, gråa lamm, har du någon ull?

Får, Fårpresentation

Knappt ingen alls, får Jabba svara nu faktiskt! Igår fick han lämna sitt uppdrag för i år och då blev det även klippning. Han är generellt jättesnäll och älskar att bli klappad. Så fort man bara lägger handen på honom så viftar han på svansen 🙂

Tråkigt att vänta...

Tråkigt att vänta…

Att stå bunden på gången UTAN att få uppmärksamhet gillade han inte så mycket utan ville hellre klättra in till tjejerna igen. Men så snart saxen kom igång stod han helt stilla och verkade mest tycka att det var mysigt att bli klippt.

Alldeles avskalad

Alldeles avskalad

På vår facebooksida kan du se en film på den viftande svansen 🙂

Efter klippingen fick utslagstackorna gå ut i den stora gruppen och Jabba gå in till Buddvar. När de träffades första gången i höstas gick det jättebra, nu var de lite mer gruffigt.

Vem ska bestämma egentligen?

Vem ska bestämma egentligen?

De har fått en liten box för att inte kunna skada varandra alltför mycket. Det ser förstås inte så kul ut när de gör upp om rangordningen men det är nödvändigt att de får reda upp vem som är ”chef”. När vi kvällsklappade dem så hade de lugnat ner sig betydligt och i morse åt de lugnt bredvid varandra:

Frukost måste man ju ha oavsett rumskamrat!

Frukost måste man ju ha oavsett rumskamrat!

Psst, vi har hört att tomten snart kommer till Sörby, håll utkik!

(Återigen får vi be om ursäkt för suddiga bilder, men det är otroligt svårt att fotografera får!)