Kategoriarkiv: Fårpresentation

Nytt bete

Igår fick ulltussarna nytt bete. Alltid lite rörigt att flytta dem i början innan lammen lärt sig följa tackorna genom en grind som de ju lärt sig är en del av det smärtsamma staketet. Husveterinären gick först med spannen och husbonden fick agera vallhund  Trots torkan växer gräset bra:

Egentligen förvuxet, de har svårt att hinna med i början av säsongen.

Det är en del ogräs på det här betet, bland annat skräppor. Men vissa gillar även dessa!

Högsta betyg till lamm som hjälper oss med ogräsbekämpning!

15005 som frivilligt anmält sig till slakt i höst på grund av dålig förmåga att ta hand om sina lamm kommer alltid fram för att bli klappad  Alla lammen har henne som mamma  men hon ser bara två av dem som sina barn.

”Svarta fåret” i mitten.

Lammen var ojämna i storlek när de föddes men alla växer bra. Det mörkaste lammet diar bakifrån och lyckas uppenbarligen få i sig tillräckligt!

Efter att alla klövar passerat grkndhålet och den allmänna oordningen lagt sig var tackorna såklart tvungna att kolla så att det helt säkert inte fanns någon pellets kvar:

Och de kollade väldigt noggrant!

Vi försöker att inte klappa bagglamm för att de ska bli lite mindre stångiga  men det hjälper inte på alla…

Kliar det i pannan?

Det är härligt med sommar och bete  men det gäller att ”samla i ladorna  också  En del mjölkbönder har börjat med grässkörd och inom en vecka hoppas vi att fodret till nästa års lamning är säkrat:

Om bara vädret håller i sig…

Prognosen säger stabilt soligt, håll tummarna för att det kommer regn lagom till att ensilaget  är klart!

(PS, snart kommer den nya korven!)

Tidsåtgång

Vi får ganska ofta frågan hur lång tid det tar med den dagliga skötseln av djuren. Halvt på skämt brukar vi svara att det som tar längst tid är att klappa dem 😊 Vissa är alltid med och trängs om uppmärksamhet medan andra håller sig i bakgrunden. I lamningstider ändras detta lite och vissa blygare individer blir plötsligt väldigt kelna.

10034, kan bara klappas någon vecka om året.

Vana klappfår!

Igår var det ströningsdags och lammen tog såklart tillfället att komma upp sig lite!

Herre (och dam) på täppan!

Tacklammen  är trendkänsliga precis som ifjol och väljer öronbrickor i ”årets färg” – lila:

Bra att ha olika för olika årgångar!

Vad fick du för nummer?

Årets allra mest förstfödda var inte så duktig på att posera men verkar ganska obekymrad över sitt nya örhänge:

Suddig och mörk, kom och spana in henne i verkligheten istället!

Efter alla typer av påfrestningar – mat!

Nu väntar vi på att det ska dra igång ”på riktigt  och det verkar som att det närmar sig:

Snart slut på obruten nattsömn…

 

Hemmakväll

Hem ljuva hem! Det var fantastiskt roligt att vara på julmarknad, men nu är det skönt med en kväll i soffan efter två hektiska dagar utan så mycket paus. Massor med skinn har hittat nya hem, vi hoppas att alla ska vara till mycket och långvarig glädje!

Den sköna känslan av att komma hem blev inte direkt sämre av att sjuklingen 15002 faktiskt idisslade stadigt på eftermiddagen. Inget man i vanliga fall reagerar på att får gör, men hon har ju varit så himla dålig att detta tecken fick det att kännas väldigt mycket bättre. Hon har verkat lite sugen på att komma ut ur sjukboxen men vi vill inte riskera något (särskilt inte att hon kanske blir alltför intensivt uppvaktad av baggen) så hon fick sällskap i boxen av sin dotter istället. 

Det blir medicinering ytterligare några dagar och vi vågar inte riktigt ropa hej än, men nog känns det skönt att se det där tuggandet?

Trotjänare i himlen

Nu har årets sista djur åkt till slakt. En alltid lite vemodig känsla men samtidigt en naturlig del av att hålla djur för produktion. En av de som åkte nu var 10037. En av våra äldsta tackor som vi kommer att minnas av flera skäl. I början av sin tillvaro hos oss var hon ganska anonym men utvecklade allt mer personlighet.

Första året  råkade hon ut för ett av våra nybörjarmisstag. Vi lät klipparen även verka klövarna i samband med klippning inför lamning. Det gjorde att klövarna hann växa alltför mycket innan betet och de lite långa tårna slets inte ner utan ”knäcktes” på just 10037. Efter det hade hon återkommande problem med hålväggar och vi har ägnat mycket tid åt att klippa hennes klövar, bandagera och ge smärtlindring. Långa perioder var hon helt symtomfri men under några dagar i somras blev det så illa att vi nästan var på väg att avliva henne. Men efter nytt bandage kunde hon till och med trava på grusvägen!

Röda bandage den här gången!

2015 förvånade 10037 oss med att inte visa brunst under hösten. Det fick sin förklaring när hon under vinterns kallaste dag nedkom med två rejäla lamm! Hon hade uppenbarligen inte koll på att Gotlandsfår bara kan lamma på våren…

Extra viktigt med noggrann mamma när det är 14 minusgrader!

Vi har ju ingen vallhund utan brukar använda oss av ”pelletstricket”. 10037 var alltid bland de första att komma fram, men tyckte egentligen inte så mycket om pellets. När vi gav henne extra i samband med att hon fick ”tjuvlammen” övergav hon ofta sin spann för att gå och äta ensilage istället. Något hon definitivt var ensam om!

Från att ha varit ganska blyg i början blev 10037 allt mer social och kom ofta fram för att bli kliad under halsen. Hennes kvinnliga intuition var helt i en klass för sig och var det henne man skulle ha i tag i var det istället omöjligt att komma nära.

Nu slipper hon ha problem med klövarna och vi tackar henne för hennes gedigna insats! Tolv lamm varav nio hos oss har hon levererat. Kanske är hon fulast av alla tackor vi haft med sitt långa ansikte och hängande öron. Dragen förvaltas väl av dottern 15005 som vi har kvar.

Mamma upp i dagen!

Tjänstgöring påbörjad

I måndags fick baggarna på sig sina arbetskläder och fick träffa sina tjejer i skarpt läge. Förra året hade vi problem med att var kallt och färgen syntes dåligt så i år blev det supermjuk krita. Grön till Buddvar och röd till Erik blev premiärfärgerna.

Redo! (Visst är han söt med sina vita prickar på mulen?)

Buddvar släpptes förstås till semintackorna eftersom han ”bara” ska indikera om de är brunstiga. Han tror att han har samma förmåga som andra baggar, men steriliserades ju ifjol så där har han fel…

Luktsinnet är helt intakt verkar det som!

Efter att ha sniffat på damerna så ”flemar” baggar för att bättre kunna bedöma lukten. Det var tydligen en som luktade alldeles rätt:

Tydligt märkt inom en halvtimme!

15018 blev årets premiär-date för Buddvar. I grevens tid hämtades kvävekärlet med sina dyrbara droppar från andra superbaggar hem igår och nu är hon seminerad med Skinnarve Isak.

Den pappan ser inte det minsta ullig ut

Erik lät sig inte hindras av att vara nybörjare i ämnet! Hans tackor är än så länge oklippta vilket gör märkningen lite svårare att se, men redan är det minst fyra betäckta.

Bara att skrida till verket, varför vänta?

Två av de utvalda är mor och dotter 00010 och 16006. Kanske lite osmakligt att de samtidigt dejtar en och samma individ men å andra sidan har de ju bara en att välja på.

Populär kille!

Här ovanför är det ”Tian” till höger (som viftar på svansen) och 16006 vid väggen. Visst ser de ut att tävla om uppmärksamheten?

Mest visuellt vilka som nappat på inviterna blir det när de står och äter:

I fårvärlden är det AVSAKNAD av diskretion som är en hederssak!

Trädgårdsmöbler eller får?

Denna sista helg i oktober kommer det många klämkäcka råd om hur man ska veta vilket håll klockan ska ändras. Som vanligt erbjuder de kloka ulltussarna en enkel lösning 🙂 När fåren kommer TILLBAKA in efter betet ska klockan givetvis också ställas tillbaka! Och det är ju dessutom när fåren kommer in som sommaren officiellt är över.

Idag var det alltså installning och alla skötte sig exemplariskt. Det tog nog inte mer än fem minuter från att vi öppnade grinden till att alla var på plats hemma under tak. Glädjen över detta grusades dock av att klipparen som var bokad till imorgon fått förhinder och inte kunde ge besked om när han kan komma istället. Tackorna är ju förhoppningsvis synkroniserade och ska börja brunsta tisdag- onsdag. Det är inte så bra för att embryona ska fästa att stressa dem med klippning precis efter insemination eller betäckning. Husveterinären satte därför igång att klippa några av de ”viktigaste” tackorna. Med viktigast menar vi dem vi hoppas mest på avelsmässigt och som är planerat att seminera.

Första får till rakning!

15005 kom aningslöst fram för att bli klappad men var snart uppbunden på gången för att få ny frisyr. Nästan synd att skala av den vackra silverskruden…

Tur att det växer ut igen!

Proffs klipper lätt 10 får i timmen. Utan att ange några siffror kan vi avslöja att det gick en aning långsammare här… Fåren fick förbli stående utom för den allra sista finputsningen av buken.

Tillräckligt tufft för kroppen ändå!

15005 verkade tycka det var ganska mysigt med närkontakten. Hon stod väldigt stilla, till och med utan halsband när det var dags att få bort polisongerna. Får man bara lite kli på undersidan av halsen så är det mesta förlåtet!

No hard feelings!

De klippta tackorna (och säkerligen de övriga också) var alla i bra hull. Vi har ju hullbedömt, men det blir extra tydligt när man faktiskt kan se konturerna:

Tydliga drag av julgris!

Fyra tackor och trött rygg blev kvällens facit. Fortsättning följer, vi hoppas innerligt att den riktiga klipparen kan komma ganska snart!

Ett par blanka silverpilar bland oklippta kamrater

De blir verkligen annorlunda efter att man skalat av pälsen och det är alltid svårt att känna igen de olika individerna när de är nyklippta.

I mörkret är alla får grå

I söndag fick tackorna komma in för att under ett par dagar umgås med baggarna och förhoppningsvis  synkronisera sig inför betäckning. Kanske är någon redan dräktig, vem vet?

Går du ofta hit eller?

Så många som ska uppvaktas, tufft för en nybörjare!

Erik är ju inte lika erfaren som Buddvar i det här branschen men verkade lära sig snabbt. Så fort alla var på plats släckte vi och sedan blev det bara minimal belysning under de två dygn som minglet pågick. Att mörklägga syftar till att simulera den mindre mängden dagsljus som det är ett par tre veckor längre fram, när gotlandstackor brukar börja brunsta. Nu är tanken att ”starta igång dem” lite i förtid.

Mer diskret, kanske en fördel?

Mörkret verkade inte påverka grabbarnas intresse för det motsatta könet. Nu får de pausa ett par veckor innan det är skarpt läge. Ifjol lyckades vi inte alls med synkroniseringen så i år kan det bara bli bättre!

Välkommen Erik!

Igår blev det tidig uppstigning för att åka på bagg-shopping i Vetlanda. Erikshester gård var målet. Efter långvarigt av vridande och vändande av de olika bagglammens egenskaper hade vi sållat ut tre favoriter. När vi fick se dem i verkligheten blev det 17175 som fick följa med hem och som fick namnet Erik efter gården där han är född. Denna besättning har fokuserat väldigt mycket på pälsegenskaper och har landets högsta avelsvärde för just detta. Erik har dessutom riktigt bra avelsvärden för tillväxt – förhoppningsvis en riktig stjärna!

Väl hemma blev det först lite lamm-spa med fotbad och påföljande torkning på hårt underlag. Även om han kommer från en fotrötefri besättning gäller det att ta det säkra före det osäkra.

Inga fruktbitar eller juice, här serveras istället nyplockade löv!

Klövarna ska ner ordentligt i zinksulfatlösningen eftersom det är huden i klövspalten man vill komma åt.

Sedan fick han komma ut och torka lite, undrade nog lite var han hade hamnat…

Under tiden Erik hade spa-behandling hämtades de andra grabbarna hem. Vi hade tyvärr ingen annan möjlighet till karantän än med dem, annars är det bättre att släppa nyinköpta individer med slaktdjur. Anledningen till att vi tog in dem var att de skulle stå trångt när de träffades första gången och det var enklare att ordna inomhus, särskilt eftersom det snart skulle bli mörkt.

Ganska väldresserade för att vara får!

Jabba och Buddvar följde med väldigt snällt och snart kunde vi med spänning släppa ihop alla tre:

Det gick bra!

Jabba har nu varit riktigt dum mot Buddvar när det funnits tackor in närheten men nu gick det väldigt lugnt till. Efter bara lite sniffande hittade de ett gemensamt intresse att förenas i 🙂

Mat, ett språk som alla får förstår!

Efter en natt inomhus fick alla tre komma ut i morse. För att minimera risken för slagsmål la vi ut lite äpplen som avledande manöver, mat-tricket igen!

Gott, sa Erik!

Några enstaka små puffar i sidan från Jabba fick han utstå men efter bara en liten stund betade alla helt lugnt tillsammans.

Slut på frikort

”Femman” är nu i fårhimlen. För vi är säkra på att det finns en sån, och då är det såna som hon som kommer dit. En minst sagt speciell tacka med sina ytterst bestämda krav på omedelbar och rejäl klappning, helst med båda händerna.

2015 fick hon ett lamm som dog efter bara några timmar. Sorg och förstämning, men hon fick vara kvar trots det. Frikort nummer ett. Just för att hon var hon! Året därpå fick hon två fina bagglamm och vi var glada att vi sparade henne – men så fick hon juverinflammation på hösten. Nytt beslut om slakt. ”Tyvärr” var det kö på slakteriet och eftersom pälsen skulle bli för lång klipptes hon och fick då vara kvar i väntan på att den skulle växa till sig lite lagom igen. Frikort nummer två. Så i våras var hon och några andra anmälda igen. Några dagar innan utsatt datum var hon rejält halt på ett framben och fick ha medicin vilket innebar slaktkarens. Frikort nummer tre. (Vi vågar inte utesluta att hon simulerade, för samma kväll var hon betydligt bättre i benet!)

Hon har figurerat i många inlägg, här är ett urval:

INGEN uppskattade klappande lika mycket som Femman!

Här är jag, kom och klia mig på halsen! (En varm sommardag. Istället för att komma till oss som hon brukade låg hon kvar i skuggan. Och givetvis gick vi dit, så hon fick rätt!)

Lycka! (2016 fick hon två lamm att ta hand om, en upprättelse efter 2015 års förlust.)

Inte alls sitt vanliga jag…(Innan jul 2016 fick hon Listerios och var riktigt illa däran, men repade sig otroligt nog. Kanske var det frikort nummer fyra…)

God Jul hann också med att önska, detta var 2016.

Igår klappade vi henne för sista gången. Hennes orubbliga förtroende för människor bestod in i det sista och hon var helt lugn med att låta sig lastas och trippa in i boxen på slakteriet. Inte roligt att lämna henne där, verkligen inte, men skönt ändå att ha så tama djur att de inte ens stressas av transport och nya okända miljöer.

Den här filmen är från i våras när baggarna och utslagstackorna nyss kommit ut. Visst ser man att hon njuter?

Vi håller våra djur för produktion, men det hindrar inte att vissa får en speciell plats i hjärtat!