Kategoriarkiv: Fårpresentation

Väntan är över!

Tranor, krokusar  sopade gator – föraningarna har varit många. Men idag kom våren på riktigt!

En i trillingkvartetten har verkat vara på gång lite och hållits under observation.  I morse vid sjutiden syntes det inget på kameran men när det var frukostdags en timme senare var läget annorlunda:

Välkommen våren!

16003 fick en egen box och lämnades ifred. Bara en liten stund senare kom nästa bä-bis:

Mycket att göra för mamma!

Medan lamm nummer två togs omhand letade sig lamm nummer ett till juvret på egen klöv. Vi brukar gärna mjölka ur och ge råmjölk men vissa tackor (som den här) har råmjölk som liknar klister i början och då funkar det inte.

Så tjock att den inte rinner längs flaskans insida!

Medan utedjuren fick sitt morgonhö lammade duktiga tackan klart :

 

Sist ut, och minst.

Eftersom det inte gick att mata med flaska hölls de två lamm som vi inte sett dia fram till juvret så att de säkert skulle få i sig en liten slurk. Med trillingar finns det ju risk att ett lamm blir lite eftersatt  mjölkbaren har ju bara två platser, så det känns extra viktigt att ha koll.

Här var det tror jag…

Årets första diabild! 

Tackan var extremt duktig på att stå still så att hennes små kunde hitta spenarna.

Det är ju lite vingligt i början!

När alla lamm var ute och hon hade läget under kontroll gick supermamman och drack närmare en halv spann vatten. Det tar på krafterna med förlossningar!

Ett nästan hundraprocentigt säkert tecken på att det är tomt på lamm i magen!

Det verkar bli fler nedkomster ganska snart  håll er uppdaterade här eller på www.facebook.com/sjogardenslamm !

Nu är vi redo!

De första lammen är beräknade just idag men det ser ut att dröja lite till Igår hade vi en riktig arbetsdag för att förbereda det sista.

Ungtackorna som inte är dräktiga släpptes ut tillsammans med baggarna. Det betyder mer plats inne och kanske framför allt mer lugn och ro eftersom ynglingarna är ganska vilda av sig utan barlast i magen.

Först leddes baggarna ut, de är ganska duktiga på att gå i koppel faktiskt.

Väl framme på festplatsen fick de stå en stund i en fålla för att vänja sig vid solljuset och den skarpt blåa himlen. Pellets distraherar i början!

Lugna, puh!

Trots att baggarna gått i samma box flera månader kan man inte vara säker på att de inte ska slåss när man ändrar något men de verkade så upptagna av allt nytt ute att de faktiskt höll sig väldigt stillsamma.

Damsällskap på plats

När vi kände oss säkra på att baggarna funnit sig tillrätta leddes småflickorna ner. De var lite busigare och galopperade omkring en del (utom när vi försökte filma…) men rätt snart lockade gräset. Det finns ju inte så gott om det så de får lite hö som komplement:

Indelade efter kön/ålder på eget initiativ

Inne i stallet fanns de tjugo dräktiga damerna kvar. Det är hela sex stycken som väntar tre bä-bisar vardera. De fyra av dessa som är närmast lamning har fått en egen grupp för att kunna få lite kraftfoder, något som de andra inte behöver.

Men alla fick förstås lite, annars blir det upplopp!

Osynligt för oss, men en skicklig mule hittar minsta lilla pelletsspår!

”Trillingkvartetten” är tjockast av alla förstås, nu väntar vi otåligt!

Detaljbild på utstående mage 🙂

Det kan ju inte vara såååå länge kvar?

Vi litar på årets scannare och har en lista för att lätt kunna se om en tacka lammat klart eller om det väntas fler:

Ordning och reda!

Snart kommer våren, vi lovar!

Årets höjning

Igår var det ”bra väder ute att vara inne i” vilket utnyttjades till att höja upp foderbordet. Bädden växer ju under vintern och för att dels ge ulltussarna bra ätställning och dels undvika lamm på foderbordet brukar vi höja upp det innan lamningen. Och den börjar ju snart!

Reglar och pallar i botten, med plyfaskivor ovanpå

Här ovan ser man ett glapp mellan foderbordet och ätfronterna, där sätts det en bräda såklart. Höjningen är så hög att man får göra som ett trappsteg i änden för att underlätta att kliva upp:

Klart!

Det är alltid lite ovant i början att se hur högt det blir för fåren att äta, de minsta når knappt upp:

Inte lätt att vara minst!

Tackorna har också fått sin nästa omgång med selen, eller som de tolkar det, pellets. Det uppskattades 🙂

Hörde vi något som skramlade?

Det börjar fyllas på i mjölkbarerna på damerna nu, våren närmar sig ju. Bara sex dagar kvar om ”Tian” läser rätt!

Mjölk på gång och tillräckligt (!) stor mage…

Med två beräknade veckor kvar är 14010 tidigt ute med juvertillväxt:

Det kanske blir tidigare?

Vi har varit lite sega med uppdateringar senaste tiden, men när våren väl är här lovar vi att vara desto flitigare. Välkommen att följa oss, här eller på Facebook!

Framtidsspaning

Igår var Martin Sjunnesson här och spanade in i framtiden med hjälp av ultraljud (och kompetens). Ett bra verktyg för att dels stilla sin nyfikenhet, men också för att kunna planera utfodring och övervakning under lamningen.

Förberedelserna började redan kvällen innan med att tackorna fick minimal kvällsvard och ingen frukost. En fylld våm kan nämligen försvåra scanningen. För att maten skulle vara lite längre täckte vi den med halm (som fåren inte äter särskilt mycket av) så att de fick jobba för att hitta de gröna stråna.

Snålt!

Ser generöst ut, men egentligen bara jobbigt…

Första riktiga momentet, insamling i fålla, många nyfikna ansikten undrar vad som är på gång?

Utrustningen på plats!

Koncentrerat arbete igång!

En i taget fick de små grå (och vitansiktena förstås) komma in i den lilla buren för undersökning. Längst till vänster i bild syns några av de obetäckta ungtackorna, säkert avundsjuka på att de inte fick vara med…

Detaljbild, mest bara ”gröt” för den ovane…

På drygt en timme var alltihopa klart och vi vet nu att tjugo tackor tillsammans väntar tillsammans 43 lamm. Gamla ”Tian” som saknade ordentlig märkning från baggen är dräktig med tre bä-bisar. Lite oklart dock om Erik verkligen är pappan eller om hon lyckats dejta något bagglamm ute, för dräktigheten såg ut att vara lite längre gången än sedan 29 oktober när den officiella betäckningssäsongen började. Till våren vet vi!

Man kan undra hur tjock hon tänker bli?

Med ungefär halva dräktigheten kvar börjar hon redan bli ganska bred om magen, så även utan scanning hade vi nog vågat gissa på att det var mer än mat där inne 🙂

Taskig timing?

Just när det varit knäck- och ris a la malta-säsong kanske man inte helst vill att någon ska bedöma ens hull? Ulltussarna har som vanligt dock ingen talan så det blev insamling i förmiddags. Lite assistans fick vi som vanligt:

Husbonden behövde inte fråga om hjälp med att lossa remmarna!

Alla på plats

Vi har känt lite löpande på tackorna och var (i vanlig ordning) inte direkt oroliga för att de var tunna och det var de inte heller… Inte en enda under 3 och merparten bedömdes till hullpoäng 3,5  Fortsatt restriktivt med foder alltså och inget kraftfoder på lääänge än.

Inte bara grå den här gången!

Såhär känner man

Bedömningen görs utifrån hur lätt man känner skelettet och hur mycket muskulatur eller fett det finns.

Lite speciellt i år är att två av tackorna inte blivit märkta av baggen. De kan ju ha blivit betäckta ändå (känns lite märkligt), inte ha brunstat (ännu märkligare) eller kanske ha hunnit dejta ett bagglamm i höstas. Åtminstone en av dem ser ganska dräktig ut:

Inte kan hon väl vara tom, gamla Tian?

Från en annan vinkel

Snart kommer scannar-Martin och talar om hur det ligger till, då får vi se om det finns några bä-bisar där inne. Hon har ju lammat sju gånger redan gammeltanten så det är ju inte så konstigt om magen är lite uttöjd!

När vi ändå hade alla i en fålla passade vi på att märka dem som slarvat bort ett öronmärke.

Ordning på torpet

Eftersom brunstperioden nu är över har vi tagit bort ”buffertzonen” hos grabbarna så de har lite större utrymme:

Alltjämt höga grindar dock!

Baggar-i-box har vi inte här  snarare baggar-i-bur 🙂 De tyckte det var kul att träffa tjejerna igen, om än genom galler.

 

 

Säsongsavslutning

Idag fick baggarna avsluta årets tjänstgöring. Bort med selarna och all ullen, in i egen liten box. I början tyckte de att det var en jättebra aktivitet, de älskar ju uppmärksamhet och närhet, men de var nog lite besvikna på slutet…

Förste man till rakning!

Buddvar var först ut. 2016 års sämsta bagglamm, därför fick han vara kvar och bli teaserbagge istället. Ullen är verkligen inte så fin på honom någonsin och särskilt inte efter ett par månader inomhus:

Inte så lockande att ha en tröja i det här materialet

Snäll var han dock och klippningen gick smidigt. Husbonden hade tagit sig till stan för att handla julklappar så det blev inte så mycket action-bilder, dock en selfie på husveterinären, saxen och klippobjektet som var duktig på att posera:

Tredelat team!

Han är inte så lätt att sätta ner på rumpan denne herre och därför provades en ny teknik för att klippa bakom frambenen och på bröstet – ha honom ståendes och sträcka fram ett framben i taget vilket gick utmärkt. Ganska snart var han faktiskt färdigfriserad:

Naken!

Sedan var det Eriks tur. Han hade ju ett större harem och de var givetvis också nyfikna på vad som var i görningen. Patriarkatet härskar alltjämt i fårvärlden och det var därmed givet vem som fick spana från första parkett:

Du kallade på mig, vad vill du?

Erik brukar komma på inkallning och så även denna gång. Även om han också är smutsig efter innevistelsen så har han så mycket bättre typ av ull att det inte ser lika mediokert ut som på Buddvar. Och så snygga lockar dessutom!

Nästan synd att klippa…

Han fick stå bunden vid väggen utanför där Buddvar befann sig vilket gjorde processen lite mer stökig, men överlag gick det bra och på väsentligt kortare tid än något av vitansiktena var han också ett nakenfår:

Kanske snyggare förut?

Erik är ju väldigt ljus för att vara såpass ung och ger också ljusa lamm. Man ser tydligt skillnad på ullen från honom och Buddvar – närmast respektive längst bort i bild. Den här ullen kommer vi att kassera. Svensk ull börjar äntligen få ett värde och vi vill inte sabba marknaden genom att prångla ut sekunda saker. Däremot känns det väldigt roligt att det finns ordentlig efterfrågan på bra ull, som den här:

Fruktansvärt att detta länge betraktats som avfall!

Efter klippningen fick herrarna komma in i gemensamt utrymme. I år testar vi en ny metod. Istället för att ställa dem supertrångt där de ändå kommer att snurra runt och förstöra bädden kommer de att få stå bundna. Att binda upp får går generellt bra och baggarna är vana vid det sedan innan. Bindslena är ganska korta för att de inte ska kunna vända sig eller stångas rejält men givetvis tillräckligt långa för att de ska kunna ligga ner bekvämt.

Hallå där, vi känner ju varandra 🙂

Pang!

Vi hade medvetet gett ulltussarna ganska lite frukost så att de skulle vara hungriga vid ommöbleringen. Baggarna slogs litegrann men åt också ganska mycket. Vi får se om detta är en vinnande metod, det är alltid lika obehagligt med slagsmål.

Tackorna blev ju också blandade nu när ungtackorna (som aldrig sett vita får) fick komma ut i stora gruppen. Distraktionen av mat och ny halm funkade bra så det gick mestadels lugnt tillväga.

Mat, ett gemensamt intresse för två- och fyrbenta på Sjögården!

Med detta avklarat laddar vi för Malta Johanna Julmarknad i Falköping nästa lördag. Vi kanske ses där? Då har det kommit hem mer rökt kött (för tillfället slutsålt i butiken) och vi har givetvis med oss skinn, korv och hantverk också. Välkomna!

Mer höstsysslor

Vitansiktena fick flytta in i början av förra veckan, helt klar de får på gården som tillbringat mest tid i koppel. vi ledde hem dem från betet. Först blev det uppställning i en liten provisorisk fålla i väntan på frisering.

Lockiga som vi är vana vid!

Närbild, man anar en annan hudton än hos de små grå…

Husveterinären satte igång att klippa och det kan väl sammanfattas som att de inte direkt uppskattade det. Vi hoppas att de under vintern lär sig av de andra ulltussarna att det kan vara mysigt att bli klappad och vara nära människor!

Klipp-objekt mummer två på plats, först gick det ganska bra, men sedan…

… lade saxen av 🙁

Husbonden kunde dock fixa den och efter lite kamp hade de tidigare vitansiktena fått ett nytt grupp-smeknamn i form av ”tre små grisar”:

Hoppas att ullen växer ut snabbt!

De var tydligen GANSKA feta i pälsen, såhär såg skären ut efteråt:

Man blir mjuk av händerna av att klippa sådana får!

Efter friseringen släppte vi in dem till Erik och hans tjejer. Han tyckte att de var VÄLDIGT intressanta, såpass att han fick tillbringa natten bunden för att inte köra slut på både sig själv och dem genom att jaga dem.De var inte lika intresserade nämligen. Som vi trott ville de gärna hålla sig för sig själva i början:

Tryggast i känt sällskap!

Både spännande och lite läskigt, för alla inblandade

De andra tackorna var faktiskt oväntat snälla mot dem och har inte alls mobbat ut dem som befarat. Vitansiktena kommer från en gård med liknande ätfronter som våra så de lärde sig direkt hur de ska komma åt mat och vid foderbordet ser man nu ofta dem utspridda.

Integrationen fungerar!

Vi har börjat på ”årets skörd” och spillet har minskat från minst 40 % till ca 10 %, det är väldigt skönt. Nackdelen är möjligen att vi inte kan ge fri tillgång eftersom hullet är minst sagt gott.

Lika frustrerande som det är att se omärkta rumpor på de gråa är det att se att åtminstone en av de vita inte var dräktig när hon kom:

Tydligt besvarat intresse

Vi hoppas på vita lamm till våren ändå! Och det har lossnat något med de andra, här är det 14008 som dejtar lite:

Hallå snygging!

Som ni ser har Erik fått ny röd krita för att vi ska se om någon löper om.

Ute börjar det nästan kännas som vinter men i sista sekund hann husbonden putsa av de beten som inte blev gjorda direkt efter installning:

Prydligt och parasitbekämpande!

Alla vattenkar och mineralkrubbor är äntligen hemma, nu gör det inget om det blir snö!

Stiltje bland silverpilarna…

I måndags var det en hektisk dag! Klockan åtta kom nya fårfrisören Camilla (som vi gärna anlitar igen) och tackorna fick därför ingen frukost utan stängdes in i en liten fålla. Värstingen (i klippsammanhang) höll sig rutinerat längst bort från dörren:

00040 – stor, stark och omöjlig…

Som vanligt fick vi skämmas lite för våra besvärliga bångstyriga får. Som om det inte är tillräckligt jobbigt ändå att göra det jobbet får man hos oss även kämpa för att över huvud taget hålla dem sittande!

Kräver både styrka och teknik!

Det gick trots motspänstigheten generellt bra att klippa de små grå. De blir alltid otroligt blanka direkt efter höstklippningen, antagligen en märklig känsla för dem själva!?

Till slut blev det dags även för de äldre och då fick vi en tråkig nyhet 🙁 00040 hade mastit så hon slapp klippning den här gången, det blev slakt istället…

Såhär såg ”mjölken” ut

Hon har inte verkat må det minsta dåligt och var liksom de andra i löjligt bra hull  men visst var det tråkigt ändå. Hon stod verkligen ut från mängden efteråt eftersom hon både var oklippt och en av de största:

Avsevärd skillnad!

När klippningen var avklarad fick tackorna mat och det var dags för årets sista tur till slakteriet. Utslagstackorna (som nu blev tre istället för två, snälla slakteriet lät oss efteranmäla) och de två sista lammen hade gått ute med ”vitansiktena” sedan installningen. Den dagliga träningen gav resultat!

Snabbt på plats!

Uppdelade och redo för avfärd!

Alla med åkband fick åka med till Skara, och på den turen blev det också upphämtning av kvävekärlet med frusna små superbaggar. På kvällen fick de riktiga baggarna komma in till damerna  Innan de kunde börja tjänstgöringen fick de på sig sina arbetskläder i grönt respektive gult:

Uppmärksamhet, ja tack!

Själva påklädningen verkade de mest tycka var mysig, de gillar ju all form av hantering. De fick precis som ifjol varsin grupp och intresset verkade först ganska stort. Vi får be om ursäkt för ”intima bilder”, men det är såhär får visar intresse.

Golden shower, helt etablerat som raggningsmetod i vissa kretsar!

Både Buddvar och Erik undersökte sitt respektive harem och vi hade goda förhoppningar om ”action”.

Flemande för att förstärka lukter, check!

Men det lugnade snabbt ner sig… Nu har det gått nästan en vecka och inte en enda tacka är betäckt. Vi hoppas att det snart verkligen drar igång på allvar, för vi vill ju inte ha alltför sena lamm.

Ofärgade rumpor

Erik pysslar med halmen medan tackorna äter, det är så långt ifrån bä-bis-tillverkning man kan komma!

Och där tog sommaren verkligen slut!

Vi trodde att det bara skulle bli en markering i kalendern att sommaren var slut eftersom tackorna skulle få komma in idag. Det fanns dock andra mycket påtagliga tecken:

Från sovrumsfönstret i morse!

Tackorna ska inte klippas förrän på måndag men för att säkert vara torra behöver de vara inne ett par dagar. Ull isolerar bra även när den blöt så de far inte illa av att vara ute, men det är väldigt mycket skönare för klipparen att jobba med torra får.

Igår fick de små grå tillskott av tre ”vitansikten”. Som försenad 40-årspresent till husveterinären införskaffade vi tre tacklamm av rasen Leicester. De är betäckta och förhoppningsvis dräktiga för lamning kring 1 mars. Vi ser dem som ett komplement och kommer inte att överge Gotlandsfåren. Leicester är mer ”flexibla” med sina brunster och kan fås att lamma tidigare, och så får vi ju vita skinn som kunder ibland efterfrågat.

Som vanligt får nyinköpta djur börja med fotbad, och sedan stå och torka på hårdgjord yta:

Trångt i poolen…

… men lite mer svängrum i torkavdelningen!

Efter den lilla spavistelsen leddes nykomlingarna i koppel ut till en fålla på betet. Det var kolmörkt och vi vågade inte släppa dem lösa. Redan då var det busväder så husbonden hade förberett en liten hydda till dem. Av smittskyddsskäl fick de inte övernatta inne i stallet.

God morgon!

Som väl var tog de sig inga friheter utan stannade lydigt innanför grindarna under natten. De fick vänta på sällskap en stund till så att vi kunde skilja ifrån de sista två slaktlammen och utslagstackorna.

Dags för installning, tyckte tackorna och hörsammade genast den skramlande spannen!

Insamlade och sorterade

Till vänster i bild syns den lilla gruppen som ska få göra nykomlingarna sällskap. Sedan var det dags för resten av tackorna att komma in i värmen. De skötte sig otroligt bra! Det är skönt att släppa ut dem på våren, men lika skönt att ta in dem nu när det i princip alltid är mörkt när vi är hemma. Innan vi öppnade grindarna hade vi såklart förberett med nya lakan och gräs i konserverad form.

Skadedjursansvarig passade på att kolla komforten!

Inget att äta längs med kanten där de kommer in för att de inte skulle stanna till där

Djur som äter, vi tröttnar aldrig…

De borde torka fort i den här fantastiska halmen!

När innedjuren var på plats släppte vi upp de resterande fyra till de nya kamraterna de skulle visa tillrätta. Lika delar nyfikenhet och rädsla såg det ut som!

Alltså, de är ju VITA! Något sådant har vi aldrig sett…

Ännu läskigare blev det när vi öppnade grindarna. Särskilt vår allra äldsta tacka 10002 tyckte det var konstigt med fel färg:

Bäst att hålla visst avstånd

Efter att ha spanat in varandra utan närkontakt tog de nya kavat täten för att kolla in omgivningarna med de mer hemtama i släptåg:

Integrationsproblem…

På eftermiddagen fick de lite träningspellets för att vi lätt ska kunna fånga in dem men inte heller då vågade alla komma fram samtidigt.

Nu är det de vita som håller sig i bakgrunden

Vi tror nog att det lossnar och mat brukar ju vara en bra sak för att skapa sociala kontakter. Nu blir det pelletsträning morgon och kväll! Vi kommer att ha de nya lammen ute ytterligare ett par veckor som karantän. De är ju betäckta men kommer att släppas till Erik när de kommer in. För att vi ska veta vem som är pappa till kommande lammen behövs det ju ett uppehåll eftersom de teoretiskt kan vara betäckta igår.

Ett nytt spännande kapitel här på Sjögården med en ny ras. Vi tackar de mycket trevliga säljarna för förtroendet och ser extra mycket fram emot lamningen nästa år!

 

Det närmar sig officiella slutet på sommaren

Sommaren är ju inte officiellt slut förrän djuren stallas in, och förra helgen gjorde den ju dessutom en comeback med 20 plusgrader. Nu är det mer ”normalt” oktoberväder igen.

I förrgår åkte de näst sista lammen till slakt, tio stycken. De var väldigt duktiga på att komma på inkallning:

”Kom då lammena!”

Full fart in i fållan där det fanns pellets förberedd. Husveterinären skulle lasta själv och det gick över förväntan, 20 minuter från koppling av transporten till avfärd – inklusive infångning och lastning! Just lastningen var de lite skeptiska till först men det gick bra till slut. Såhär sent på säsongen är det ju bara de ”mesigaste” lammen kvar medan de tuffa redan lämnat oss och det bidrar nog till att tveka att ta första steget.

Lite läskigt med de skarpa skuggorna också kanske?

Nu är det bara två tacklamm kvar på slaktlistan samt två utslagstackor. Därför släppte vi ihop alla av honkön i en grupp och på kvällen fick de nytt bete. Det mörknar tidigt nu!

I mörkret är alla får grå… Fast det är ju våra i dagsljus också!

Gräset är alltid grönare på andra sidan dock, även om det är mörkt! Värmen gav lite extra skjuts så det borde klara sig utan stödfodring den dryga vecka vi tänkte ha dem kvar ute.

Nästa år blir hon äldst, ”Tian”

Inomhus är det nu förberett med tvätt och återställande av foderbord till lägsta nivå. Det känns alltid overkligt rymligt efter att man gödslat ut!

Omysigt utan halm förstås, men ser ni vad högt det är upp till fönstren?

På tisdag kommer köttlådorna hem, tyvärr kan vi inte ta emot fler beställningar i år. Lite detaljer är reserverade men en del kommer att finnas i butiken och på Rekoringen. Vi kommer också att lämna in kött för rökning förstås – julen närmar sig!