Kategoriarkiv: Får

Framtidsspaning

Igår var Martin Sjunnesson här och spanade in i framtiden med hjälp av ultraljud (och kompetens). Ett bra verktyg för att dels stilla sin nyfikenhet, men också för att kunna planera utfodring och övervakning under lamningen.

Förberedelserna började redan kvällen innan med att tackorna fick minimal kvällsvard och ingen frukost. En fylld våm kan nämligen försvåra scanningen. För att maten skulle vara lite längre täckte vi den med halm (som fåren inte äter särskilt mycket av) så att de fick jobba för att hitta de gröna stråna.

Snålt!

Ser generöst ut, men egentligen bara jobbigt…

Första riktiga momentet, insamling i fålla, många nyfikna ansikten undrar vad som är på gång?

Utrustningen på plats!

Koncentrerat arbete igång!

En i taget fick de små grå (och vitansiktena förstås) komma in i den lilla buren för undersökning. Längst till vänster i bild syns några av de obetäckta ungtackorna, säkert avundsjuka på att de inte fick vara med…

Detaljbild, mest bara ”gröt” för den ovane…

På drygt en timme var alltihopa klart och vi vet nu att tjugo tackor tillsammans väntar tillsammans 43 lamm. Gamla ”Tian” som saknade ordentlig märkning från baggen är dräktig med tre bä-bisar. Lite oklart dock om Erik verkligen är pappan eller om hon lyckats dejta något bagglamm ute, för dräktigheten såg ut att vara lite längre gången än sedan 29 oktober när den officiella betäckningssäsongen började. Till våren vet vi!

Man kan undra hur tjock hon tänker bli?

Med ungefär halva dräktigheten kvar börjar hon redan bli ganska bred om magen, så även utan scanning hade vi nog vågat gissa på att det var mer än mat där inne 🙂

Gott nytt år!

Är det en stilig herre i närheten?

Jajamen! Erik har fått på sig fluga dagen till ära!

Och det gav napp!

Fira förståndigt  förmanar fåren! Folk föredrar fyrverkerier, fä förskräcks.

(Visst är de kloka, ulltussarna?)

God Jul!

Ett fridfullt firande önskar vi er!

En del gör tomtar av granar, men ulltussarna tycker att det är snyggare med en pelletsspann!

Glöm inte vem vi har att tacka för julmaten!

Summering 2018

Såhär i slutet av året är det många som ägnar att summera vad som hänt. 2018 kommer att vara ihågkommet länge för torkan och de fruktansvärda bränderna som påverkade både folk och djur. På den positiva sidan minns vi att medvetenhet om klimat/miljö ökat och att många experter påtalat hur viktigt det är att vi gör medvetna val i livsmedelsbutiken. Alla val räknas! På DN Debatt kan man idag läsa om just detta, något att tänka på i tider av prishets som Black Friday och närapå ständig rea i vissa branscher. Hur billig mat har du råd att köpa?

Land Lantbruk gör varje år en lista med personer som gjort avtryck inom de gröna näringarna. Nedan följer ett axplock från listan:

Allra först på listan – personen som administrerade en Facebook-grupp med 26 000 (!) medlemmar där man kunde sälja och köpa foder. En livräddande plattform för allt från marsvin till kor!

Ministern som lever som han lär och trots sitt storstadsperspektiv verkligen bidragit till att de svenska produkterna fått tillträde till offentlig sektor. Det var på tiden!

Internationella kändisen Rockström påpekar det uppenbara – vi har en klimatsmart produktion inom landet och dessutom blir det mindre transporter med inhemsk istället för importerad mat. Enkelt val, eller hur?

Största skämsmössan 2018 går till herr Segerfeldt som aningslöst raljerar om antibiotikaresistens och att bönderna ”ändå får så mycket stöd” i ett forum där man har rätt att förvänta sig högre nivå. Årets lågvattenmärke!

Exempel på mindre trevliga saker vi tar med oss från 2018. Efter åratal av kamp mot vargen och Länsstyrelsen orkar ägarna på Molstaberg inte mer. En prisad gård med erkänt god djurhållning och gedigna insatser för ett öppet landskap slutar med lammproduktion. Hur rimmar det med livsmedelsstrategin? Vargen är inte en hotad art, men med denna typ av handläggning är snart bönderna det… Var ligger ansvaret? Om vi som har djur håller dem inne så får väl staten hålla sina ute, eller?

Tänk att det ”går” att hålla grisar med svansen kvar i Sverige (och Finland). Kuperingsförbud har rått länge inom hela EU och lagstiftningen har till och med förtydligats, ändå är det ett ingrepp som utförs rutinmässigt i nästan alla andra länder. Värt att tänka på är att även lamm kuperas (och kastreras) rutinmässigt utan bedövning i många stora importländer som Irland och Nya Zeeland.

2013 års etta på denna lista brinner för det svenska lantbruket och barns rätt till schysst mat i skolan. Följ henne gärna i sociala medier, hon är fantastisk!

I förra veckans nummer skrev LRF:s ordförande Palle Borgström en krönika på samma tema som artikeln på DN Debatt vi länkat till ovan:

Hela priset står inte alltid på prislappen…

När vi handlar ”billigt” är det alltid någon annan som får ta mellanskillnaden. Det kan vara sänkt lön i producentledet, avkall på djurskydd eller miljöhänsyn eller helt enkelt fusk med märkning. ”Antibiotikafritt kött” finns redan överallt, det är nämligen inte antibiotika i köttet som är problemet utan överdriven antibiotikaanvändning till djuren som i sin tur påverkar resistens och miljö. Även värsta ful-feedlot-köttet är fritt från antibiotika när det ligger på din tallrik, men det har garanterat producerats på ett sätt som inte klarar sig utan ”stöttning” med antibiotika (och mest sannolikt hormoner) under djurets levnad. Är det värt priset?

Kanske onödigt deppigt att dra upp sånt här mitt i julstämningen när vi vill ha det mysigt och slippa tänka på de mörka molnen vid horisonten? Ja, det må så vara. Men det händer NU. Vilka val vi gör när vi handlar till julhelgens frosseri kommer att påverka vilka val vi kommer att ha tillgång till nästa jul…

Mer höstsysslor

Vitansiktena fick flytta in i början av förra veckan, helt klar de får på gården som tillbringat mest tid i koppel. vi ledde hem dem från betet. Först blev det uppställning i en liten provisorisk fålla i väntan på frisering.

Lockiga som vi är vana vid!

Närbild, man anar en annan hudton än hos de små grå…

Husveterinären satte igång att klippa och det kan väl sammanfattas som att de inte direkt uppskattade det. Vi hoppas att de under vintern lär sig av de andra ulltussarna att det kan vara mysigt att bli klappad och vara nära människor!

Klipp-objekt mummer två på plats, först gick det ganska bra, men sedan…

… lade saxen av 🙁

Husbonden kunde dock fixa den och efter lite kamp hade de tidigare vitansiktena fått ett nytt grupp-smeknamn i form av ”tre små grisar”:

Hoppas att ullen växer ut snabbt!

De var tydligen GANSKA feta i pälsen, såhär såg skären ut efteråt:

Man blir mjuk av händerna av att klippa sådana får!

Efter friseringen släppte vi in dem till Erik och hans tjejer. Han tyckte att de var VÄLDIGT intressanta, såpass att han fick tillbringa natten bunden för att inte köra slut på både sig själv och dem genom att jaga dem.De var inte lika intresserade nämligen. Som vi trott ville de gärna hålla sig för sig själva i början:

Tryggast i känt sällskap!

Både spännande och lite läskigt, för alla inblandade

De andra tackorna var faktiskt oväntat snälla mot dem och har inte alls mobbat ut dem som befarat. Vitansiktena kommer från en gård med liknande ätfronter som våra så de lärde sig direkt hur de ska komma åt mat och vid foderbordet ser man nu ofta dem utspridda.

Integrationen fungerar!

Vi har börjat på ”årets skörd” och spillet har minskat från minst 40 % till ca 10 %, det är väldigt skönt. Nackdelen är möjligen att vi inte kan ge fri tillgång eftersom hullet är minst sagt gott.

Lika frustrerande som det är att se omärkta rumpor på de gråa är det att se att åtminstone en av de vita inte var dräktig när hon kom:

Tydligt besvarat intresse

Vi hoppas på vita lamm till våren ändå! Och det har lossnat något med de andra, här är det 14008 som dejtar lite:

Hallå snygging!

Som ni ser har Erik fått ny röd krita för att vi ska se om någon löper om.

Ute börjar det nästan kännas som vinter men i sista sekund hann husbonden putsa av de beten som inte blev gjorda direkt efter installning:

Prydligt och parasitbekämpande!

Alla vattenkar och mineralkrubbor är äntligen hemma, nu gör det inget om det blir snö!

Den lilla korvfabriken

Ok, vi kanske är sena på bollen men häromdagen testade vi att göra egen korv. Det har ju varit trendigt ett bra tag och för den sanne hipstern har det blivit lika mainstream som att brygga öl och baka surdegsbröd för länge sedan. Men som sagt, nu var det dags för oss att prova på detta efter att en köttkvarn och korvhorn införskaffats till hushållets köksassistent.

Var det kul då? Jo, det var riktigt kul! Och gott blev det också. Verkligen något vi kan rekommendera. Varför inte som en kul aktivitet ihop med några vänner?

Vad behöver man då? Förutom ovan nämnda köttkvarn och korvhorn till sin hushållsmaskin behöver man också införskaffa fjälster, det vill säga själva korvskinnet. Detta ska oftast blötläggas dagen innan så lite planering krävs.

Korven vi gjorde var inspirerad av hösten, med lamm (surprise!), äpplen och bacon. Och timjan förstås. Inte för att det hör hösten till utan snarare för att husbonden är smått besatt av det. Tanken med bacon är att det dels tillför fett, men också för att det är rökt. Vi har ingen rök så det blir en så kallad råkorv och då tänkte vi att bacon nog skulle ge lite rökig känsla.

1,2 kg lammkött i grytbitar
150 g tärnat bacon
2 äpplen, svenska såklart
1/2 msk salt
2 tsk torkad timjan
2 tsk mald svartpeppar
1 vitlöksklyfta
1,5 dl kallt vatten
2,5 meter svinfjälster

Dagen innan: Lägg fjälstren i blöt (om tillverkaren rekommenderar det).
Lägg delarna till köttkvarnen, köttet och baconet i frysen.  Tag ut köttet när det är halvfryst. Man kan så klart också göra tvärtom och använda fryst kött som får tina halvvägs.

Salta köttet och blanda runt. Skala och pressa vitlök och blanda ner tillsammans med bacon och kryddor i köttet.
Lägg det malda i bunken till hushållsmaskinen och sätt dit degkroken. Skala och riv ner äpplena. Tillsätt det kalla vattnet lite i taget. Blanda i maskinen några minuter tills smeten håller ihop. Tillsätt mer vatten om smeten känns för fast.

Montera korvhornet och kör fram korvsmeten till mynningen på hornet.
Trä på fjälstret och gör en knut längst ut så nära korvhornets mynning som möjligt – ingen luft ska finnas i fjälstret.

Håll i fjälstret mot hornet med ett löst grepp med ena handen. Mata ut smeten i fjälstret. Vid det här momentet är det fördel att vara två, men det gick att göra själv om man kör sakta med hushållsmaskinen och stoppar för att lägga upp mer smet. Stoppa inte korven för hårt, då är det risk att den spricker vid stekning.

Kör på och gör en enda lång korv. Knyt i andra änden och snurra fjälstret ett par varv i lagom avstånd till önskad längd på korven. Undertecknad var lite skeptisk till att korvsmeten skulle rinna ut när man klipper av till enskilda korvar men det fungerade riktigt fint.

Låt korven vila i rumstemperatur minst 30 minuter innan du steker den. Korven blir ännu bättre om den får vila till dagen efter. Ett praktiskt tips är då att frysa den direkt efter tillverkning och plocka upp den dagen innan den ska ätas och låta den tina i kylen. Då hinner alla smaker sätta sig.

Lycka till!

Stiltje bland silverpilarna…

I måndags var det en hektisk dag! Klockan åtta kom nya fårfrisören Camilla (som vi gärna anlitar igen) och tackorna fick därför ingen frukost utan stängdes in i en liten fålla. Värstingen (i klippsammanhang) höll sig rutinerat längst bort från dörren:

00040 – stor, stark och omöjlig…

Som vanligt fick vi skämmas lite för våra besvärliga bångstyriga får. Som om det inte är tillräckligt jobbigt ändå att göra det jobbet får man hos oss även kämpa för att över huvud taget hålla dem sittande!

Kräver både styrka och teknik!

Det gick trots motspänstigheten generellt bra att klippa de små grå. De blir alltid otroligt blanka direkt efter höstklippningen, antagligen en märklig känsla för dem själva!?

Till slut blev det dags även för de äldre och då fick vi en tråkig nyhet 🙁 00040 hade mastit så hon slapp klippning den här gången, det blev slakt istället…

Såhär såg ”mjölken” ut

Hon har inte verkat må det minsta dåligt och var liksom de andra i löjligt bra hull  men visst var det tråkigt ändå. Hon stod verkligen ut från mängden efteråt eftersom hon både var oklippt och en av de största:

Avsevärd skillnad!

När klippningen var avklarad fick tackorna mat och det var dags för årets sista tur till slakteriet. Utslagstackorna (som nu blev tre istället för två, snälla slakteriet lät oss efteranmäla) och de två sista lammen hade gått ute med ”vitansiktena” sedan installningen. Den dagliga träningen gav resultat!

Snabbt på plats!

Uppdelade och redo för avfärd!

Alla med åkband fick åka med till Skara, och på den turen blev det också upphämtning av kvävekärlet med frusna små superbaggar. På kvällen fick de riktiga baggarna komma in till damerna  Innan de kunde börja tjänstgöringen fick de på sig sina arbetskläder i grönt respektive gult:

Uppmärksamhet, ja tack!

Själva påklädningen verkade de mest tycka var mysig, de gillar ju all form av hantering. De fick precis som ifjol varsin grupp och intresset verkade först ganska stort. Vi får be om ursäkt för ”intima bilder”, men det är såhär får visar intresse.

Golden shower, helt etablerat som raggningsmetod i vissa kretsar!

Både Buddvar och Erik undersökte sitt respektive harem och vi hade goda förhoppningar om ”action”.

Flemande för att förstärka lukter, check!

Men det lugnade snabbt ner sig… Nu har det gått nästan en vecka och inte en enda tacka är betäckt. Vi hoppas att det snart verkligen drar igång på allvar, för vi vill ju inte ha alltför sena lamm.

Ofärgade rumpor

Erik pysslar med halmen medan tackorna äter, det är så långt ifrån bä-bis-tillverkning man kan komma!

Och där tog sommaren verkligen slut!

Vi trodde att det bara skulle bli en markering i kalendern att sommaren var slut eftersom tackorna skulle få komma in idag. Det fanns dock andra mycket påtagliga tecken:

Från sovrumsfönstret i morse!

Tackorna ska inte klippas förrän på måndag men för att säkert vara torra behöver de vara inne ett par dagar. Ull isolerar bra även när den blöt så de far inte illa av att vara ute, men det är väldigt mycket skönare för klipparen att jobba med torra får.

Igår fick de små grå tillskott av tre ”vitansikten”. Som försenad 40-årspresent till husveterinären införskaffade vi tre tacklamm av rasen Leicester. De är betäckta och förhoppningsvis dräktiga för lamning kring 1 mars. Vi ser dem som ett komplement och kommer inte att överge Gotlandsfåren. Leicester är mer ”flexibla” med sina brunster och kan fås att lamma tidigare, och så får vi ju vita skinn som kunder ibland efterfrågat.

Som vanligt får nyinköpta djur börja med fotbad, och sedan stå och torka på hårdgjord yta:

Trångt i poolen…

… men lite mer svängrum i torkavdelningen!

Efter den lilla spavistelsen leddes nykomlingarna i koppel ut till en fålla på betet. Det var kolmörkt och vi vågade inte släppa dem lösa. Redan då var det busväder så husbonden hade förberett en liten hydda till dem. Av smittskyddsskäl fick de inte övernatta inne i stallet.

God morgon!

Som väl var tog de sig inga friheter utan stannade lydigt innanför grindarna under natten. De fick vänta på sällskap en stund till så att vi kunde skilja ifrån de sista två slaktlammen och utslagstackorna.

Dags för installning, tyckte tackorna och hörsammade genast den skramlande spannen!

Insamlade och sorterade

Till vänster i bild syns den lilla gruppen som ska få göra nykomlingarna sällskap. Sedan var det dags för resten av tackorna att komma in i värmen. De skötte sig otroligt bra! Det är skönt att släppa ut dem på våren, men lika skönt att ta in dem nu när det i princip alltid är mörkt när vi är hemma. Innan vi öppnade grindarna hade vi såklart förberett med nya lakan och gräs i konserverad form.

Skadedjursansvarig passade på att kolla komforten!

Inget att äta längs med kanten där de kommer in för att de inte skulle stanna till där

Djur som äter, vi tröttnar aldrig…

De borde torka fort i den här fantastiska halmen!

När innedjuren var på plats släppte vi upp de resterande fyra till de nya kamraterna de skulle visa tillrätta. Lika delar nyfikenhet och rädsla såg det ut som!

Alltså, de är ju VITA! Något sådant har vi aldrig sett…

Ännu läskigare blev det när vi öppnade grindarna. Särskilt vår allra äldsta tacka 10002 tyckte det var konstigt med fel färg:

Bäst att hålla visst avstånd

Efter att ha spanat in varandra utan närkontakt tog de nya kavat täten för att kolla in omgivningarna med de mer hemtama i släptåg:

Integrationsproblem…

På eftermiddagen fick de lite träningspellets för att vi lätt ska kunna fånga in dem men inte heller då vågade alla komma fram samtidigt.

Nu är det de vita som håller sig i bakgrunden

Vi tror nog att det lossnar och mat brukar ju vara en bra sak för att skapa sociala kontakter. Nu blir det pelletsträning morgon och kväll! Vi kommer att ha de nya lammen ute ytterligare ett par veckor som karantän. De är ju betäckta men kommer att släppas till Erik när de kommer in. För att vi ska veta vem som är pappa till kommande lammen behövs det ju ett uppehåll eftersom de teoretiskt kan vara betäckta igår.

Ett nytt spännande kapitel här på Sjögården med en ny ras. Vi tackar de mycket trevliga säljarna för förtroendet och ser extra mycket fram emot lamningen nästa år!

 

Det närmar sig officiella slutet på sommaren

Sommaren är ju inte officiellt slut förrän djuren stallas in, och förra helgen gjorde den ju dessutom en comeback med 20 plusgrader. Nu är det mer ”normalt” oktoberväder igen.

I förrgår åkte de näst sista lammen till slakt, tio stycken. De var väldigt duktiga på att komma på inkallning:

”Kom då lammena!”

Full fart in i fållan där det fanns pellets förberedd. Husveterinären skulle lasta själv och det gick över förväntan, 20 minuter från koppling av transporten till avfärd – inklusive infångning och lastning! Just lastningen var de lite skeptiska till först men det gick bra till slut. Såhär sent på säsongen är det ju bara de ”mesigaste” lammen kvar medan de tuffa redan lämnat oss och det bidrar nog till att tveka att ta första steget.

Lite läskigt med de skarpa skuggorna också kanske?

Nu är det bara två tacklamm kvar på slaktlistan samt två utslagstackor. Därför släppte vi ihop alla av honkön i en grupp och på kvällen fick de nytt bete. Det mörknar tidigt nu!

I mörkret är alla får grå… Fast det är ju våra i dagsljus också!

Gräset är alltid grönare på andra sidan dock, även om det är mörkt! Värmen gav lite extra skjuts så det borde klara sig utan stödfodring den dryga vecka vi tänkte ha dem kvar ute.

Nästa år blir hon äldst, ”Tian”

Inomhus är det nu förberett med tvätt och återställande av foderbord till lägsta nivå. Det känns alltid overkligt rymligt efter att man gödslat ut!

Omysigt utan halm förstås, men ser ni vad högt det är upp till fönstren?

På tisdag kommer köttlådorna hem, tyvärr kan vi inte ta emot fler beställningar i år. Lite detaljer är reserverade men en del kommer att finnas i butiken och på Rekoringen. Vi kommer också att lämna in kött för rökning förstås – julen närmar sig!

Vi siktar redan mot nästa år!

Konstnatten blev om vi får säga det själv riktigt lyckad 🙂 Konstnärerna räknade till ca 250 namn i sin gästbok och då skrev ändå inte alla. Fantastiskt roligt med en sådan premiär, vill hoppas kunna erbjuda ännu mer att titta på nästa gång!

Hösten är verkligen här med omväxlande ruskiga dagar och ibland jättefint väder.

Frasigt morgongräs

Till höger i bild anas soluppgången  sådana här morgnar är fantastiska! Gräset växer förstås inte så bra, men det räcker förhoppningsvis månaden ut utan stödutfodring.

”Där borta är grinden, vi vill gärna ha nytt bete!”

Bortskämda som de är fick de som de ville och hittade direkt en massa ekollon. Vi har tidigare stängslat bort dem eftersom de kan vara giftiga. Hittills har ingen verkat må dåligt och risken för problem är större tidigare på hösten.

Farligt godis?

Ulltussarna är givetvis rustade för både frostnätter och regn på tvären – med ett undantag. 14010 som drabbades av fluglarvsangrepp för en månad sedan har inte så mycket ull på rumpan.

Portugisisk vattenhund-klippning

Hittills verkar hon klara sig bra, skulle det bli riktigt superkallt får vi stalla in henne och någon kompis. Nu är hon dock täckt av ull igen och huden har återhämtat sig efter att ha ”ömsats” fläckvis innan, troligtvis som en reaktion på inflammation efter de äckliga larverna.

I närbild, inte hårlös men lite mjällig

Snart är det dags att synkronisera tackorna inför betäckning, ytterligare ett hösttecken. Och ”bara  fem månader senare kommer det nya bä-bisar 🙂