Kategoriarkiv: Får

Pysseltider

Imorgon bär det av på årets första julmarknad! I dagarna två finns vi och våra produkter på Bjertorps slott.  Lagom till dess (idag!) kunde vi öppna den första ”julklappssäcken” med skinn. Extra spännande med tackskinn, de har alltid mer karaktär än lammskinnen.

Utsidan skvallrar inte det minsta om det otroliga innehållet!

Tre stycken blev det den här gången och som vanligt är det omöjligt att göra dem rättvisa på en bild…

Kom och klappa på det i verkligheten istället!

Förutom skinnen kommer vi att ha hantverksprodukter av garn och ull, ull att pyssla med själv samt givetvis rökt kött och korv med oss på marknaden.

Utan ljus…

… med ljus…

… och med riktiga ljus!

Hoppas vi ses där, annars är ni såklart välkomna till butiken där hemma!

Tung morgon…

Idag blev det en mycket tung start på dagen. Vid utfodringen syntes det tydligt att 15002 inte mådde bra. Hon gick med huvudet på sned, ställde sig mot väggen och såg klart smärtpåverkad ut. Ingen direkt feber (39,1) men varningsklockorna för Listerios ringde högt. Hennes mamma fick avlivas av just denna anledning för två år sedan, märkligt sammanträffande.

I egen box för att få vara ifred

Husveterinären åkte snabbt till jobbet för att hämta medicin, det är bråttom vid Listerios och ska helst ges direkt i blodet. När 15002 skulle fångas in för behandling upptäcktes något faktiskt ännu värre än sjukdom – vår allra första tacka som föddes på Sjögården hade hängt sig i foderbordet. Det hade hänt på den knappa halvtimmen husveterinären var borta men fanns såklart inget att göra.

14002 var den enda av våra tackor som alla lärde sig känna igen med sitt vita ansikte. Vi sparade henne ”mot bättre vetande” vid första mönstringen trots att hon var på gränsen till att hålla för detta – men hon bildade vår bästa tacklinje!

Längst till vänster i bild med massa vitt i pannan

Tillsammans med dotter 15013 (också i himlen tyvärr)

Ansiktstecknen går ofta i arv!

Stackars stackars lilla tackan, det måste ha varit en kvalfull död. Hon lever kvar i 16020 som syns på bilden här ovanför.

Nu håller vi tummarna för att 15002 repar sig åtminstone – och att få en bättre start på dagen imorgon!

Trotjänare i himlen

Nu har årets sista djur åkt till slakt. En alltid lite vemodig känsla men samtidigt en naturlig del av att hålla djur för produktion. En av de som åkte nu var 10037. En av våra äldsta tackor som vi kommer att minnas av flera skäl. I början av sin tillvaro hos oss var hon ganska anonym men utvecklade allt mer personlighet.

Första året  råkade hon ut för ett av våra nybörjarmisstag. Vi lät klipparen även verka klövarna i samband med klippning inför lamning. Det gjorde att klövarna hann växa alltför mycket innan betet och de lite långa tårna slets inte ner utan ”knäcktes” på just 10037. Efter det hade hon återkommande problem med hålväggar och vi har ägnat mycket tid åt att klippa hennes klövar, bandagera och ge smärtlindring. Långa perioder var hon helt symtomfri men under några dagar i somras blev det så illa att vi nästan var på väg att avliva henne. Men efter nytt bandage kunde hon till och med trava på grusvägen!

Röda bandage den här gången!

2015 förvånade 10037 oss med att inte visa brunst under hösten. Det fick sin förklaring när hon under vinterns kallaste dag nedkom med två rejäla lamm! Hon hade uppenbarligen inte koll på att Gotlandsfår bara kan lamma på våren…

Extra viktigt med noggrann mamma när det är 14 minusgrader!

Vi har ju ingen vallhund utan brukar använda oss av ”pelletstricket”. 10037 var alltid bland de första att komma fram, men tyckte egentligen inte så mycket om pellets. När vi gav henne extra i samband med att hon fick ”tjuvlammen” övergav hon ofta sin spann för att gå och äta ensilage istället. Något hon definitivt var ensam om!

Från att ha varit ganska blyg i början blev 10037 allt mer social och kom ofta fram för att bli kliad under halsen. Hennes kvinnliga intuition var helt i en klass för sig och var det henne man skulle ha i tag i var det istället omöjligt att komma nära.

Nu slipper hon ha problem med klövarna och vi tackar henne för hennes gedigna insats! Tolv lamm varav nio hos oss har hon levererat. Kanske är hon fulast av alla tackor vi haft med sitt långa ansikte och hängande öron. Dragen förvaltas väl av dottern 15005 som vi har kvar.

Mamma upp i dagen!

Ordning och reda igen!

Puh, äntligen är alla tackorna klippta! 31 stycken inklusive de slaktlamm som är kvar, det var allt lite av en pärs. Merparten av tackorna tyckte nog att det var ganska skönt att bli av med ullen och stod helt stilla med viftande svans större delen av tiden. Undantaget var när de skulle sättas ner för klippning under magen, det gillade ingen! Särskilt inte 00040 som verkligen spjärnade emot. Men har man salig 10008 som mamma så har man ju en del att leva upp till! Det syntes tydligt i ”väntfållan” vilka som varit med förr:

Gamla och erfarna håller sig längst bort från dörren!

Det är vanligt att fårfamiljer håller ihop, här är det 16010 som flankeras av sina båda lamm. Hon var den enda av ungtackorna som fick tvillingar i våras och båda bedömdes bra nog för att spara:

Stjärnor på tillväxt!

Efter diverse omgrupperingar och grindflyttningar går tackorna nu i tre grupper. Åtta stycken semintackor tillsammans med Jabba, sjutton andra som ska betäckas tillsammans med Erik och så de sex slaktlammen.Som vanligt är det lite oroligt när man flyttar om, men när det kom fram mat fann sig alla tillrätta på ett ögonblick. Nästan svårt att slita sig från att ”bara” stå och titta när de äter…

Den bästa (inomhus)synen som finns?

Den amatörmässiga klippningen gjorde att de blev ganska tufsiga och inte fick samma sill-look som vi är vana vid. Men de är blanka i pälsen ”egentligen”, de kan ju inte hjälpa att den som höll i saxen var klantig… Redan innan såg man såklart skillnad på vuxna och lamm, men efter klippning syns det verkligen på bredden vilka som fortfarande växer i storlek och vilka som mer bara växer i omfång såhär på höstkanten:

Helan och Halvan?

De enda hårfagra som är kvar är nu baggarna, dem klipper vi efter betäckningen. Det kommer att ta emot på Erik, han har verkligen fantastisk päls:

Inte vill han bli en sill…

Ikväll firar vi med lyxigast tänkbara mat: fårfilé!

Välkommen Erik!

Igår blev det tidig uppstigning för att åka på bagg-shopping i Vetlanda. Erikshester gård var målet. Efter långvarigt av vridande och vändande av de olika bagglammens egenskaper hade vi sållat ut tre favoriter. När vi fick se dem i verkligheten blev det 17175 som fick följa med hem och som fick namnet Erik efter gården där han är född. Denna besättning har fokuserat väldigt mycket på pälsegenskaper och har landets högsta avelsvärde för just detta. Erik har dessutom riktigt bra avelsvärden för tillväxt – förhoppningsvis en riktig stjärna!

Väl hemma blev det först lite lamm-spa med fotbad och påföljande torkning på hårt underlag. Även om han kommer från en fotrötefri besättning gäller det att ta det säkra före det osäkra.

Inga fruktbitar eller juice, här serveras istället nyplockade löv!

Klövarna ska ner ordentligt i zinksulfatlösningen eftersom det är huden i klövspalten man vill komma åt.

Sedan fick han komma ut och torka lite, undrade nog lite var han hade hamnat…

Under tiden Erik hade spa-behandling hämtades de andra grabbarna hem. Vi hade tyvärr ingen annan möjlighet till karantän än med dem, annars är det bättre att släppa nyinköpta individer med slaktdjur. Anledningen till att vi tog in dem var att de skulle stå trångt när de träffades första gången och det var enklare att ordna inomhus, särskilt eftersom det snart skulle bli mörkt.

Ganska väldresserade för att vara får!

Jabba och Buddvar följde med väldigt snällt och snart kunde vi med spänning släppa ihop alla tre:

Det gick bra!

Jabba har nu varit riktigt dum mot Buddvar när det funnits tackor in närheten men nu gick det väldigt lugnt till. Efter bara lite sniffande hittade de ett gemensamt intresse att förenas i 🙂

Mat, ett språk som alla får förstår!

Efter en natt inomhus fick alla tre komma ut i morse. För att minimera risken för slagsmål la vi ut lite äpplen som avledande manöver, mat-tricket igen!

Gott, sa Erik!

Några enstaka små puffar i sidan från Jabba fick han utstå men efter bara en liten stund betade alla helt lugnt tillsammans.

Lammnatten 2017

Snart är det Konstnatten på Falbygden med en massa olika fina saker att titta på. Vi deltar på vårt eget vis med ”Lammnatten” som vi instiftade förra året 🙂

I butiken har vi färska detaljer av lammkött, flera sorters korv, skinn, garn och ull samt hantverksprodukter som tillverkats på gården.

Höstfint till dörren

Öppet lördag 30 september kl 14-23 (då vi också finns på Malta Johanna marknad i Falköping kl 10-13) och söndag 1 oktober kl 11-14.

Servering av extremt lokalproducerad grillad korv, värmande gryta och hembakt fika samt öl från det lokala bryggeriet Nya Victoria.

Det går givetvis också bra att hälsa på hos djuren – välkomna!

Finaste morgondis-tackorna!

Sista vägningen för vissa

Ikväll vägde vi lammen för första gången sedan avvänjningen. De var otroligt samarbetsvilliga och i princip alla gick självmant in i vågen. Det var till och med oftast kö till den lilla ”väntfållan” där den som är näst på tur får stå medan föregående lamm vägs.

Insamlade i ett nafs!

Ständiga stjärnan 17008 fick se sig slagen av två bagglamm den här gången, toppnoteringen blev en delad förstaplats på 50,5 kg. De tyngsta lammen fick ”åkband” i örat innan vi släppte ut dem. På torsdag åker nämligen de första till slakt. Köttet får vi tillbaka på måndag så då fylls det äntligen på lite i butiken igen!

De utanför vågen verkar vilja väga sig igen?! Eller vill de manipulera resultatet för sina konkurrenter?

Ett exempel på att det kan vara till nackdel att ullen är så stark är när det fastnar saker i den:

Helt fel nyans av grått.

Pinnen hade riktigt tvinnat sig fast men när lilla lammet äntligen stod stilla i vågen gick det att lirka loss.

Med lite tid och tålamod gick det utan sax den här gången.

I samband med vägningen gjorde vi också kontroll av alla klövar på potentiella livdjur. Samtliga såg som väntat bra ut, men ändå skönt att ha inspekterat noga. Efter mönstringen var det två baggar som bedömdes ha avelskvalitet. Den ena är redan tingad och den andra visade sig ha olika stora testiklar så den kommer vi inte att annonsera ut.

Integritetskränkande kanske? Men ska man klara av att vara avelsbagge måste man ha schyssta kulor! Den högra testikeln (vänster på bilden) var klart mindre.

Det är alltid med lite dubbla känslor vi lämnar djur till slakt, men kött är ju de facto gjort av djur – så genom att äta kött har man gjort sitt val… Vi hoppas och tror att köttet som produceras på Sjögården är ett val man kan göra med gott samvete!

Var är regnet???

Inte den varmaste sommaren man upplevt, och tur är väl det! Glassförsäljningen går tydligen trögt i det förhållandevis svala sommarvädret, men hur torrt det skulle vara om det var riktigt glassväder vågar vi knappast ens tänka på. Som vanligt hjälper det inte att läsa prognoser, vädret styrs som bekant inte av SMHI & co, men det är svårt att låta bli… Ännu värre blir det av att det utlovade regnet ständigt skjuts på framtiden eller i praktiken uteblir. När vi kollade igår så lovade SMHI ca 15 mm på torsdag och 37 (!) mm på fredag. Av detta återstår nu 0,7 mm.

På den nyskördade vallen borde det nu vara frodig och näringsrik återväxt, men det står väldigt stilla med tillväxten kan man säga.

Hinderbana? Nej, bara en massa flaggor som markerar de värsta stenarna…

Inte så värst frodigt precis, och nu är det nästan två veckor sedan skörd. I närbild ser det ut såhär:

Deppigt!

Fåren har än så länge att äta, men det börjar tryta. Dagtid vilar de gärna i skuggan om det är varmt:

Svalt och skönt ställe för lite eftermiddags-idissling!

Där baggarna och ”Femman” går finns det en grund till en före detta ladugård som nu är bevuxen med en massa björkar. Ulltussarna har ätit upp alla gröna blad de nått och skapat ett bra ställe att finna svalka på:

En bagg-berså!

Fördelen med torkan är att gräset under trådarna inte växer alltför mycket. Igår fick det ändå bli en runda med röjsågen. Genom att göra detta i torrt och soligt väder så varar effekten lite längre genom att gräset faktiskt dör av lite istället för att bara genast växa vidare.

Just här vill man ju INTE att det ska frodas!

Att röja staketen i varmt väder orkar man knappast i långbyxor. Och gör man det i shorts så får man samtidigt en effektiv peeling av benen:

Som på spa!

Men – inget ont som inte har något gott med sig, bokstavligt talat 🙂 Hallonen börjar mogna och det växer en hel del längs staketen:

Paus-fika!

Fåren kämpar på med havren och vi har putsat den bitarna de redan betat. De byter gärna till det nya området när man öppnar:

Full fart framåt!

Lätt att se skillnad på före respektive efter avbetning. Förhoppningsvis kommer det putsade igång att växa så att lammen kan få parasitfritt och supersmakligt fräscht bete efter avvänjning. Bara två veckor kvar vid mammornas sida nu!

Med alla dessa soltimmar så hoppas vi att det formligen exploderar när regnet väl kommer!

Dansa regndanser, tillbe vädergudar – snälla gör vad ni kan för att bidra med lite livgivande vatten!

Sommarfrisyr

Tackorna klipps ju inför betäckning på hösten och lite innan lamningen i slutet av vintern. Eftersom baggarna anses mer attraktiva när de är långhåriga så ska de därför inte klippas på hösten och kommer således ”i otakt”. De klipptes i december efter avslutad tjänstgöring och för att inte bli alltför lurviga innan hösten så har de nu friserats igen.

Långhåriga och undrande till vad som är på gång?

Jabba var först ut. Buddvar fick stängas in i en liten fålla för att inte konkurrera om uppmärksamheten. ”Femman” brukar ju vara minst sagt krävande och vilja bli klappad men när hon hörde klippmaskinen så höll hon behörigt avstånd 🙂

En klippt, en kvar.

Vi försöker verkligen att inte ”gulla” för mycket med baggarna eftersom det kan göra dem extra benägna att stångas men det är svårt med så extremt sociala individer som Jabba. Han älskar verkligen all form av kontakt och verkade gilla varenda sekund av att bli klippt.

Buddvar var också snäll ”egentligen”, men visade sin uppskattning genom att vilja klia sig hela tiden. Mot grindarna, mot klippmaskinen eller mot den som höll i klippmaskinen… Inte så lätt att komma åt då kan man säga! Till slut så la han sig ner och det sista klipptes medan han låg och idisslade.

Inte så lättstressad!

En rejäl säck med ull blev det trots att allt från buk och ben lämnades på marken. Kanske kommer fåglarna att använda det till att bygga extra mysiga bon nästa år?

Jabba stod lös medan halsen klipptes eftersom halsbandet var lite i vägen. Det är svårt att hålla på regeln om att inte klappa baggar när de är så kontaktsökande som han…

Du och jag, matte!

Nu under semestern är vi mestadels hemma – hör gärna av er om ni vill komma och klappa lamm eller kika i butiken! Än så länge finns det både grillkorv, kallrökt korv och ölkorv. Samt lammskinn förstås och lite olika hantverksprodukter av skinn eller ull från våra får – välkomna!

Medaljen har även en framsida!

Igår var det inte så trevligt med sommarvärmen… Men ikväll var det betydligt bättre! I solsken och svalkande vind iordningställde vi ett litet ”experiment” åt ulltussarna. istället för att skörda helsäden som ensilage får de nu beta havren som ganska nyss gått i ax.

Redo för fårkontakt!

Fåren har senast gått på festplatsen, ett vykortsmässigt fint bete tycker vi – men de brukar inte trivas så bra där någon längre period. När vi ordnade med det nya staketet hade de flesta påbörjat sin kvällsvila och antagligen förlikat sig med situationen. Det går ju trots allt ingen nöd på dem, även om de får jobba lite hårdare för gräset i den fållan.

OK då… Bara några nyfikna kommer fram, men de flesta blir kvar och äter eller kvällsidisslar. En vacker syn!

Vi lyckade mot alla odds både få ett nytt nät på plats och plocka undan det befintliga utan att de kom och ”stjälpte till”. När det väl var dax att låta dem förstå att det vankades nytt bete var de inte nödbedda:

När ryktet spred sig kom alla i ett huj!

Väl på plats gick de verkligen in för uppdraget ”intensivt bete”. Kanske hade de läst artikeln i den eminenta tidningen Fårskötsel? Där stod det att om man väljer att låta djuren själv ”skörda” helsäden så är det viktigt med högt betestryck för att de inte bara ska trampa omkring och förstöra utan istället äta hyfsat rent. Därför är det en smal fålla som bara beräknas räcka 1-2 dagar.

Intensivt? Jajamensan!

Det är första gången vi provar med den här metoden. Även om man skördar helsädesensilage som rundbalar tidigt så blir det en del spill. Det känns smidigare att hantera det med betesputsen istället för på foderbordet i höst.

Sjuklingen då? Han verkar inte oväntat ha lite ont i bakkroppen men är vid gott mod och hänger utan problem med de andra. Imorgon blir det mer smärtstillande och givetvis noggrann koll på såret.

Naken rumpa men pigg och glad!

Det är inte så dumt med sommar ändå 🙂