Kategoriarkiv: Avel

Sista färgbytet

Ikväll fick Erik en ny krita på sin sele. Nästan alla tackor är betäckta (två seminerade och åtminstone en verkar dräktig på just semin, hurra!) och förhoppningsvis dräktiga. Kvar är en ungtacka och så 15002 som ju varit sjuk.

Inte bingo riktigt än…

16020 har vi missat att notera datum på, hon är betäckt. Och ”Sjuan” blev mest sannolikt betäckt under synkroniseringen så hon lammar nog extra tidigt nästa år. Nu får Erik ytterligare några dagar på sig med sitt uppdrag, men senare lamm än någon vecka in i maj vill vi inte planera för.

Brunsterna har ju tyvärr varit allt annat än synkroniserade trots att vi tyckte att vi gjorde allting precis enligt regelverket. Erik som är nybörjare i branschen har därmed haft ett ganska enkelt uppdrag.

Lugnt på jobbet!

Efter att ha stått bunden under färgbytet och ätit på balen blev han dock lite otålig och ville komma in till damerna igen. Nu hoppas vi att bara de två som återstår blir grönfärgade…

Lite suddig av rastlöshet 🙂

Tjänstgöring påbörjad

I måndags fick baggarna på sig sina arbetskläder och fick träffa sina tjejer i skarpt läge. Förra året hade vi problem med att var kallt och färgen syntes dåligt så i år blev det supermjuk krita. Grön till Buddvar och röd till Erik blev premiärfärgerna.

Redo! (Visst är han söt med sina vita prickar på mulen?)

Buddvar släpptes förstås till semintackorna eftersom han ”bara” ska indikera om de är brunstiga. Han tror att han har samma förmåga som andra baggar, men steriliserades ju ifjol så där har han fel…

Luktsinnet är helt intakt verkar det som!

Efter att ha sniffat på damerna så ”flemar” baggar för att bättre kunna bedöma lukten. Det var tydligen en som luktade alldeles rätt:

Tydligt märkt inom en halvtimme!

15018 blev årets premiär-date för Buddvar. I grevens tid hämtades kvävekärlet med sina dyrbara droppar från andra superbaggar hem igår och nu är hon seminerad med Skinnarve Isak.

Den pappan ser inte det minsta ullig ut

Erik lät sig inte hindras av att vara nybörjare i ämnet! Hans tackor är än så länge oklippta vilket gör märkningen lite svårare att se, men redan är det minst fyra betäckta.

Bara att skrida till verket, varför vänta?

Två av de utvalda är mor och dotter 00010 och 16006. Kanske lite osmakligt att de samtidigt dejtar en och samma individ men å andra sidan har de ju bara en att välja på.

Populär kille!

Här ovanför är det ”Tian” till höger (som viftar på svansen) och 16006 vid väggen. Visst ser de ut att tävla om uppmärksamheten?

Mest visuellt vilka som nappat på inviterna blir det när de står och äter:

I fårvärlden är det AVSAKNAD av diskretion som är en hederssak!

I mörkret är alla får grå

I söndag fick tackorna komma in för att under ett par dagar umgås med baggarna och förhoppningsvis  synkronisera sig inför betäckning. Kanske är någon redan dräktig, vem vet?

Går du ofta hit eller?

Så många som ska uppvaktas, tufft för en nybörjare!

Erik är ju inte lika erfaren som Buddvar i det här branschen men verkade lära sig snabbt. Så fort alla var på plats släckte vi och sedan blev det bara minimal belysning under de två dygn som minglet pågick. Att mörklägga syftar till att simulera den mindre mängden dagsljus som det är ett par tre veckor längre fram, när gotlandstackor brukar börja brunsta. Nu är tanken att ”starta igång dem” lite i förtid.

Mer diskret, kanske en fördel?

Mörkret verkade inte påverka grabbarnas intresse för det motsatta könet. Nu får de pausa ett par veckor innan det är skarpt läge. Ifjol lyckades vi inte alls med synkroniseringen så i år kan det bara bli bättre!

Välkommen Erik!

Igår blev det tidig uppstigning för att åka på bagg-shopping i Vetlanda. Erikshester gård var målet. Efter långvarigt av vridande och vändande av de olika bagglammens egenskaper hade vi sållat ut tre favoriter. När vi fick se dem i verkligheten blev det 17175 som fick följa med hem och som fick namnet Erik efter gården där han är född. Denna besättning har fokuserat väldigt mycket på pälsegenskaper och har landets högsta avelsvärde för just detta. Erik har dessutom riktigt bra avelsvärden för tillväxt – förhoppningsvis en riktig stjärna!

Väl hemma blev det först lite lamm-spa med fotbad och påföljande torkning på hårt underlag. Även om han kommer från en fotrötefri besättning gäller det att ta det säkra före det osäkra.

Inga fruktbitar eller juice, här serveras istället nyplockade löv!

Klövarna ska ner ordentligt i zinksulfatlösningen eftersom det är huden i klövspalten man vill komma åt.

Sedan fick han komma ut och torka lite, undrade nog lite var han hade hamnat…

Under tiden Erik hade spa-behandling hämtades de andra grabbarna hem. Vi hade tyvärr ingen annan möjlighet till karantän än med dem, annars är det bättre att släppa nyinköpta individer med slaktdjur. Anledningen till att vi tog in dem var att de skulle stå trångt när de träffades första gången och det var enklare att ordna inomhus, särskilt eftersom det snart skulle bli mörkt.

Ganska väldresserade för att vara får!

Jabba och Buddvar följde med väldigt snällt och snart kunde vi med spänning släppa ihop alla tre:

Det gick bra!

Jabba har nu varit riktigt dum mot Buddvar när det funnits tackor in närheten men nu gick det väldigt lugnt till. Efter bara lite sniffande hittade de ett gemensamt intresse att förenas i 🙂

Mat, ett språk som alla får förstår!

Efter en natt inomhus fick alla tre komma ut i morse. För att minimera risken för slagsmål la vi ut lite äpplen som avledande manöver, mat-tricket igen!

Gott, sa Erik!

Några enstaka små puffar i sidan från Jabba fick han utstå men efter bara en liten stund betade alla helt lugnt tillsammans.

Hälsokontroll

Nu har lammen och tackorna varit åtskilda ett tag och häromdagen var det dags att kolla juvren för att se att de inte drabbats av någon inflammation nu när de inte blir diade längre. Först fick vi samla in dem i en fålla och som vanligt behöver man inte jobba själv när man har får:

Inspektion av grindar..

… och sedan kontroll av att de är ordentligt hopsatta.

Tackorna var snabbt infångade. En del av den lockande pelletsen hamnade på en rygg, men det betydde givetvis inte att den gick till spillo 🙂

Hår i maten eller mat i håret?

Nästan alla juver kunde konstateras vara utan anmärkning men ett litet antal kommer vi att kolla igen om ett par dagar. När vi ändå hade tackorna sittande på rumpan passade vi också på att göra den årliga klövkontrollen.

Alla fårfötter granskades noga för att se om det fanns tecken på fotröta.

Helt pälsbevuxet, precis som man vill att det ska se ut!

Även hullbedömning stod på agendan. Olikt oss tvåbenta som ofta ökar vi vikt under glass- och fikasäsongen så kan ju en del tackor gå ner ordentligt i hull under sommaren.

Ulltussarna kallar det ”systematisk klappning”

Ingen av de små grå hade något att invända mot närkontakt och vi kunde nöjt konstatera att de klarat att näringsförsörja sig bra under bete och digivning. Våra äldsta tackor är nu sju år och de fick även tänderna kontrollerade.

Här saknas det en!

10029 som lyckligtvis bara haft ett lamm i år har slitit ner den fjärde framtanden nästan helt och kommer bara att få allt svårare att äta. Hon  har fått 15 lamm under sina sju år och få nu avsluta sin karriär med flaggan i topp utan att riskera att inte klara av att försörja sig ordentligt ytterligare en säsong.

 

Examen i olika steg

I onsdags var det dags för en av årets höjdpunkter – mönstring av lammen. Första delen av examen bestod av att ta hem alla tackor och deras lamm till gården. I detta moment fick samtliga högsta betyg!

Trångt nu när lammen vuxit till sig!

Väldigt varmt blev det också förstås… Som tur var gick det smidigt att skilja lammen från sina mödrar och när tackorna följt pelletsspannen ner till betet igen blev det lite svalare.

Fast tackorna blev väldigt varma och andfådda av språngmarschen!

Nästa moment i examen var vägning. Goda betyg i tillväxt (bättre än vi trodde då betet varit så dåligt) men lite avdrag i ordning och uppförande eftersom merparten av lammen ville väga sig igen och blockerade utgången…

Inomhusvägning för ovanlighetens skull

Lammen fick sedan övernatta inne i väntan på sista delen av examen. Ensilage istället för bete stod på menyn, det fick vi hämta hos  snälla grannar. Utan snälla grannar hade vi fått öppna en hel bal bara för detta så det var verkligen guld värt!

Lite ovant för lammen att äta inne…

Alla lamm hade inte koll på hur ätfronterna fungerade men lärde sig snabbt. Mat = motivation 🙂

På kvällen när vi skulle natta lammen sjönk betyget i ordning och uppförande rejält! De hade lyckats öppna en dörr och skapat ett eget lekland med poolområde och hoppborg…

Ser oskyldiga ut, men så var alls icke fallet… 

… snarare totalt jätteskyldiga!

Genom att de kommit åt kranen stod golvet under vatten och de hade givetvis noggrant undersökt/flyttat om foder, hinkar och annat som stod ganska prydligt längs med kanten. Istället för kvällsklappning blev det till att hämta skruvdragare och förstärka dörren.

På onsdagen var det glömt och sista delen av examen kunde börja!

Noggrant koll av färg, lock och pälshår!

Sista momentet, själva mönstringen, gick överlag bra. Årets lamm är liksom pappa Jabba ganska mörka. De flesta hade medelstor lock och kropparna fick från O till R+, klart godkänt för Gotlandsfår. Nu ska vi gå igenom resultaten och se vilka vi ska behålla respektive sälja. Det kommer att finnas både tack- och bagglamm till salu inom ett par veckor.

Birgitta som är väldigt erfaren mönstrare hittade en favorit med både fin lock och fantastiskt glansigt pälshår:

Så ska det se ut!

Nu går lammen lugnt på vårt allra bästa bete, de har inte verkat sakna mammorna alls!

Tuffingar på egen klöv!

Mammorna var lite mer oroliga, de radade upp sig vid staketet när vi kom ner på morgonen:

När pelletsen är slut saknas lammen…

I vanlig ordning märkte de först inget alls, eftersom det viktigaste även för en god mor är mat!

Våren närmar sig, vilka tecken ser du?

Ja ja, det finns snödroppar och krokusar och sånt… Men det finns också de får-relaterade tecknen på att det snart är vår 🙂

Ulltussarna har fått byta meny till ett tidigt skördat ensilage. Det vi har utfodrat med under större delen av vintern har dessvärre varit alltför grovt. Vi har nog kasserat en tredjedel av det foder vi kört in eftersom får, och särskilt våra extremt bortskämda sådana, bara äter det finaste gräset.

En sort vi gillar!

Man ser verkligen skillnaden i ätbeteende. Istället för att sortera och putta omkring fodret hit och dit så äter de verkligen. Och det blir i princip inget spill alls, en succé för både dem och oss!

Så ska det se ut!

Det kan ju se väldigt torftigt ut, men de är oftast mer nöjda med ett tomt foderbord efter att ha fått fint foder än med en massa rester kvar av ett grövre ensilage.

Ett annat tecken på att våren (läs: lammen) närmar sig är att det anordnas Skinnpremiering i Tranås. Vi hade inte med några skinn för bedömning i år. Trots det (!) fanns det väldigt många fina skinn att beskåda:

Svårt att välja…

Skinnen bedöms av en jury bestående av tre domare. Även publiken får rösta och det är verkligen en tuff uppgift att försöka hitta sin favorit bland alla dessa skinn! Skinn från vuxna djur och så kallade mattskinn (oklippta) bedöms inte av domarna utan bara av publiken. Mattskinn kan man bara göra av de allra bästa och de får verkligen väldigt olika karaktär, liksom skinnen från de vuxna djuren som har mer färgskiftningar än lammskinn.

Husveterinärens favorit bland tackskinnen, visst är det häftigt?!

I en annan klass där man ”bara” tävlar om publikens röster och inte bedöms av juryn kan man lämna in produkter bestående huvudsakligen av lamm- eller fårskinn. Här vann med bred marginal en väldigt gullig, och lättskött, valpkull:

 

Skäller inte och kissar inte inne, men väldigt gulliga och gosiga!

Inte LIKA gulliga som lamm förstås, men ändå. Skinnpremieringen är förutom att vara en trevlig mötesplats ett otroligt bra sätt att lära sig mer om skinnbedömning. Det är här man kan få ett erkännande för långvarigt gediget avelsarbete. Besättningen som våra gammeltackor härstammar från var faktiskt med bland de högst bedömda på premieringen, det känns bra!

Premiär!

Hur ska det gå, blir husveterinären pappa i april? Fast vänta nu, är inte husveterinären en tjej? Jodå, men man kan ju bli pappa på olika sätt!

Ulltussarna har tyvärr inte följt den tidsplan vi hade räknat med, de borde ha börjat brunsta ordentligt för flera dagar sedan men det har varit oroväckande lugnt på den fronten. Igår vände det äntligen! Långbenta 15002 var tydligt märkt på ryggen och höll sig tätt intill Budvar hela kvällen. Man inseminerar med 12-18 timmars fördröjning från att baggen indikerat att tackan är brunstig för att kompensera för det mindre antalet spermier jämfört med naturlig betäckning. En liten ”inseminationsbox” fick ställas i ordning tidigt i morse:

Trångt, eller kanske mysigt?

Trångt, eller kanske mysigt?

Genom att ha sällskap där inne höll tackan sig lugn medan spermadosen gjordes klar. Det är många kritiska moment som måste göras väldigt noga – ta rätt strå, tina det i rätt temperatur och tid, snabbt ladda pistoletten (instrumentet som används för att få sperman dit den ska) och sedan utan dröjsmål utföra själva inseminationen. Att det är minusgrader just nu var inget vi hade räknat med och definitivt ingen fördel men vi hoppas att det inte påverkar alltför mycket.

Röda strån = Isak

Röda strån = Isak

Dyrbara droppar! Det ser så enkelt ut att seminera när man ser någon som är van göra det men med fumliga nybörjarhänder var det ganska nervöst… Det ser ut som att det blir ett par till under dagen så nu hoppas vi att rutinerna snart sitter och framför allt på extra fina minulltussar till våren!

Pappa på burk, men bara för vissa utvalda

Efter klippningen var det dags för baggarna att påbörja sin tjänstgöring. De tackor som har högst avelsvärden och visat sig fungera bra i övrigt kommer att få chansen att bli dräktiga med semin. Hos dem går teaserbaggen Budvar för att hjälpa oss att visa när de är brunstiga och sedan seminerar man ca 12 timmar senare. En vecka efter detta släpps de in till Jabba som får betäcka dem om de inte blivit dräktiga med insemination. Han var ganska motiverad för att komma igång med jobbet:

"Klättrar på väggarna"

”Klättrat på väggarna”

På insidan av grindarna ses tydliga spår av att han gärna ville komma ut och träffa tjejerna så fort de stallades in. Färgen kommer från en krita han har på bröstet som färgar av sig på tackans rygg vid betäckning.

Efter klippningen delades tackorna in i två grupper så att de tilltänkta semintackorna får gå för sig själv. Det har varit många överväganden bland de otroligt fina seminbaggarna men till slut föll valet på tre stycken vid namn Frej, Isak och Jakob. Dessa har sedan matchats mot tackorna för att maximera det genetiska utbytet.

Vi har en plan!

Vi har en plan!

Det är inte så vanligt med fårsemin i Sverige men nu satsas det mycket resurser på det vilket vi såklart är väldigt glada för. Nu hoppas vi att tackorna lydigt brunstar i helgen och givetvis också blir dräktiga. I stallet har vi inrett en ”seminhörna” med all utrustning:

Det behövs många pryttlar!

Det behövs många pryttlar!

Sperman förvaras i flytande kväve där det är stabilt väldigt låg temperatur. Man kan praktiskt taget lagra den hur länge som helst. Detta har visat sig värdefullt för att bevara genetiskt material. När man ska inseminera tinar man den i bestämd temperatur och tid, därför ingår en termos med tidtagare och termometer i utrustningen. Viktigast av allt sägs dock noggrannhet och tålamod vara…