Alla inlägg av Jessica

Mer höstsysslor

Vitansiktena fick flytta in i början av förra veckan, helt klar de får på gården som tillbringat mest tid i koppel. vi ledde hem dem från betet. Först blev det uppställning i en liten provisorisk fålla i väntan på frisering.

Lockiga som vi är vana vid!

Närbild, man anar en annan hudton än hos de små grå…

Husveterinären satte igång att klippa och det kan väl sammanfattas som att de inte direkt uppskattade det. Vi hoppas att de under vintern lär sig av de andra ulltussarna att det kan vara mysigt att bli klappad och vara nära människor!

Klipp-objekt mummer två på plats, först gick det ganska bra, men sedan…

… lade saxen av 🙁

Husbonden kunde dock fixa den och efter lite kamp hade de tidigare vitansiktena fått ett nytt grupp-smeknamn i form av ”tre små grisar”:

Hoppas att ullen växer ut snabbt!

De var tydligen GANSKA feta i pälsen, såhär såg skären ut efteråt:

Man blir mjuk av händerna av att klippa sådana får!

Efter friseringen släppte vi in dem till Erik och hans tjejer. Han tyckte att de var VÄLDIGT intressanta, såpass att han fick tillbringa natten bunden för att inte köra slut på både sig själv och dem genom att jaga dem.De var inte lika intresserade nämligen. Som vi trott ville de gärna hålla sig för sig själva i början:

Tryggast i känt sällskap!

Både spännande och lite läskigt, för alla inblandade

De andra tackorna var faktiskt oväntat snälla mot dem och har inte alls mobbat ut dem som befarat. Vitansiktena kommer från en gård med liknande ätfronter som våra så de lärde sig direkt hur de ska komma åt mat och vid foderbordet ser man nu ofta dem utspridda.

Integrationen fungerar!

Vi har börjat på ”årets skörd” och spillet har minskat från minst 40 % till ca 10 %, det är väldigt skönt. Nackdelen är möjligen att vi inte kan ge fri tillgång eftersom hullet är minst sagt gott.

Lika frustrerande som det är att se omärkta rumpor på de gråa är det att se att åtminstone en av de vita inte var dräktig när hon kom:

Tydligt besvarat intresse

Vi hoppas på vita lamm till våren ändå! Och det har lossnat något med de andra, här är det 14008 som dejtar lite:

Hallå snygging!

Som ni ser har Erik fått ny röd krita för att vi ska se om någon löper om.

Ute börjar det nästan kännas som vinter men i sista sekund hann husbonden putsa av de beten som inte blev gjorda direkt efter installning:

Prydligt och parasitbekämpande!

Alla vattenkar och mineralkrubbor är äntligen hemma, nu gör det inget om det blir snö!

Stiltje bland silverpilarna…

I måndags var det en hektisk dag! Klockan åtta kom nya fårfrisören Camilla (som vi gärna anlitar igen) och tackorna fick därför ingen frukost utan stängdes in i en liten fålla. Värstingen (i klippsammanhang) höll sig rutinerat längst bort från dörren:

00040 – stor, stark och omöjlig…

Som vanligt fick vi skämmas lite för våra besvärliga bångstyriga får. Som om det inte är tillräckligt jobbigt ändå att göra det jobbet får man hos oss även kämpa för att över huvud taget hålla dem sittande!

Kräver både styrka och teknik!

Det gick trots motspänstigheten generellt bra att klippa de små grå. De blir alltid otroligt blanka direkt efter höstklippningen, antagligen en märklig känsla för dem själva!?

Till slut blev det dags även för de äldre och då fick vi en tråkig nyhet 🙁 00040 hade mastit så hon slapp klippning den här gången, det blev slakt istället…

Såhär såg ”mjölken” ut

Hon har inte verkat må det minsta dåligt och var liksom de andra i löjligt bra hull  men visst var det tråkigt ändå. Hon stod verkligen ut från mängden efteråt eftersom hon både var oklippt och en av de största:

Avsevärd skillnad!

När klippningen var avklarad fick tackorna mat och det var dags för årets sista tur till slakteriet. Utslagstackorna (som nu blev tre istället för två, snälla slakteriet lät oss efteranmäla) och de två sista lammen hade gått ute med ”vitansiktena” sedan installningen. Den dagliga träningen gav resultat!

Snabbt på plats!

Uppdelade och redo för avfärd!

Alla med åkband fick åka med till Skara, och på den turen blev det också upphämtning av kvävekärlet med frusna små superbaggar. På kvällen fick de riktiga baggarna komma in till damerna  Innan de kunde börja tjänstgöringen fick de på sig sina arbetskläder i grönt respektive gult:

Uppmärksamhet, ja tack!

Själva påklädningen verkade de mest tycka var mysig, de gillar ju all form av hantering. De fick precis som ifjol varsin grupp och intresset verkade först ganska stort. Vi får be om ursäkt för ”intima bilder”, men det är såhär får visar intresse.

Golden shower, helt etablerat som raggningsmetod i vissa kretsar!

Både Buddvar och Erik undersökte sitt respektive harem och vi hade goda förhoppningar om ”action”.

Flemande för att förstärka lukter, check!

Men det lugnade snabbt ner sig… Nu har det gått nästan en vecka och inte en enda tacka är betäckt. Vi hoppas att det snart verkligen drar igång på allvar, för vi vill ju inte ha alltför sena lamm.

Ofärgade rumpor

Erik pysslar med halmen medan tackorna äter, det är så långt ifrån bä-bis-tillverkning man kan komma!

Och där tog sommaren verkligen slut!

Vi trodde att det bara skulle bli en markering i kalendern att sommaren var slut eftersom tackorna skulle få komma in idag. Det fanns dock andra mycket påtagliga tecken:

Från sovrumsfönstret i morse!

Tackorna ska inte klippas förrän på måndag men för att säkert vara torra behöver de vara inne ett par dagar. Ull isolerar bra även när den blöt så de far inte illa av att vara ute, men det är väldigt mycket skönare för klipparen att jobba med torra får.

Igår fick de små grå tillskott av tre ”vitansikten”. Som försenad 40-årspresent till husveterinären införskaffade vi tre tacklamm av rasen Leicester. De är betäckta och förhoppningsvis dräktiga för lamning kring 1 mars. Vi ser dem som ett komplement och kommer inte att överge Gotlandsfåren. Leicester är mer ”flexibla” med sina brunster och kan fås att lamma tidigare, och så får vi ju vita skinn som kunder ibland efterfrågat.

Som vanligt får nyinköpta djur börja med fotbad, och sedan stå och torka på hårdgjord yta:

Trångt i poolen…

… men lite mer svängrum i torkavdelningen!

Efter den lilla spavistelsen leddes nykomlingarna i koppel ut till en fålla på betet. Det var kolmörkt och vi vågade inte släppa dem lösa. Redan då var det busväder så husbonden hade förberett en liten hydda till dem. Av smittskyddsskäl fick de inte övernatta inne i stallet.

God morgon!

Som väl var tog de sig inga friheter utan stannade lydigt innanför grindarna under natten. De fick vänta på sällskap en stund till så att vi kunde skilja ifrån de sista två slaktlammen och utslagstackorna.

Dags för installning, tyckte tackorna och hörsammade genast den skramlande spannen!

Insamlade och sorterade

Till vänster i bild syns den lilla gruppen som ska få göra nykomlingarna sällskap. Sedan var det dags för resten av tackorna att komma in i värmen. De skötte sig otroligt bra! Det är skönt att släppa ut dem på våren, men lika skönt att ta in dem nu när det i princip alltid är mörkt när vi är hemma. Innan vi öppnade grindarna hade vi såklart förberett med nya lakan och gräs i konserverad form.

Skadedjursansvarig passade på att kolla komforten!

Inget att äta längs med kanten där de kommer in för att de inte skulle stanna till där

Djur som äter, vi tröttnar aldrig…

De borde torka fort i den här fantastiska halmen!

När innedjuren var på plats släppte vi upp de resterande fyra till de nya kamraterna de skulle visa tillrätta. Lika delar nyfikenhet och rädsla såg det ut som!

Alltså, de är ju VITA! Något sådant har vi aldrig sett…

Ännu läskigare blev det när vi öppnade grindarna. Särskilt vår allra äldsta tacka 10002 tyckte det var konstigt med fel färg:

Bäst att hålla visst avstånd

Efter att ha spanat in varandra utan närkontakt tog de nya kavat täten för att kolla in omgivningarna med de mer hemtama i släptåg:

Integrationsproblem…

På eftermiddagen fick de lite träningspellets för att vi lätt ska kunna fånga in dem men inte heller då vågade alla komma fram samtidigt.

Nu är det de vita som håller sig i bakgrunden

Vi tror nog att det lossnar och mat brukar ju vara en bra sak för att skapa sociala kontakter. Nu blir det pelletsträning morgon och kväll! Vi kommer att ha de nya lammen ute ytterligare ett par veckor som karantän. De är ju betäckta men kommer att släppas till Erik när de kommer in. För att vi ska veta vem som är pappa till kommande lammen behövs det ju ett uppehåll eftersom de teoretiskt kan vara betäckta igår.

Ett nytt spännande kapitel här på Sjögården med en ny ras. Vi tackar de mycket trevliga säljarna för förtroendet och ser extra mycket fram emot lamningen nästa år!

 

Inget ont som inte har något gott med sig!

Ifjol fick vi för första gången inte slaktat alla lammen på hösten. Dels på grund av slakteriets kö och dels för att ett par var lite för små. De fick därmed vara kvar till januari och först för ett par veckor sedan fick vi hem skinnen. Lite oroliga var vi allt för att de skulle bli mycket sämre eftersom det ju trots allt är skillnad på bete och stallmiljö. Men vi tycker att de blev fina 🙂 Lite mer ”karaktär” vid denna högre ålder, lite som tackskinnen. Bedöm själva exemplen nedan!

Nu finns de i butiken och kommer att tas med till julmarknaden på Sägnernas hus 17-18 november om ingen knipit dem innan dess. Vi kanske ses där?

Det närmar sig officiella slutet på sommaren

Sommaren är ju inte officiellt slut förrän djuren stallas in, och förra helgen gjorde den ju dessutom en comeback med 20 plusgrader. Nu är det mer ”normalt” oktoberväder igen.

I förrgår åkte de näst sista lammen till slakt, tio stycken. De var väldigt duktiga på att komma på inkallning:

”Kom då lammena!”

Full fart in i fållan där det fanns pellets förberedd. Husveterinären skulle lasta själv och det gick över förväntan, 20 minuter från koppling av transporten till avfärd – inklusive infångning och lastning! Just lastningen var de lite skeptiska till först men det gick bra till slut. Såhär sent på säsongen är det ju bara de ”mesigaste” lammen kvar medan de tuffa redan lämnat oss och det bidrar nog till att tveka att ta första steget.

Lite läskigt med de skarpa skuggorna också kanske?

Nu är det bara två tacklamm kvar på slaktlistan samt två utslagstackor. Därför släppte vi ihop alla av honkön i en grupp och på kvällen fick de nytt bete. Det mörknar tidigt nu!

I mörkret är alla får grå… Fast det är ju våra i dagsljus också!

Gräset är alltid grönare på andra sidan dock, även om det är mörkt! Värmen gav lite extra skjuts så det borde klara sig utan stödfodring den dryga vecka vi tänkte ha dem kvar ute.

Nästa år blir hon äldst, ”Tian”

Inomhus är det nu förberett med tvätt och återställande av foderbord till lägsta nivå. Det känns alltid overkligt rymligt efter att man gödslat ut!

Omysigt utan halm förstås, men ser ni vad högt det är upp till fönstren?

På tisdag kommer köttlådorna hem, tyvärr kan vi inte ta emot fler beställningar i år. Lite detaljer är reserverade men en del kommer att finnas i butiken och på Rekoringen. Vi kommer också att lämna in kött för rökning förstås – julen närmar sig!

Vi siktar redan mot nästa år!

Konstnatten blev om vi får säga det själv riktigt lyckad 🙂 Konstnärerna räknade till ca 250 namn i sin gästbok och då skrev ändå inte alla. Fantastiskt roligt med en sådan premiär, vill hoppas kunna erbjuda ännu mer att titta på nästa gång!

Hösten är verkligen här med omväxlande ruskiga dagar och ibland jättefint väder.

Frasigt morgongräs

Till höger i bild anas soluppgången  sådana här morgnar är fantastiska! Gräset växer förstås inte så bra, men det räcker förhoppningsvis månaden ut utan stödutfodring.

”Där borta är grinden, vi vill gärna ha nytt bete!”

Bortskämda som de är fick de som de ville och hittade direkt en massa ekollon. Vi har tidigare stängslat bort dem eftersom de kan vara giftiga. Hittills har ingen verkat må dåligt och risken för problem är större tidigare på hösten.

Farligt godis?

Ulltussarna är givetvis rustade för både frostnätter och regn på tvären – med ett undantag. 14010 som drabbades av fluglarvsangrepp för en månad sedan har inte så mycket ull på rumpan.

Portugisisk vattenhund-klippning

Hittills verkar hon klara sig bra, skulle det bli riktigt superkallt får vi stalla in henne och någon kompis. Nu är hon dock täckt av ull igen och huden har återhämtat sig efter att ha ”ömsats” fläckvis innan, troligtvis som en reaktion på inflammation efter de äckliga larverna.

I närbild, inte hårlös men lite mjällig

Snart är det dags att synkronisera tackorna inför betäckning, ytterligare ett hösttecken. Och ”bara  fem månader senare kommer det nya bä-bisar 🙂

Idag börjar det ju!

Oj vad fort veckan gick… Ikväll öppnar Konstnatten 2018 och det ska bli så kul 🙂 Förutom diverse förberedelser inför helgen har vi också hunnit väga lammen och flytta ner livlammen till tackorna. I pannlampors sken kan tilläggas men det gick det också. Pelletstricket är ett säkert kort!

I onsdags var det som en liten julafton – då kom både den nya korven (Premiärkorv, Västgötsk Grek, Premiölkorv och rökt kött, för att vara noga) och en säck med  skinn.

Välfyllt i kylen igen, äntligen!

Vinterlamm kan också bli fina skinn!

Efter ruskväder tidigare i veckan är det nu strålande sol som vi hoppas håller i sig. I vårt nyinredda ”galleri” är det dock uppvärmt och även om vi vill vara rädda om upphovsrätten till tavlorna vågar vi bjuda på en liten försmak:

Bör upplevas på plats!

Soppan står på spisen och bullarna jäser – från klockan 18 är vi redo med mat och fika – välkomna!Lammgulasch

Soppan givetvis på kött från egna djur och kakorna bakade på ägg från egna höns!

Mer mörker – nej mer fint morgonljus!

Lagom till höstdagjämningen som innebär mer mörker än dagsljus har det varit höstens första frostnätter. Inte så kul att skrapa rutor, men fint att titta på:

Olika nyanser av silver, den ena sorten frasar dessutom

Chokladhunden var med på morgonrundan förstås, alltid en skönhet men kanske lite extra fin i motljus?

Och ändå var det mycket finare på riktigt!

Lammen blev otåliga av allt kameratrixande, de upptäckte husveterinären ganska snart efter att översta bilden tagits.

Det var ju allt ett evigt klickande med den där kameran, ska vi inte få bli klappade?

Sedan sist har vi också valt ut lamm att spara till liv. För bagglammen gäller det att förutom bra päls och kropp ha rätt attribut mellan benen. Inte så lätt att kolla när man har många nyfikna tätt intill…

Mulen vid pilen tillhör lammet som ska kontrolleras!

Till slut gick det att fösa undan de nyfikna medstjälparna och på båda de tilltänkta avelsbaggarna var testiklarna som sig bör jämnstora. Nu väntar de på uppdrag!

Anonym bild av integritetsskäl

Även pälsen kollades förstås en extra gång sedan mönstringen. Det var mysigt tyckte lammen 🙂

Vift vift på svansen!

Inte ens anteckna behöver man göra själv, lammen hjälper en gärna med ALLT. Eller vill de kontrollera att man skriver rätt kanske?

18016 får stanna, så hon har ingen anledning att ändra något på listan!

Vi har kanske ett par tacklamm också till salu, det vet vi först om ett par veckor – hör av er vid intresse! Våra djur är F-cert, MV3, fria från leverflundra. Och ganska sociala 🙂

Lammnatten blir till Konstnatten!

Efter att ha varit med i smyg de senaste två åren är vi i år med ”på riktigt”!

Precis som innan kommer det att bli servering, i år med värmande soppa och grillad korv förutom fika. Vi vågar lova att du inte hittar vår speciella måltidsdryck någon annanstans 🙂

Inte starkare än att du kan åka vidare till fler ställen – men med mycket smak!

I butiken finns det förstås fina skinn och hantverksprodukter  färska detaljer av lamm- och fårkött samt korv.

Ljusa, mörka, små lockar, stora lockar – kom och hitta din favorit!

Sist, men verkligen inte minst, så har vi konstnärerna i Djurmålarna som ställer ut hos oss! Tavlor med djur som vi vågar lova att ni gillar!

Konstnatten pågår sista helgen i september. Öppet fredag kl 18-23, lördag 14-01 och söndag 11-14.

Vi hoppas förstås att ni besöker just oss men kan verkligen rekommendera att sätta av tid för att besöka några av de andra också. Mer information hittar du här.

Välkomna!

Oväntat och oaptitligt fynd

I tisdags skulle tackorna äntligen få nytt bete, något de verkligen efterfrågat. När de är av den åsikten brukar de självmant marschera mot grinden och liksom peka ut att det är dags att öppna. Så även denna gång, utom en tacka som låg kvar i gräset?! Högst märkligt tyckte husbonden, själv hemma då hans bättre hälft var på LRF-träff.

Definitionen av ”nedsatt allmäntillstånd

Det var 14010 som trots att hennes kompisar bräkte för fullt i hopp om nytt gräs inte ens orkade ställa sig upp 🙁 Diagnosen var snabb att ställa, men desto mer tidsödande att åtgärda – fluglarvsangrepp. Det är ju inte så varmt nu och stackars tackan hade angripits utan synbar anledning. Fluglarver brukar annars dras till fuktig ull till exempel vid sårskador eller diarré. Sommartid är det inte helt ovanligt att de lägger ägg och orsakar problem ”bara sådär” men vi trodde faran var över för i år.

Husbonden utrustade sig med sax och började klippa, ett mödosamt och inte så trevligt arbete bland de krälande larverna som fanns längs rygg och bakben. Husveterinären anslöt så småningom och efter någon timmes jobb med sax, flugmedel, avmaskning för att mota larverna inifrån och penicillin mot hudinfektion samt givetvis smärtlindring såg hon ut såhär:

Rumpan bar! De larver som fortfarande syns är döda, vi lyckades inte få bort alla.

Ordentligt insjunken i våmmen också så hon hade uppenbarligen inte orkat äta så mycket under dagen. Vi försökte bryta av grenar och ge henne för att få i henne lättillgänglig energi i form av blad men då kom ju såklart de andra sättande och snodde dem.

Någon timme senare gick vi ner i skydd av mörkret och bröt så tyst vi kunde av några grenar. 14010 var på sjuka djurs vis för sig själv och lyckades få behålla lyxmaten för sig själv:

Sjukhusdiet för får! Skönt att hon ville äta!

Morgonen efter hade hon bara flyttat sig några meter och såg inte alltför pigg ut, men vi var glada att hon levde åtminstone – man vet ju inte hur de ska klara en sådan påfrestning!

Bättre än när hon hittades av husbonden, men inte sig själv.

Som väl var verkade hon helt som vanligt (om än med avvikande utseende) på kvällen och gick och betade med de andra.

Återställd! (Och ja, nu har de fått nytt bete när hon orkade hänga med dit)

Fluglarverna var väsentligt fler på henne än på lammet som drabbades förra året men hade inte gått genom huden utan kröp ”bara” utanpå. Men det är vansinnigt äckligt ändå!